Mitt livs resa! OBS! Lång text

Skriver just nu i bengt(bengt haha) tillstånd, lite ironiskt som ni kanske kommer förstå senare, men jag har också en erfarenhet att dela med mig av.

Nu behöver jag lufta och jag har inte känt mig manad att skriva detta tidigare så att andra kan kommentera det men nu känns det som att jag ska görat. varning för långt inlägg, nej detta är inget sånt gråt inlägg buehue cannabis e farligt look at me.


Jag börjar från början.


Jag var 19 år gammal. Var ute och festade mycket från 14 års ålder och uppåt, iallfall så hade man blivit inledd på cannabis stigen nu vid den här perioden, jag var alltid intresserad av att kolla när folk rökte och rullade och hade sig, de var ju nytt och spännande för allihopa i umgänget, jag var dock inte redo på att prova det ännu.


En dag bestämde jag mig för att prova och jag, försiktig som jag är tog i kanske 0.05? i en joint, rökte förvisso tobak så det var lugnt med den biten.



Allting gick bra, jag minns inte i dagsläget om ja kände något de första gångerna men sen ökade jag doseringen till kanske 0.1 per joint, köpte alltid för 100 och sen rullade 10st jointar på det och radade upp(haha var stolt att ja kunde rulla, hade nämligen rullat cigg tidigare.)


Iallafall, rökte o rökte och blev mer o mer inne i det, gick från fredagar till freda + lörda, till på loven, till alltid, bästa perioden i mitt liv so far, så roligt jag och mitt umgänge har haft, jösses, aktiviteter och runtsneande och riktigt jävla kul, livsnjutande.


20 år gammal, får mitt första jobb (9-5 jobb), under utbildningsperioden rökte jag inte (fick då sjuka svettningar på natten och vaknade av de mest underliga drömmar, men såg ändå det som cannabisens verk och liksom fnös bort det, det är ju vanligt.)


Efter utbildningsperioden rökte jag vidare, gick från helger till efter jobb till före jobb till HELA DAGEN, bonghit på morgonen innan bussen, joint på rasten och vidare efter jobb/kväll. Så höll det väl på typ i 1år lite mer, kanske 14 månader tills jag bestämde mig för att sluta röka cigg.


Jag började träna o slutade röka cigg helt o hållet för att jag tänkte de e ju lätt o sluta röka cigg för man e inte röksugen när man e tokbäng! brilliant idé tyckte jag.


Ok så jag slutade med tobaken efter 5 års beroende, det gick ju skitlätt, rökte endast gräs rent i jointar och hasch i bongen, jag kan jämföra det som att om man rullar en joint med rent gräs i o röker den, så hamnar man på en sån jävla nivå som man inte brukar, där var jag dagligen även under arbetstid och jag njöt av varje sekund.


Gick bra i 9 månader (notera att jag hade uppehåll ca 2 veckor per 2 månader för en reality check, jag höll då upp i ca 2 veckor.)sen började det hända mer och mer ofta att ja kände mig osäker, orolig under rusen, lite så skakig typ, fick alltid sitta o tänka mig ur kniviga situationer under rusen för att sedan kunna slappna av, typ övertyga mig själv om att allt är ok, inget är ovanligt.

En kväll, minns detta så väl, det var typ i november, lite mer än 1 år sedan, fredag kväll, jag var trött, hade varit ute hela dan o stojjat med polare och jobbat, klockan var väl runt 12 snåret, tänkte ahh lägga sig lite tidigt nu o kolla family guy, bäng såklart.


Tar rent gräs, som jag brukar, fyllde koppen, sög i mig, och första tanken jag får när jag andas ut det är, shit, dedär skulle jag inte gjort. Skrattade till lite för mig själv o tänkte haha tramserier.

La mig i sängen o satte på family guy, kollade kanske 10 sekunder sen fick jag tanken, NÄHE? Hjärtklappningarna kom men hallå, dem har man ju inte upplevt tidigare, liksom? Tycker fan de e skönt me hjärtklappning då blodflödet ökar och man märker att man lever.


Denna känsla var dock annorlunda. Ställde mig upp i mitten av mitt rum, och då small det, det sa riktigt BOMP i kroppen och sen kände ja något på min axel bara ta mig och DROG MIG ur mig själv typ!? Nej det är sant, jag stog bara o kollade, såg hur allting förändrades, inga hallucinationer men bara en sådan sjuk jävla känsla, det började pirra i magen, tänkte jaha kokar något nåt där nere eller, fan jag behöver spy ju?


