2010-11-29, 20:00
#1
Tänkte dela med mig av mitt äventyr i Amsterdam för snart 2 månader sedan då jag och en polare hälsade på en 3:e polare som studerar i Holland. Vi kan kalla polarna för "Göran" och "Knut".
Tidigare erfarenheter inom området droger:
Jag.....Alkohol, end of story!
Göran....Cannabis samt Kokain (engångsföreteelser)
Knut....Cannabis (2-3 ggr)
Samtliga 24år ca 175/75
Allting började med att jag och Göran snackar på telefon, vi är uttråkade och behöver miljöombyte. Kommer fram till att det var länge sedan vi träffade Knut (som studerar i holland) och bestämmer oss för att hälsa på honom. Ringer och kollar så att allt är lugnt och 2 veckor senare sitter vi på flyget ner till Amsterdam där han möter upp oss. Knut pluggar i Gröningen som ligger ca 3 timmar med tåg från Amsterdam men han möter gärna upp oss för en vild kväll i Red light innan vi åker vidare.
Efter diverse besök på strippklubbar och en KALAS fylla på onsdagen bestämmer vi oss på torsdagen för att gå ett steg längre, här ska det pundas!
Göran och knut vill röka på men jag kan inte pga regelbundna drogtester i skolan, så vi beslutar oss för svamp. Jag får uppdraget att skaffa in varorna då jag är den enda som inte vart bakis.
Novis som man är så traskar jag in på första bästa smartshop och köper 3st 15grams portioner av Cubensis mexicana som är nån skum j*vla tryffel, blir nog bra tänkte jag.
So far so good! men det är här som grunden till snedtrippen ligger, vi har ett tåg att passa på eftermiddagen och ingen av oss har koll på svampar över huvud taget så vi intar svampen kl 13:00 med tanken att det kan nog vara kul att vara väck på tåget som går kl 14:30 och fortlöper ca 3 timmar mot gröningen.
13:50... Jag som är drog novis är skeptisk, känner inte ett smack och är besviken, Göran och knut är dock "fnissiga"
14:50 sitter på tåget med 2 skyhöga dårar som skrattar så att dom tjuter, tårarna sprutar på de bägge idioterna och folk tittar, jag är fortsatt skeptisk men det kittlar i magen och smakar "järn" i munnen.
15:10 Jag är inne i dimman, skrattar hysteriskt åt allt och alla, folk har tagit avstånd, bytt platser på tåget osv för att undvika oss men vad gör det, SÅ HÄR VILL JAG ALLTID MÅ! Färger lyser något brutalt starkt och alla ljud spränger i öronen (fortfarande på ett bra sätt) och allt är bäst!
15:30 Tiden här är osäker då alla 3 är helt väck men vi gjorde ett tågbyte 15:20 som gick enl planen iaf, ser en muslimsk dam med slöjja som börjar lysa klart orange så att jag får kisa, det är det sista jag minns som en bra upplevelse, sedan börjar helvetet!
Vad som händer dom närmsta timmarna är det värsta som hänt mig i mitt liv, och jag har varit med om en del. Allt började som en oroskännsla i magen som bara växte och tog över allt annat. Jag försöker förjäves dölja det för polarna men Görgen ser att något är fel och undrar om jag mår bra, kan inte ljuga så jag säger att jag håller på att få panik. Kurt bara skrattar (han e totalt väck) men Görgen smittas av oron och beslutar att vi ska låsa in oss på toan ett tag (trångt och lugnt). På vägen dit möter vi konduktören som vill se våra biljetter men vi är så väck att vi knappt reder ut situationen och paniken eskalerar, men efter mycket om och men får vi fortsätta mot dasset. På väg till toan börjar jag hallucinera och ser onda dvärgar och uteliggare som vill döda mig(de e sant) som polaren dock inte ser som tur är. Nu mår jag skit!
