Svamp, Avatar och Den hemliga lagunen i badrummet

Ålder: 22
Kön: man
Längd: 167 cm
Vikt: 70 kg
Tidigare Erfarenheter: 25-35 Toppisar, cb och hasch
Substanser: 50-70 toppisar

Det här är en lång text. Jag är glad att jag äntligen skrivit ner den. Den är värd att läsa då jag har beskrivit mina tankegångar och jag tror många kommer känna igen sig, kanske lära sig något, den innehåller även en del kul grejer. Trevlig läsning!


Den här händelsen ägde rum i september 2010

Om mig: Har rökt braj allt från en gång i månaden till ett par gånger i veckan under snart tre år. Dock har jag nu haft ett uppehåll på fyra månader. Jobbar som bartender för tillfället med planer på att plugga nästa höst. Har de senaste åren haft egen lägenhet men bor hemma hos mina föräldrar i deras villa. Har bott där nu i ett par månader och ska fortsätta med det ett par till. Lever väll ett ganska normalt liv annars. Dragningen till droger har jag fått pga. att jag är nyfiken på livet och universum, jag älskar verkligen naturen och att ta promenader i den. Jag älskar att under stenat tillstånd se på Planet Earth, dokumentärer, titta på existenz.se och kolla allt kul där. Jag trivs helt enkelt när hjärnan går på högvarv och man tar in alla de intryck, känslor och tankar man annars inte gör eller tar för givet. Dessutom har man ju sjukt kul med sina vänner.

Förord: Jag var inte riktigt förberedd på upplevelsen jag skulle vara med om, trots att jag verkligen trodde att jag skulle vara det. De tidigare gångerna jag testat var som i beskrivningen nämnts på mängder omkring 25-30 toppisar. På den mängden hade allt varit spännande och kul, färger hade blivit skarpare, man hade känt sig lite mera i ”nuet”, man känner av sin omgivning och ser den med andra ögon. Nyfiken på allt samtidigt som skrattattackerna var många och helt underbara.
Hade så tidigt som i augusti fått ett datum då villan här skulle stå tom, mina föräldrar skulle iväg över dagen/kvällen. Detta datum bokades in i min och mina tre bästa vänners kalendrar, dessa sex veckor flöt snabbt fram. Flera kvällar i veckan satt jag bänkad framför Flashback och läste trip-rapporter och gjorde upp bra spellistor för att vara så väl förberedd som jag kunde.
Jag såg verkligen fram emot att få testa en lite större dos svamp med dessa tre vänner som jag alltid har så kul med. Dessa vänner har jag umgåtts med sen jag var liten. Något som också kändes peppat var självklart att vi skulle ha ett stort skönt hus till vårat förfogande samt att mina föräldrar bor precis vid både hav och stora partier skog att utforska. Senast jag hade svampat var när jag tog med mig lite toppisar jag lyckats fixa och hälsade på två av vännerna i deras lägenhet i sthlm kring nyår. Så det var alltså nästan ett år sedan sist. Den här gången skulle bli ännu fetare och bättre tänkte jag…

Förberedandet: Dagen var här! Jag vaknade på lördagsmorgonen någorlunda utvilad. Hade dessvärre åkt på en rejäl förkylning en vecka tidigare som hade inneburit att jag fått vara hemma från jobbet. Febern var borta men jag kände mig ändå rätt matt i kroppen. Började med en väldigt lätt frukost då jag läst att man inte bör ha magen full med massa onödigt när man ska resa. Satte mig vid datorn och brände ut en riktigt schysst blandskiva, alla låter i .FLAC-format för att försäkra mig om att vi verkligen skulle kunna njuta av musiken på farsan ljudsystem. Skivan innehöll bl.a. Bliss, Shpongle, Conjure One, Enigma och Hallucinogen. Därefter gick jag ut i den sköna höstsolen på min vanliga skogspromenad där man går förbi både hagar, havet och mängder med sköna vyer. Hittade glatt närmare 30 vackra toppisar under den här promenaden. Tänkte att man kunde toppa de torkade toppisar jag fixat sen innan med dessa färka. Jag läste även ett inlägg av någon FBare som gillade att göra en djungel av badrummet när han svampade… Jag förberedde ordentligt, drog in stora plantor, citrusträd, små klängväxter som mamma hade i allt från små krukor till stora saker som stod ute på altanen. Det blev riktigt mysigt i badrummet, jag preppade även med rökelse och flera mysiga ljus. Därefter drog jag ner ett gäng högtalare. Låste dörren och klistrade upp en lapp där det stod ”hemliga lagunen”. Ska återkomma till detta senare…