Drog av mig alla mina kläder, för jag vet att snear man så ska man ha kyla, ruset går ju över då.


I kalsonger går ja in på toan, notera att jag e framåtböjd i kalsonger o strumpor endast går liksom i en 90 graders vinkel framåt för att jag tror att ja spyr om ja sträcker på mig, in o förbereda toan, upp me toaringen tände lampan o lite så, kliar mig i håret kollar mig i spegeln o bara tänker vad fan är nu detta.


Går ut från toan igen utan att spy då jag tänkte fan ja kan inte stå stilla måste röra mig, men då pumpas ju allting runt och ruset blir ofta stärkt. Jag kunde dock inte ligga ner fanns inte på kartan, skakade som fan och det kändes precis som att allt adrenalin hade fått ruset att gå till sidan, så att jag hade verkligheten framför mig men ruset var på sidan av mig och stog o bankade på mig på kroppen och i huvet men jag var ändå klarvaken.


Ska jag väcka morsan? Haha då skrattade jag för mig själv igen och tänkte ja visst du, väck henne en fredagkväll när du sitter ensam på ditt rum, in på hennes rum framåtvänd 90 grader i kalsonger och strumpor och kritvit i ansiktet och helt skakig, vad skulle man säga? "hej jag ville bara prata lite?".


Kommer inte på tal. Jag behöver kyla, dehär måste bort nu! Jag ränner ner på nedervåningen och ut på balkongen utanför min ytterdörr, går runt i ca 1-0 gradig kyla i kallingar och går fram och tillbaka, fram och tillbaka, tanken slår mig att där är ett stort hyreshus på andra sidan som ser mig, hahahah dem måste få sig en go uppvisning, men nej jag kunde inte fästa min tanke på något specifikt riktigt, jag ville bara tänka på olika saker för o få det att gå bort men de vill sig inte! Jag får gå fram o tbx istället, strosar runt och börjar bli kall som FAN! Jag skakade så in i helvete och jag tänkte att ja kommer få köldskador om jag inte går in nu.


Nu är detta ca 30 minuter efter bonghiten och ruset når sin peak.


Jag går in i lägenheten igen och känner värme, mhh, NÄJ jag klarar inte värmen, shit måste ut igen, ränner ut. Går en runda på balkongen, går upp igen till mitt rum, FORTFARANDE framåthukad, jag hade typ fastnat i den positionen eller något. Känns som jag ska svälja min tunga så muntorr jag är, aldrig varit med om liknande, fanns dock inte på kartan att dricka vatten. Jag öppnar fönstret på mitt rum och tittar ut, spottar lite (skum haha), känner faan jag behöver mer kyla, satan att de inte släpper.


Ner igen, börjar bli orolig att folk ska vakna av att jag springer rundor i trappan mitt i natten, går ut på balkongen och runt lite, (in och ut ur lägenheten i ca 1h-1.5h tid) tills det äntligen börjar lugna ned sig. Jag går upp på mitt rum, fortfarande helt orolig och SÖNDER våldtagen i hjärnan kändes det som. Gick in o pissade på toan, in på rummet o la mig i sängen, tar ett djupt andetag och känner WOA, vilken resa, skrattar till lite och sen känner jag hur fruktansvärt bäng jag är och sen svimm somnar jag, minns inte ens vad som hände jag bara instant deckade typ.


Vaknar upp och tänker vad fan hände igår? jag är inte särskillt sugen på att röka, det där var ju en mardröm igår liksom.


Tände lite bong på morgonen med MYCKET lite gräs i, fick en orolighetskänsla direkt och en -tendens- på en resa likt gårdagens, tänkte nej fan dedär låter jag bli nu ett tag.


En overklighetskänsla har jag inom mig, känns inte som att någonting är verkligt på något underligt sätt.

Detta var början på ett uppehåll, mitt livs resa.


Jag hade rökt mer eller mindre konstant under 2 års tid, jag hade inte haft uppehåll på längre än 2 veckor så jag bestämde mig för att hålla i typ 2 månader nu.

Visst jag slutade röka cannabis, vardagliga avtändningen med svettningar o så, inga problem alls.

vecka 1 ok, vecka 2 ok. vecka 3?!

3:e veckan, nu känner jag fortfarande denna overklighetskänsla som jag har känt sen den sneningsdagen, jag tycker det är märkligt, varför går inte detta över nu för?


Jag flyter mer o mer in i en ostabil balans, jag slutar träna, kan inte gå till gymmet mer, det känns helt märkligt, arbetet var min räddning vid vissa tillfällen fram tills denna veckan då rutiner = key for life.