Väl inne på toan då man hoppas att allt ska bli bättre försämmras situationen markant, toan är trasig och översvämmad så vi får gå ut igen. På väg tillbaka mot våran stol passerar vi genom "milslånga" korridorer med skrikande barn och lustigt folk......jag börjar halvspringa, tränger mig förbi en typ 5-åring som snubblar till, RAKT in i en liten äcklig hund som hugger pojken i benet (detta hände i verkligheten) som blir panikslagen och börjar skrika.
HÄR tappar jag förståndet och allt blir dimmigt, jag minns små fragment av att jag och Jörgen halsar apelsinjuice (c-vitamin tar bort ruset) men utan resultat, kliver av tåget, stapplar panikartat genom byn och hem till studentlyan men en gapskrattandes kurt i släptåg, jag är vid detta laget nära att svimma av paniken flertalet gånger, Jag VET att jag är säker i sängen i lyan men paniken släpper inte och jag brottas hela natten med mina "spöken" samtidigt som jag försöker lugna Jörgen som oxå har det RIKTIGT tufft för tillfället
Däckar frammåt 5 på natten av mental utmattning, sover några timmar för att sedan vakna och må ännu sämmre ett par timar innan det börjar rinna av. Jag känner dock klumpen i magen och att det lixom krampar och kliar i hjärnan ibland......kännslorna följs åt av varandra och kommer i vågor dock mer och mer sällan.
Jag mår i skrivande stund bättre men får ibland flashbacks och då återkommer panik-känslorna och det kan ta timmar att kämpa bort dom, detta efter 2 månader och jag vet inte varför.......
Är tacksam för synpunkter och förslag/fakta på vad som kan ha hänt men jag tror att vi valde fel miljö att trippa i? Även om någon vet va det är för svamp vi satte i oss (styrka, effekter osv) samt hur man hanterar dessa känslor som kommer.
Jag vet att raporten blir mer och mer utydlig på slutet men det har sina orsaker, jag(vi) tappade verklighetsuppfattningen och paniken gjorde sitt med minnnet men jag hoppas att den inte är skandal för att vara den första och förmodligen enda som jag skriver
//Keltahlos
Tidigare erfarenheter inom området droger:
Jag.....Alkohol, end of story!
Göran....Cannabis samt Kokain (engångsföreteelser)
Knut....Cannabis (2-3 ggr)
Samtliga 24år ca 175/75
Allting började med att jag och Göran snackar på telefon, vi är uttråkade och behöver miljöombyte. Kommer fram till att det var länge sedan vi träffade Knut (som studerar i holland) och bestämmer oss för att hälsa på honom. Ringer och kollar så att allt är lugnt och 2 veckor senare sitter vi på flyget ner till Amsterdam där han möter upp oss. Knut pluggar i Gröningen som ligger ca 3 timmar med tåg från Amsterdam men han möter gärna upp oss för en vild kväll i Red light innan vi åker vidare.
Efter diverse besök på strippklubbar och en KALAS fylla på onsdagen bestämmer vi oss på torsdagen för att gå ett steg längre, här ska det pundas!
Göran och knut vill röka på men jag kan inte pga regelbundna drogtester i skolan, så vi beslutar oss för svamp. Jag får uppdraget att skaffa in varorna då jag är den enda som inte vart bakis.
Novis som man är så traskar jag in på första bästa smartshop och köper 3st 15grams portioner av Cubensis mexicana som är nån skum j*vla tryffel, blir nog bra tänkte jag.
So far so good! men det är här som grunden till snedtrippen ligger, vi har ett tåg att passa på eftermiddagen och ingen av oss har koll på svampar över huvud taget så vi intar svampen kl 13:00 med tanken att det kan nog vara kul att vara väck på tåget som går kl 14:30 och fortlöper ca 3 timmar mot gröningen.