Kl 16. Intaget.
Jag hämtar upp grabbarna med bilen, skrattandet och skojandet är redan i full gång och det är kul att se dom igen då det var ett par månader sedan sist. Vi drar och handlar mat och andra läckerheter så vi har allt sånt redo ”Ifaaaall nu någon av oss inte skulle paaallaa åka och köpa det seeenare”.
Vi kommer hem till mig och går in i köket, jag visar stolt upp min fångst som jag tidigare nämnde. Någon lägger även märke till det låsta badrummet men jag hänvisar till toaletten på övervåningen ifall man behöver uträtta sina behov.
Vi snackar om allt möjligt och jag sätter två kastruller på värmning. Sedan går jag iväg med, tja vi kan kalla han för Palle, en stund för att prata med honom lite. Då det var hans första svamptripp så tänkte jag förbereda honom lite. Jag sa att en lagom nybörjardos är 17-23 stycken. Jag berättade för honom att på en så log dos kommer han få smaka på att lite, må bra, och kanske se färger lite annorlunda, men att han också inte behövde vara orolig ifall han skulle känna sig illa till mods för att på en sådan låg dos kunde inget gå snett. Han log och sa att kändes tryggt att jag berättat om detta. Vi gick tillbaka till de andra i köket. Jag öste i Palles svampar (ca 20) i en separat kastrull medan jag hällde i de andra i en lite större. Vi var alltså tre som skulle dela på den stora kastrullen, den innehöll ca 150 torkade, små och gamla svampar samt mina 20-30 färska. Efter lite smaksättning av honungen drack vi upp våra koppar med trollbrygden. Jag kände genast av den där lite underliga känslan i magen(Placebo?), jag var väldigt förväntansfull. Dock spred sig känslan av ”Ja nu kör vi.. neej.. inget kan gå fel nu.. eller?” i magen. Jag tvingade sedan med de andra ut på min vanliga promenad i skogen. Jag hade verkligen sett fram emot att få gå den turen i svampat tillstånd. Det var fortfarande ljust ute och vädret kändes friskt och skönt. Vi gick genom första hagen bakom huset för att komma till vägen där promenaden börjar. Vi kan kalla han Dennis, sa plötsligt ’wow, där kände jag allt av det lite’ och jag sa att jag har känt av att något är på gång i fem minuter nu. Det känns lite som om man är berusad. När vi kommer ner till vägen så ser vi att det är två män 20m nerför vägen. De har på sig ”reflexjobbvästar” och är ute och gräver lite. Jag nämner bara lite snabbt medan vi går mot dom ’Så kom igen nu, agera normalt” (Självklart en helt onödig kommentar). Vi skrattar lite och går förbi dom medan dom verkligen rå-glor på oss. Vet nu i efterhand att en av dom är bonden som äger markerna. Måste ha sett lite märkligt ut att se fyra uppklädda män i 22års åldern med stylat hår, snygga skor och en och annan skinnjacka komma gående där på grusstigen på väg in i skogen. Några meter till och vi möter två kvinnor som är ute och rider, att se de stora hästarna gå förbi oss med de gloende kvinnorna kändes rätt märkligt det med. Jag kände mig också lite tyngd när jag samtidigt tänkte på att även mina föräldrar har hästar där i stallet och alla känner varann. (Tänk om dom vet vem jag är? Kommer dom säga något till mina päron nästa gång de ses?). Nåväl vår vandring fortsatte.