3.5 veckor, jag är nu övertygad om att jag har åkt på en psykos och att jag aldrig kommer bli normal igen? Jag försökte vänja tankarna vid att alltid leva i denna bubblan, som om att ingenting är verkligt längre, jag blev rädd, orolig och mycket ledsen.


Jag hade inga sovproblem, tacka gud för det, men en kväll satt jag uppe till 03.00 och gick upp 07.00
Det var som att jag vaknade i ett helvete, -allt- kändes fel, jag var GRYMT orolig, rädd, osäker skräckslagen inför allting, gick till jobbet, satte mig, vid 09.00 kände jag fan, jag e så jävla ledsen, fick springa in på toan och storgråta, jag hade ingen aptit, jag tänkte nu e jag psykiskt död.


Ut och in på toan för att gråta hela förmiddagen och det kom som i attacker, depprisions attacker, jag grät verkligen som om ens föräldrar hade dött eller något.


Sa inte ett knyst till någon på jobb, detta är en sjuk sits som jag själv satt mig i, kan inte vara hemma mer från jobb, kämpa på.


Kom hem från jobbet, har en underbar flickvän som har fått se mig i hela detta jävla stadiet, jag isolerade mig från vänner under hela vecka 3 och framåt, hade inte ätit någonting på hela dagen, kom hem, sa till bruden att ja känner mig rejält våldtagen, hon sa att hon finns där för mig, jag ville ha henne där men samtidigt ville jag bara vara ensam. Låg o kollade film medans chockvågor av ångest flög ut i armar och ben likt elektriska stötar, jag låg bara helt tyst och kollade på film, tänkte rädda mig från detta helvete att gå till jobb imorgon 07.00 igen.


Fick med jämna mellanrum gå till fönstret för att sippa luft och samla mig för att inte få panikångest attacker typ var och varannan halvtimme.


Dagen efter arbetade jag, till följd av bölattacker igen men sen nådde jag en punkt då jag tänkte jag måste äta för helvete, jag hade ätit 2 mackor dagen innan, träningen?? hallå jag rasade 7kg i vikt under vecka 3 och det skapade såklart ångest också iomed jag älskade min kropp innan och jag var enormt rädd för att bli underviktig.


Efter jobbet den dagen så snackade jag lite med min mor, hon sa att vad det än är så kommer det gå över, hon visste ingenting om att jag rökte förns hon tittade lite lurt på mig och sa, men du.. det kommer konstiga dofter från ditt rum ibland, du känner inte dig frånvarande för att du har rökt hasch? Och jag, busted som fan svarar nä, bara en gång längesen.


Jag övervägde en psykolog, tog kontakt, kändes askonstigt, vafan e jag något instabilt freak nu eller som behöver stöd? Sån är inte jag men jag gick dit ändå, förklarade allt för dem och dem sa mer eller mindre "de kommer gå över, du behöver bli av med ditt missbruk" jaha like I didnt know that.


Dagarna gick låångsamt, en dag bestämde jag mig för att ok nu äter jag varesig jag spyr eller vad fan som en händer. Åt rejält med mat, satt med bruden o kollade naturfilm och plötsligt känner jag ett lugn inom mig? Ett litet lugn iallafall, fortfarande denna frånvaron och overklighetskänslan men på väg till ett lugn, då fick jag en skratt attack, kramade flickvännen och kollade vidare.


Därefter var jag skit instabil, vågade inte lämna min stad, vågade inte göra si och så. Rörde ingenting som påverkar kroppen såsom alkohol eller gräs på 8 månader. Ja, 8 månader. Förutom cigaretter, började röka cigg igen. Dag efter dag närmade man sig sin balans igen tills slutligen våren/sommaren därpå kände jag mig normal igen. I'm baaack!


Vafan jag slösar min ungdom genom att bara sitta hemma o aldrig vara ute och festa eller något länge, jag hade självklart umgåtts med vänner, jag var isolerad från vänner i ca 3 veckor då under de jobbigaste perioderna men sen umgicks vi igen, dock var vi alltid lokalt och dem rökte som vanligt, jag stod över.


Sen fick jag ändra på det, jag kan inte slösa bort min ungdom på att sitta helt nykter och oroa mig för saker, jag började sen röka lite igen, precis som från dag 1 med 0.05or och uppåt, drack 1 öl per kväll som blev till 2-3-4~ per festkväll.


