Första gången på DPT sommaren 2009

Jag: 183 cm, vägde runt 70kg, 20 år.
Mäll: 185 cm, vägde runt 60-65 kg, 19 år.
Tidigare erfarenheter för oss båda: CB, amfetamin, LSD, 5-meo-mipt, 4-ho-met, 4-aco-dmt, HBW, DIPT, Flugsvamp, Muskott och antagligen några RC-psykadelia jag glömt)

19:00
"Jahap. Ska jag börja eller?" säger jag och kollar ner på en liten hög DPT á 25mg.
"Go for it".

Det vita pulvret försvinner fort in i näsan. Förvåning över att det inte kändes värre, jag säger åt min vänn Mäll att han kan köra på. En minut senare är mina ögon uppspärrade i smärta, det är andra gången jag sniffar något och det är fruktansvärt. Den rinner, äcklig besk sörja ner längs min hals. Lite hamnar på min tunga och jag känner den typiska smaken för RC psykadelia i kristalform. Mäll ser oroligt på mig och hoppas att jag bara skämtar då han precis gjort samma smärteutlösande handling. Efter tio minuter är det över och jag Halvsitter utmattad i en stol och känner mig oändligt äcklig i Mälls föräldrars villa som är i kliniskt ren Ikea-stil. I kontrast till mig, ungdom med snor och vitt pulver rinnande ur sin synnerligen organiska näsa. Mäll verkar inte reagera alls lika extremt och jag känner mig dum över min näsas överdrivna känsel.
Vi bestämmer oss för att fylla på, ytterligare 25mg. Mäll sätter sig vid datorn och undrar varför inget händer, har vi blivit lurade? Han vill gå på fest och lyckas halvt övertala mig, trots att jag känner att det är påväg uppåt. Vi fyller på ytterligare en gång och han säger att vi tar nästa buss till någon vän på MSN. Själv känner jag att det här inte kommer gå, inte bara festen utan precis allt. Mäll börjar röra musen långsamt fram och tillbaka över skärmen innan han vrider på sig och trillar på rygg till sin säng. Och det är allt vi gör i 20 minuter, innan jag lyckas få ur mig att vi kanske ska strunta i den där festen. Mäll svarar inte ens utan stirrar med ett tomt ansiktsuttryck upp i taket.
Datorn, bordet det står på, tapeten på väggarna, sängen och Mäll ser precis ut som vanligt, tills jag ser honom röra sig och upptäcker att allt fastnat på min näthinna. Jag testar att blinka och skaka på huvudet. Ser att allting faktiskt inte är normalt, utan istället är uppbyggt av kristaller.

19:30
Lyckas få Mäll att erkänna att han inte alls vill gå på fest, så att jag kan skriva till personen som höll i festen att vi absolut inte kommer. Efter vad som kändes som en evighet (cirka 30-60 minuter) fyller vi på (till en total dos av 125mg var) och går ut på äventyr. Det måste vara otroligt många människor ute, men klockan är runt 20:00 en Lördag under sommarmånaderna. Ljuset har lurat mig, tänker jag, och vi sätter fart upp för en backe ute i skogen. I en glänta på toppen av kullen hittar vi kantareller, som vi njuter tillsammans med alla kristaller. Smaken är otroligt stark, den totalt överrumplar och vi äter ett paket mandlar var för att lugna ned oss.
Vi pratar inte så mycket, det blir istället någon slags mental strid där vi försöker förstå och göra oss själva förstådda utan ljud. År av vänskap eller bara allmänt bra uppfattningsförmåga gör detta väldigt enkelt.
Tankarna uppkommer och försvinner på mindre än ett par sekunder, men när man väl är inne i dem känns det som om man bott där minst ett par livstider. Ett tag pratar vi exempelvis om idiom, men kommer nästan reflexmässigt fram till att Dead as a Dodo är för svårslaget och vi ger upp.

20:30
Väl hemma lagar vi en middag som verkar ta flera timmar att frammana, vi äter ungefär 20 gram av den och lämnar sedan allting för att istället kolla på solnedgången och ligga i soffan.
Effekterna börjar avta ungefär en och en halv timma efter sista intag. Väldigt lätta effekter håller i sig i alla fall tills vi går och lägger oss runt 04:00, efter att vi äntligen lyckats äta upp middagen.

Sammanfattningsvis var det en lärorik och mysig kväll. DPT hade en väldigt hög peak där man knappt kunde röra sig fysiskt, men den tog slut väldigt fort också. Senare gånger har vi haft liknande upplevelser med hallucinationerna, dvs att allt ser normalt ut tills dess något rör sig och skakar till hela ens synfält. Inte hänt i lika stor utsträckning med någonting annat vi prövat.

Fin rapport. Kul med lite fler historier på DPT, grym drog.

DPT låter faktiskt som en skön drog, hade inte hört talas om den förut. Man kan ju bli rätt trött på LSD i slutet av trippen och det bara vägrar gå av och bara fortsätter och fortsätter.
En kort version av LSD är något jag kan tänkas pröva!

Lite innehållsfattig rapport, kunde varit lite mer om vad trippen gjorde med dig. Men gillade det där med att synfältet fastnade på din näthinna!

Du vet inte vad som pågick i Mälls hjärna under tiden han knappt kunde röra sig fysiskt?

DPT är väldigt visuell och väldigt lite mindfuck i jämförelse med annan psykadelia, därför inte så mycket speciellt att säga om själva psykiska upplevelsen (utöver den sedvanliga känslan av att tiden går extremt långsamt, samtidigt som man hinner tänka hundratals saker). Plus att jag inte är särskilt bra på att beskriva mina tankar och att det var över ett år sedan (halva rapporten är från dagen efter/veckan efter. Resten är skrivet då jag hittade MSN-loggar för en vecka sedan). Man kände sig väldigt glad, men samtidigt fick man känslan av att om man började snea skulle man snea rejält.
Visuellt är det som att alla rörelser dras ut som kometer och allting omkring börjar snurra i kalejdoskopiska mönster (som om man drar handen genom vatten, fast ja... kalejdoskopiskt). Ingenting morphades till andra personer eller andra objekt, nästan bara mönster och delay på synen.
Kände inte av någon bodyload alls, förutom ett lätt illamående i början som lika gärna kunde vara smaken av att det droppar ner i halsen.

Själv gillar jag när trippar håller i sig lite längre, men DPT är väldigt intressant att blanda med annat trots att det känns lite "jaha?" efter DPTt försvunnit.

Kan fråga Mäll vad han tänkte på senare ikväll.


Tack så mycket! DPT är en trevlig substans, det håller jag med om. Snabbt upp, snabbt ner.

Tycker den är lite för kort bara, borde vara 1-2 timmar mer tycker iallafall jag. När jag är som mest inne i lyckan och allt det där så vill jag aldrig att det ska ta slut. Bästa drogen jag provat, fortfarande.