16:25
Vi gick nu genom en vacker allé och skulle upp för en brant stig på en kulle. Vinden tog tag i ett träd, alla dess löv kastades fram och tillbaka och man kände och hörde det verkligen, löven vibrerade framför mig. Jag kände att nuså..
När vi väl var uppe på kullen och kunde se ut över ängen så utbrast jag ’Kolla alla träd och alla nyanser av grönt som finns! Det lyser verkligen”. Dennis som tagit lika många som jag kände sig lite besviken över att han inte kände så mycket ännu. Vi fortsatte neråt där man svänger och går längs vattnet. Vi hade nu gått nästan halvvägs. En gammal klasskompis till oss som också har bott här ute hittade en död tant i vattnet som förmodligen råkat drunkna när han gick i mellanstadiet precis i närheten, vi började av någon anledning prata om detta och att det är rätt sjukt. Palle som mycket väl vet vem klasskompisen är stod mest och gapade och utbrast sedan ”Faaan vad ni snackar!! Det där är ju inte sant” ”– Joooo det är det!” gapskrattade vi men han vägrade tro på det och han skrattade samtidigt som han vräkte ur sig att det där är ju inte alls sant och att ni försöker ju bara lura mig nu!. Vi stod säkert och skrattade i ett par minuter åt detta och försökte övertyga honom. Alla verkade må bra, jag mådde bra men kände också att mitt rus bara var i förstadiet, jag måste säga att jag blev mer och mer orolig över hur vi skulle kunna gå tillbaka till huset sedan utan att något skulle gå snett. Vi fortsatte bortåt, här var det lite lerigt och Dennis och Palle utbrast ’uusch fan vad äckligt’ när dom fick lera på sina snygga skor sedan var dom tysta några sekunder medan vi fortsatte att gå sedan sa Dennis igen ’hmm.. man kanske har blivit lite bögig och gnällig av att bo i sthlm?’ Vi skrattade igen.

