En fundering kring avslutningsmorfemet -e

Det finns en uppsjö ord som ibland gör mig konfunderad. Några exempel: Eminenta, Heliga och Varsamma.

Gemensamt med ovanstående är att man mycket väl skulle kunna byta ut det avslutande a:et, med bokstaven e, utan att förändra ordets innebörd.

Frågan är om ett avslutande e, endast är ett äldre skrivsätt, eller om man använder de båda i helt olika situationer?

Det används enkelt uttryckt för manliga personer: den eminente, helige och varsamme mannen. Den eminenta, heliga och varsamma kvinnan. Situationen är emellertid lite komplexare än så i vissa fall, t.ex. om könet är okänt.

Tackar! Det låter rimligt, och faktiskt inget som jag ens hade funderat kring.

Språkriktighetsboken (2005) reder ut begreppen.

Det är som sagt komplext. Om skribenten/talaren sitter i Sydvästsverige så håller den nog på kongruensen efter känt sexus. I hufvudstadsmedia kan man läsa saker som

... hans nya advokat Leif X ...

I talat språk lever ännu maskulinum för föremål i SV:

... den nye hammaren ..