13:50... Jag som är drog novis är skeptisk, känner inte ett smack och är besviken, Göran och knut är dock "fnissiga"
14:50 sitter på tåget med 2 skyhöga dårar som skrattar så att dom tjuter, tårarna sprutar på de bägge idioterna och folk tittar, jag är fortsatt skeptisk men det kittlar i magen och smakar "järn" i munnen.
15:10 Jag är inne i dimman, skrattar hysteriskt åt allt och alla, folk har tagit avstånd, bytt platser på tåget osv för att undvika oss men vad gör det, SÅ HÄR VILL JAG ALLTID MÅ! Färger lyser något brutalt starkt och alla ljud spränger i öronen (fortfarande på ett bra sätt) och allt är bäst!
15:30 Tiden här är osäker då alla 3 är helt väck men vi gjorde ett tågbyte 15:20 som gick enl planen iaf, ser en muslimsk dam med slöjja som börjar lysa klart orange så att jag får kisa, det är det sista jag minns som en bra upplevelse, sedan börjar helvetet!
Vad som händer dom närmsta timmarna är det värsta som hänt mig i mitt liv, och jag har varit med om en del. Allt började som en oroskännsla i magen som bara växte och tog över allt annat. Jag försöker förjäves dölja det för polarna men Görgen ser att något är fel och undrar om jag mår bra, kan inte ljuga så jag säger att jag håller på att få panik. Kurt bara skrattar (han e totalt väck) men Görgen smittas av oron och beslutar att vi ska låsa in oss på toan ett tag (trångt och lugnt). På vägen dit möter vi konduktören som vill se våra biljetter men vi är så väck att vi knappt reder ut situationen och paniken eskalerar, men efter mycket om och men får vi fortsätta mot dasset. På väg till toan börjar jag hallucinera och ser onda dvärgar och uteliggare som vill döda mig(de e sant) som polaren dock inte ser som tur är. Nu mår jag skit!
Väl inne på toan då man hoppas att allt ska bli bättre försämmras situationen markant, toan är trasig och översvämmad så vi får gå ut igen. På väg tillbaka mot våran stol passerar vi genom "milslånga" korridorer med skrikande barn och lustigt folk......jag börjar halvspringa, tränger mig förbi en typ 5-åring som snubblar till, RAKT in i en liten äcklig hund som hugger pojken i benet (detta hände i verkligheten) som blir panikslagen och börjar skrika.
HÄR tappar jag förståndet och allt blir dimmigt, jag minns små fragment av att jag och Jörgen halsar apelsinjuice (c-vitamin tar bort ruset) men utan resultat, kliver av tåget, stapplar panikartat genom byn och hem till studentlyan men en gapskrattandes kurt i släptåg, jag är vid detta laget nära att svimma av paniken flertalet gånger, Jag VET att jag är säker i sängen i lyan men paniken släpper inte och jag brottas hela natten med mina "spöken" samtidigt som jag försöker lugna Jörgen som oxå har det RIKTIGT tufft för tillfället
Däckar frammåt 5 på natten av mental utmattning, sover några timmar för att sedan vakna och må ännu sämmre ett par timar innan det börjar rinna av. Jag känner dock klumpen i magen och att det lixom krampar och kliar i hjärnan ibland......kännslorna följs åt av varandra och kommer i vågor dock mer och mer sällan.
Jag mår i skrivande stund bättre men får ibland flashbacks och då återkommer panik-känslorna och det kan ta timmar att kämpa bort dom, detta efter 2 månader och jag vet inte varför.......
Är tacksam för synpunkter och förslag/fakta på vad som kan ha hänt men jag tror att vi valde fel miljö att trippa i? Även om någon vet va det är för svamp vi satte i oss (styrka, effekter osv) samt hur man hanterar dessa känslor som kommer.
Jag vet att raporten blir mer och mer utydlig på slutet men det har sina orsaker, jag(vi) tappade verklighetsuppfattningen och paniken gjorde sitt med minnnet men jag hoppas att den inte är skandal för att vara den första och förmodligen enda som jag skriver
//Keltahlos