16:45 Ångest
Vi har nu gått runt udden och är på väg genom den vackra och långa trädallén jag tidigare nämnt. Jag och Palle (han som tagit den lilla dosen svamp) gick och pratade, vi var kanske 50m framför Dennis och, vi kan kalla han Macke. Jag kände verkligen en tung mantel över mina axlar samtidigt som jag försökte le och konversera normalt med Palle. Jag var skitorolig över att vi faktiskt var tvungna att gå samma väg hem, dvs. vi var tvungna att gå förbi markägaren igen och även kanske andra människor där vid stallet som kanske kände igen mig. Jag kunde inte heller undgå hur mycket mina vänner skrek och skrattade och pladdrade på om allt mellan himmel och jord. (Fan alla kommer ju fatta att vi har knarkat) tänkte jag. Träden svajjade och lös runtomkring oss, löven på marken glittrade och visade oss vägen. En sak jag fortfarande minns tydligt var när jag såg en 2m hög stubbe som sticker upp vid sidan av vägen när man går förbi. När jag slängde ett öga på den var den ultradetaljerad trots att jag var ett par meter ifrån den, jag kunde se varenda myrhål och den stack fram emot mig som den festaste Celshaded-HD-3D-effekt ni kan tänka er. Helt fantastiskt att se detta.
Palle som mest känner sig lite pigg och nyfiken säger till mig att det är tur att jag hittar för han hade aldrig hittat tillbaka till huset. (Det till trots att det bara är att följa stigen :P ) Nu går vi i samlad trupp igen och plötsligt springer en kvinnlig joggare förbi oss, hon är borta lika snabbt som hon dök upp och vi fattar knappt vad som hände samtidigt som vi skrattar lite. Vi börjar nu närma oss vägen där vi tidigare mötte markägaren och ryttarna. Precis där har även en gammal klasskompis till oss föräldrar ett jättestort hus som man måste gå förbi. Båda är jätte trevliga men jurister och lite fina i kanten. Dennis skrattar till och säger ’Haha fan vad drygt det hade varit att möta ”föräldrarnas namn” nu när vi går förbi’ En ny våg av ångest sköljer över mig då jag inser att om dom faktiskt skulle stå ute på tomten så är ett samtal oundvikligt och hur skulle jag kunna sköta det snyggt (Har vid några tillfällen mött dom när jag varit ute och gått, då blir det alltid att man stannar upp någon minut för att fråga hur läget är, dom frågar hur det går med mina studier, ”blir det juristlinjen till hösten?” osv). Jag känner att jag inte kan tänka klart och säger åt mina vänner gång på gång att vi måste skärpa oss och verka ”vanliga” nu. Dom förstod nog inte hur orolig jag var över detta, men dämpar sig något. Jag och Palle som går längst fram försöker verka ordentliga genom att börja prata om basket. Något han och jag varken har spelat eller egentligen vet någonting om. Trots nervositeten så skrattar jag till lite när vi går där och jag inser att just nu pratar vi om saker som är alltifrån det vi skulle ha pratat om ifall vi varit i vanligt nyktert tillstånd. Hoppet tänds plötsligt då jag ser att uppförsbacken mot hagen till mitt hus är tom. Markägaren och den andre mannen hade arbetat färdigt för dagen. Vi snabbar på och jag längtar efter att få komma in i värmen och tryggheten. Jag och Palle går uppför vägen, den röda ladan lyser och ser fantastiskt skarp ut och ovanför den målas den nu gråa himlen upp. Vi går nu äntligen genom den sista hagen och Palle nämner att det var nog bra för han att hans första trip skedde såhär utomhus då det finns mkt intryck att ta in. Han menade att hade vi suttit kvar inne hade han kanske mått dåligt.
En rätt kul grej jag bara vill nämna innan jag fortsätter var att när jag och Palle gick i trädallen framför Dennis och Macke så hade Dennis tagit en bild på oss med sin iPhone där vi gick långt framför dom. Bilden blev så fin så han kände att han ville också vara med på den, så han hade ställt sig framför Macke och bett honom ta en till bild på oss alla tre. Han stod alltså någon meter ifrån Macke (som inte fattade någonting) och var helt övertygad om att han sedan på bilden skulle hamna bredvid oss precis som om han gått och snackat med oss. Trots att vi var 20-30 meter framför han.

17:00 Vi väller nu in i huset och orkar inte ens ta av oss skorna, eller jag gjorde inte det iaf. Vi kom in i vardagsrummet där tvn, ljudsystemet, den sköna soffan och fåtöljerna fanns samt härliga stora fönster ut mot tomten och vägen samt grannens hus. Jag känner mig tryggare till mods men känner samtidigt mig rätt orolig i magen, hur pass långt är jag gången i trippen? Hur pass mer intensivt kommer det bli?. Vi slänger oss i soffan några sekunder och jag sträcker mig efter ljudsystemet för att sätta igång det, första låten, Damascus av Conjure One dånar igång, ett vackert stycke på lite mer än en minut som är intro till en av deras skivor. Kände att det var en bra låt att börja tripskivan med. Det finns inga riktiga ord utan det är mer som en skön lament/klagosång där hon nynnar och sjunger ut toner jättevackert. Hennes förförande röst dånar och jag tänker alltid vilket vackert och starkt instrument rösten kan vara. Dock blev det genast invändningar mot skivan och Palle skrek ’Neeej stäng av domedagsmusiken’. Jag fick då lite smått panik för jag insåg att min tripp bara börjat medan Palles (kanske dom andra med) trip inte är lika stark och kanske redan har börjat dala. Detta kändes rätt tungt för jag kände att det enda jag ville göra just då för att inte trippen skulle skena iväg med mig var att sjunka ner i en skön fåtölj och lyssna på musiken så jag kunde få utforska mitt eget inre i lugn och ro istället för att lattja och stressa runt i huset och göra min snedtripp värre.

