Gå vidare i mitt gitarrspel

Skalorna kommer jag att ge mig på, har redan börjat kolla på (vad jag har förstått är den "enklaste" av dem alla,) C-Durskalan.

Nivån jag ligger på är, som nämnt, att jag kan spela till enkla rocklåtar, Ramones och Nirvana som exempel. Jag kan de flesta trubadurackord, alla barréformer och principen för kvintackord. Jag anser mig ha hyffsat bra koll på greppbrädans toner; vad dom heter och vart dom sitter.

Ungefär dit sträcker sig mina kunskaper.

Om man kollar på många unga gitarrister som är duktiga, tycker jag mig se ett mönster: De plankar mycket låtar. Mycket harvande efter tabulatur. Ofta metal och inte helt sällan Metallica. Denna musik är ur min synvinkel mycket tekninskt avancerad och svårspelad men vad vore livet utan utmaningar? Det kanske bara är att harva, harva och harva tills det sitter? Det kanske är så folk gör? Inte helt sällan har duktiga gitarrister sitt ursprung ur metalgenren.

Vad tror ni? När ni hade lärt er alla ackord osv, hur gjorde ni sedan för att lära er spela?

För min del började det med att lära sig en massa låtar, både ackord, riff och solon. Samtidigt jobbade men med att improvisera. När man improviserar lånar man då små licks och fraser från olika låtar.

Efter ett tag blir man nyfiken på varför de olika grejerna man har i "verktygslådan" ibland passar bra, och ibland inte. Då kommer teorin in, du lär dig lite harmonilära, och blir bättre att transponera och sätta ihop saker så det låter bra.

Så mitt tips är: Lär dig låtar för att fylla på i verktygslådan. Lär dig teori för att förstå hur du kan använda de olika verktygen i olika låter.

Låter det vettigt?

Ibland låter det som att vissa gör en stark skillnad på att spela andras låtar och improvisera, och så tycker jag inte alls att det är. Att t.ex. som Stevie Ray Vaughn gå in och köra Albert Collins licks över hela Bowie let's dance-platta är både kreativt och jag tycker det är improvisation.... herregud, får man inte låna nåt från någon annan blir det inte mycket spelar eller hur?

Planka ALLT som du gillar, sångmelodi, basgångar, ackord från keyboardet, rubbet.
Det är det första.
När du säger att du kan alla ackord så har du definitivt fel. Det finns typ 20 (orkar inte räkna) olika ackord per ton och 100-tals sätt att lägga dessa för att få olika sound.
Lär dig tex att ta minst 5 olika grepp på ett ackord på olika ställen på halsen.

Pröva jazz och blues om du vill lära dig spela melodier, det är därifrån riktigt melodisk improvisation kommer ifrån, den mesta rock (utan att hata) är bara mollpenta.

Spela med band, i olika stilar så mycket du kan. Banga aldrig på gig eller projekt där du kan lära dig nåt.

Det här är tips om du vill vara seriös/ ha karriär.

Annars är det mer tabs som gäller.

Klart jag inte kan alla ackord men ni fattar vad jag menar. Med planka menas "ta ut på gehör"?

Tack för tipsen btw!

e12---15
b12---15
g12--14(15)
d12--14
a12-(13)-14
E12---15

Där har du allt du behöver!

Om du heter Slash?

Absolut, men lär dig alla. Det en bra musiker har är överkapacitet. Du ska aldrig behöva spela på din maxnivå, alltid en extra reserv.

Det här med att hitta groovet är en väldigt intressant aspekt. Då snackar vi rytmik. Men en rytm som, i teorin, borde svänga (vi kan ta exemplet Rosanna) men den behöver inte nödvändigtvis svänga. Vad det handlar är att man först måste lära sig rytmen ordentligt, sedan kan man låta svänget komma. När du kan spela rytmen utan att tänka på det, då kan du börja fokusera på sväng. Att spela med sväng (rytmisk känsla) är en hel vetenskap, som det inte finns väldigt knapert med studiematerial till. Åtminstone som gitarrist. Jag har läst åtskilliga instruktionsböcker, men väldigt sällan är det någonting behandlande sväng. Det brukar vara skalor hit, tonarter dit, plektrumföring dit, tumplacering hit, etc. etc. Och allt det här är bra! Men det är inte allt! Frågan är om vissa saker bara kan komma med erfarenhet, eller om man kan "lära sig" att hitta groovet. Mitt tips är att bara spela rytmen om och om igen, tills du börjar känna att det händer någonting i den utan att du förändrar rytmen.

Lite tankar om att lära sig musikteori också. Se till att du sätter allt i sammanhang istället för att bara lära sig teorin. Det är dumt att lära sig skillnaden mellan en frygisk och en lokrisk skala, om du inte vet vad de är till för, när du kan använda dom etc. etc. Sätt allting i sammanhang! Det här är någonting många gitarrister gör fel. Gitarrister specifikt, till och med (enligt erfarenhet). De börjar plugga teori, lär sig tonarter, förtecken, notvärden, etc. etc. Men de ser egentligen ingen poäng med det. Och jag kan förstå att det känns torrt att lära sig det här, om man har spelat på gehör i flera år. Därför är det så otorligt viktigt att försöka hitta ett samband. Att sätta allt i sammanhang!

Lär dig. Förstå. Lär dig använda. Upprepa.

Det är den vanliga pentatonicskalan. I princip alla solon inom blues/rock utgår ifrån den skalan. Saul Hudson utgår självklart från denna skala. Don't cry är ett bra jävla exempel.

Här är även lite andra exempel på vilka som använder sig utan denna betydelsefulla skala.

-Jimi Hendrix
-Stevie Ray Vaughan
-Angus Young
-Jimmy Page
-Clapton
-Keith Richards
-Chuck Berry
-Buddy Guy
-Jimmie Vaughan
-Bb king

Ja, listan kan göras fruktansvärt lång och jag tror du förstår min poäng? Om du nu sedan kikat lite "instruktionsvideor" på slash tar de säkerligen upp pentaskalan.

Jag själv spelar på gehör och att sedan ta ut licksen i denna skala är riktigt enkelt. Det finns hur många grejer som helst för att göra inom denna skala och att lära sig att bemästra den helt är fan omöjligt.

Mvh

Har gett mig på lite låtar nu som tidgare varit "över min nivå" (genom tabs, att ta ut på gehör får jag nog vänta ett tag med, även fast jag försöker ibland). Tar det lungt och metodiskt och hittils har det gått mycket bra. Har även börjat med lite fingerfärdighetsövningar och lite andra "teknik-grejor".


Så har det nog varit, ja. Jag har väl aldrig haft något stort tålarmod direkt men har nu insett vikten av att börja i "rätt ände" och göra rätt från början. Sen tar det ju faktiskt ganska lång tid innan man blir duktig på gitarr men det känns som att jag har en bra grund att stå på samt att jag har brutit stagnationen och gått vidare. Det går långsamt, men frammåt. Jag sitter inte och lirar samma gamla (enkla) låtar längre.