I dagsläget sitter jag nu här, beng(t) och skriver detta, jag ser tillbaka på allt och tänker att jag endast har blivit starkare, nu röker jag ioförsig varannan dag ungefär men jag pluggar samtidigt så att jag har kontroll på läget, jag röker blandat med cigg och jag tar väl i 0.1-0.2 per joint och röker maximalt 2 joints per gång jag röker.


Nu har jag kontroll på läget, man ska inte ha för mycket av det goda för då skiter det sig på ett eller annat sätt, jag har fått stor respekt för drogen men den är ändå det finaste som finns.


Jag behöver inte röka, jag kan skita i det och tack vare denna resa jag har haft inom mig så känner jag att jag har kontrollen på det.


Många är säkert avundsjuka att jag kan säga att jag inte pallar röka på några veckor och sedan röka lite och slappna av men de har haft sitt pris.


Jag är i dagsläget inte ostabil på något sätt som jag inte var innan jag började röka cannabis.


Sorry för lång text, hoppas att någon finner det intressant och har något att tillägga. Finns det några frågor så svarar jag gärna i tråden.

MVH

Ja det var en lååång text..
Har läst att om man kan tänka att man är i psykos så har man det inte. Låter rimligt.

Läste hela din text och måste säga att jag känner en kompis som har förklarat det precis som du. Kan antagligen ha varit en gravare psykos men tur att du har börjat komma tillbaks. Träna upp ditt psyke, gör saker som stärker ditt självförtroende och börja ned aktiviteter som får dig att sluta tänka på problemen.

Även den starkaste kan drabbas. Då gäller det att visa att man är ännu starkare och ta sig ur sina problem.

Kul att du mår bättre och tack för din historia!

/mvh

Lång, men rätt fängslande text ändå!

Kul att höra att du mår bättre och att det går att komma tillbaka efter en sådan händelse!

Det är väl som med allting antar jag.. lagom är bäst!

Känner igen ångesten du beskriver över att plötsligt rasa.. känslan av att inse något alldels för sent är ett jävla sattyg oavsett det handlar om droger eller vad som helst! Skönt att det ordnade upp sig för dig i alla fall!

Jävlar, fick fan svårt med andningen under läsandet av denna text.
Skönt att det löste sig. Hur mycket fick du betala för en femma som everyday stammis?

Det där med hjärtklappning och att bli helt varm, har också hänt mig.. fast då blev jag överbeng varmrökte en jolle dunder skunk och blev totalt stenad, blev till och med jobbigt.. jag brukar alltid röka halva jollen sen vänta lite och se hur det kickar..

Känner igen dessa overklighetskänslor. Har själv upplevt det en gång efter en period på ett par månader då jag jobbade typ 60 timmar i veckan och samtidigt rökte stora mängder cannabis på min lilla fritid för att slappna av. Kombinationen stress + för mycket cb är inte bra för hjärnan. Men det hela löste sig ganska snabbt när jag tog semester 10 dagar från både jobbet och rökandet.

Du verkar dock ha fått en mer varaktig overklighetskänsla. Förmodligen för att du rökte sådana extrema mängder. Att sätta i sig ett antal spliffar rent gräs varje dag är något man kan göra om man åker till Amsterdam en vecka. Men att ha det som livsstil kan aldrig vara sunt.

Jag arbetade och så så att pengar var inget problem, jag köpte inte femmor, jag köpte 40-50g varje löning som jag sög i mig under en månad tills nästa löning

Fick väl 40g för 3k och 50g för 3.5k beroende på sort,

Väldigt intressant läsning! Tackar för det

Jävligt starkt av dig att ta dig ur det så pass bra som du gjorde! Att du klarar av att gå tillbaka till rökandet men göra det med måtta var väldigt kul att läsa!

När du kände att allt kändes overkligt, var det något liknande depersonalisering då eller?

http://sv.wikipedia.org/wiki/Depersonalisation

Jag "hade det" eller den känslan i ett jävla tag när jag pundade som värst (inte bara cannabis vilket jag inte ser som punda) och det gick inte över förrän efter 3-4 månaders renhet från alla sorters droger.. Jag har inte haft tillfälle att röka cannabis på 6 månader (pga flytt) och jag har varit ren i sammanlagt 9 månader men jag vet inte om jag riktigt vågar att prova det även om jag så sjukt gärna vill.

Väldigt intressant läsning.. Är själv mer eller mindre daglig rökare sen lite mer än 5 år tillbaka. Kan känna igen en väldigt mild variant av vad du beskriver hos mig själv. Dock inte i det nyktra tillståndet, men har känt så ibland när jag rökt.
Tack för att du delade med dig!