Dom andra känner sig riktigt hungriga och dom springer ut i köket medan jag famlar efter, dom öppnar den nya ugnen och ska slänga in pommesen. Jag känner att jag inte alls kan tänka klart eller sammanhängande, jag vet inte heller vad det är jag vill göra, någon aptit har jag inte heller. Jag känner mig stressad över att ugnen ska explodera eller liknande. (Vet vi verkligen hur man använder en sådan säkert i detta tillstånd?). Ugnen sätts iaf på och vi går in i vardagsrummet igen, musiken är på lite tyst i bakgrunden så det var inget man lägger märke till. Jag sitter mest tyst och försöker fästa blicken på objekt i rummet, de andra chillar medan Palle pratar på om allt möjligt. Jag tittar på klockan på väggen som nu är 17:30, vad det nu innebär förstår jag inte. Jag vet att mina föräldrar kommer hem någon gång efter 22 iaf. Hur långt det är kvar till dess förstår jag inte. Visst det är ungefär fyra timmar tänker jag men är det lång tid eller ligger vi illa till, är det snart? Min tidsuppfattning har helt enkelt fått spel. Jag försöker titta på annat, varje objekt blir förstärkt och vissa zoomas in när jag fäster blicken på dom.
Känner mig vilse i min egen värld, och den självklara förbannade frågan som alltid dyker upp i snedtrippar kommer… ’Kommer jag alltid förbli sån här?? Kommer jag någonsin bli normal igen? Nej det är omöjligt jag är fast i detta nu’. Färgerna är fantastiskt skarpa och läckra men jag kan inte njuta av det. Är med ena foten inne i min hjärna men kämpar samtidigt emot även om jag vet att det är det sista man ska göra i ett sådant stadie. Jag tänker på mig själv, vem jag är och plötsligt känns allt botten. Även fast jag är nöjd med hur jag har planerat upp livet för mig detta halvår får jag ändå panik över att jag är 22år och bor hemma. Även om detta bara är tillfälligt. Det känns som mitt liv står stilla och detta avlöser negativa och destruktiva tankar en efter en. Palle sitter mest och ler och är glad (precis som jag var första gången jag testade svamp på låg dos). Han pratar och pratar och jag kan inte välja, jag vet inte vad jag ska göra, ska jag lyssna även fast jag knappt förstår vad han pratar om eller ska jag göra det rätta och gå och stänga in mig någonstans och själv rida ut snean. Men då tänker jag samtidigt, vad ska dom andra tro, tänk om dom blir oroliga för att jag mår dåligt, då kanske någon av dom med snear osv osv. Palle som är så söt och nyfiken på världen precis som ett litet barn, precis så som man vill vara tittar på mig och utbrister något i stil med ”Hur länge har dina föräldrar haft hästar egentligen?? Dom har alltså varsin? Detta är självklart inget han känner till men det är en väldigt lång historia som har att göra med konflikter och andra relationsproblem mellan mamma och pappa. Tankarna flyger genom mitt huvud och jag får bara ur mig ’Inte nu Palle.. jag orkar inte gå in på det’. Han ler och börjar prata om annat.


18:30
För att fokusera på något annat så stoppar jag in en bluray-demoskiva som heter SharkTank, den är lite i stil med dvd:er med brasor och liknande man kan ha på för lite mysfaktor i bakgrunden. Vi utbrister alla ’wow!’ Och tittar fascinerat på när HD-hajarna simmar förbi kameran i akvariet och Palle utbrister med vördnad och respekt i rösten ”Kolla den stora fula jävla fisken asså…” och jag skrattar samtidigt som jag trollbundet betraktar ”en riktig haj” i mitt vardagsrum. Därefter finns det ju självklart bara en fillm att toppa med... Jag reser mig upp med lite skakiga ben och letar efter fjärrkontrollen. Trots att den måste ligga någonstans där i rummet tar det flera minuter att hitta den, jag går in i köket och letar och gång på gång glömmer jag vad det var jag skulle leta efter och jag minns inte hur en sån här fjärrkontroll ser ut. Äntligen hittar jag den, den låg i fönstret eller mitt på bordet…
Dennis som verkar rätt inne i sin tripp men ändå inte lika starkt som jag hjälper till lite och utbrister filosofiskt ’Vad vackert egentligen, vi är precis som osäkra djur från naturen där vi har vårt ursprung, vi letar fundersamt efter något vi egentligen inte borde använda’. Helt rätt sagt av honom. Jag kände mig verkligen som en modern apa som egentligen borde ha bott kvar i djungeln och varit lycklig istället för att hålla på med sånt här.. elektroniskt skräp?
Jag stoppar sedan in Avatar på Bluray och kopplar på ljudsystemet. Vi spolar fram till landstigningscenen då Sam Worthington har blivit inkopplad i sin Avatar och landar i djungeln för första gången. Palle utbrister ’Asså tänk om filmen hade börjat såhär!! Man hade ju inte förstått någonting!!’ och vi alla gapskrattar.

19:00
Jag börjar nu känna att jag har fötterna lite närmare jorden, jag har fortfarande en viss orokänsla i mig då jag inte alls vet hur långt av trippen som är kvar, kommer det bli mera intensivt, tänk om mina föräldrar kommer hem. Hur som, Vi njuter av Avatar och sitter som på tå när han blir jagad av alla djuren, Apor och andra märkliga djur skriker i högtalarna bakom oss. När Sam har träffat tjejen och de besöker diverse vackra platser är vi är alla ense om att Avatar är gjord för att ses svampad, utan tvekan.
Dennis ligger nu på golvet framför tvn och tar det lugnt, halvt inne i filmen, halvt inne i sina egna tankar. Något han vid senare tillfälle berättat att han kände att han var tvungen att göra för att inte också skena iväg.
Jag smyger iväg och låser upp dörren till… Den hemliga lagunen som jag nämnde tidigare och kopplar in min iphone i högtalarna. Därefter hittar jag ett en timme långt klipp med djungelljud från regnskogen på Spotify som jag sätter på. Jag tänder ljuset och rökelsen och släcker lampan i taket. Därefter går jag in till mina vänner som njuter av Pandoras natur och frågar dom ifall dom vill uppleva det där på riktigt… Dom följer undrande med och vi stannar utanför badrumsdörren med lappen på. Dom utbrister alla ’Ja just det!!!!’ och så läser dom högt ’Den Hemliga Lagunen’, plötsligt blir dom tokpeppade och det smittar av sig på mig. Plötsligt har jag glömt att jag faktiskt vet hur det ser ut där inne. Dörren är en dimension in till en annan värld, i springorna tycks det komma ut lysande rök (Ja jag är seriös) sen kunde man även höra djungelljuden som var på där inne. Alla ni som varit riktigt svampade kan no förstå hur intense detta kändes. Palle hoppar upp och ned och jag öppnar tillslut dörren. Vi kikar alla in och jag tycker det är minst lika spännande som dom andra. Det ser lite ut som ett tropiskt växthus. Wow! Jag pekar på en cowboyhatt jag hängt på en vägg där inne och det känns genast väldigt Indiana Jones. Jag säger sedan att alla som vill får ta en dusch under vattenfallet. Sedan stänger jag dörren och klär av mig, att se mig själv naken när jag gick förbi spegeln var rätt märkligt. Jag sätter mg tillrätta i badkaret och sätter igång duschvattenfallet. Blundar och ser då och då blixtar av gröna svampar bakom mina ögonlock. Plötsligt kommer Palle in och sätter sig på golvet bredvid badkaret och börjar snacka om något, men efter ett tag förstår han att jag nog ville vara själv. Jag känner hur vattnet renar mig och tar bort lite av snedtrippen. Därefter tar jag på mig min en morgonrock och Dennis hoppar in i duschen och ber att få några av de sista svamparna som fanns kvar i frysboxen, han trycker i sig dessa i hopp om att förstärka sin tripp. Tyvärr har hans kropp redan börjat bygga upp resistansen så boostandet misslyckas.

19:30
Vi sitter alla och chillar i vardagsrummet. Vi har öppnat några pilsner och en flaska vin. Snedtrippen är som bortblåst och vi sitter alla bara och myser något otroligt. Det känns som min kropp är full av snygga tjejer som masserar mig inifrån. Jag mår som en kung. Även fast vi alla landat så är afterglowen nästan det bästa av allting. Vi känner oss lite på ett CB-brajjat humör dock pigga och uppfriskade i huvudet. Vi snackar ut om allt och skrattar och skämtar. Dom prisar mig för att jag hade tagit tid till att bygga upp ”Den hemliga Lagunen” och hur spännande det faktiskt hade där inne. Vi går omkring i huset och tittar på en tavla jag målat, affischer och möbler och bara myser. Plötsligt får jag en impuls och ber om att få krama dom. Det måste ha varit mitt livs bästa kram. Jag säger till dom hur bra dom är och att dom är mina bästa vänner och att dom faktiskt är som pojkvänner för mig. (ja ni förstår).

20:30 Morsan ringer och säger att dom är på väg hem, ankomst ca 1h. Vi käkar och gör om lagunen till ett vanligt badrum igen. Därefter sticker dom andra in till stan för att festa till att. Tyvärr känner jag att febern jag tidigare haft i veckan har blossat upp igen så jag stannar hemma och avslutar kvällen med att titta på Scrubs.

Dagen efter har febern lagt sig något och jag kände mig verkligen utmattad. Följande vecka analyserar jag mycket och inser att det inte var riktigt rätt setting för mig att köra i mitt gamla familjehem. Det var inte bra att vara tvungen att passa sig för tiden då mamma och pappa skulle komma hem då det stressade mycket. Att gå ut och stressa i skogen och vara rädd för att grannar skulle komma och prata med en var heller ingen bra start. Jag skulle nog ha trippat när jag varit i ett friskare och piggar tillstånd istället. Jag har även insett att min kropp tar upp droger väldigt lätt, jag behöver inte lika mkt som vissa andra för att nå samma nivå osv. I det stora hela var det en bra tripp även om den inte blev vad jag tänkt. Man tar alltid med sig något i baggaget, oavsett om det var en bra eller dålig resa.

Bra skrivet! så jävla sugen på att trippa nu

Så är det alltid, man blir toksugen av lite shroom när man läser tripprapporter. Svårt att få tag
på nu bara :/

Riktigt bra skrivet, verkligen.
Identifierar mig extremt mycket med dig, TS. Hur du känner och hur det är att trippa med risk för att stöta på någon man känner, samt stress för klockan.
Jag har lärt mig att endast trippa i ett bra sinnestillstånd nu, men innan kunde det äta upp än inne i från på svamp, om man hade orosmoln över sig redan vid intag.

Roligt initiativ det där med badrummet också. Jag ska se om jag kan koka ihop något liknande vid någon tripp!

MVH

Grymt bra skrivet! Känns som om du verkligen har fått med alla känslor och tankar! 5/5 svampar från mig!

Mycket trevlig läsning. Känner igen mig mycket i erat kompisgäng och om två veckor ska jag, tillsammans med två barndomskompisar, göra samma grej. "Lagunen" är helt klart något jag också ska göra för att överraska mina polare!

Kul att så många gillade rapporten! Och jag kan helt klart rekomendera er att styra
upp er egen lagun. sök bara på junglesounds på spotify så har ni mkt atmosfär där

Fan vilken magisk tripp Exakt så vill jag kunna göra varje gång jag trippar!

Mycket trevlig läsning!

Full pott till dig mannen..

Hälsningar från den oinvigde

Tackar för det, du har en spännande värld framför dig