Våldtäkt av dikter

Har du någonsin känt dig våldtagen av en dikt? Det har jag, och nu är det dags att ge igen.

Jag har nyligen upptäckt hur fantastiskt trevligt det är att redigera/lägga till meningar i hederligt folks dikter. Eftersom jag själv finner stor njutning i det, så vill jag självklart erbjuda er alla samma upplevelse.


Exempel:

---

Mildt från parken månens glitter
Kammarns golf i rutor målar;
Månget barndomsminne sitter
På de silfverbleka strålar.
Af skenet begjuten,
Hon löser sitt hår,
Och stilla och sluten
I tankar hon står.
Fittan blodig av kufk,
Leende pullar hon sin trut.

---

När jag skrattar ondskefullt mår jag dåligt
Titta in i spegeln, i hans ögon
Det är inte du
Obehag
Jag vet att det inte är så
Känslan av en kamrat som inte är där
Det enda jag ser är ondska
Jag existerar inte egentligen
Ord spelar fan ingen roll
Min mamma har runkat mig sen jag var 12

---

Du har en plats i mitt hjärta,
en plats fylld med både glädje och smärta.
Den delen kan du aldrig ta ifrån mig,
inte ens om någon annan skulle få dig.
Nej, dig kommer jag aldrig att glömma,
i mitt hjärta ska jag dig gömma.
I ett hörn kommer du alltid att finnas,
för du är en häst jag ska minnas.
Tro det eller ej,
men jag njöt av att rida dig
lika mycket som du njöt av att rida mig.

---

Det behöver nödvändigtvis inte handla om perversioner, fast det uppmuntras starkt.
/Koyaanisqatsi

"Rosor är röda, violer är blå. Hon tar den i tvåan, vadfan väntar du på?"

Känslan!
Det skär och nyper långt inne i själen, bedrar och ljuger.
Förstör, ger oändliga tankar, ånger.
Stor längtan att försvinna.
Obeskrivligt.
Det är min syn på hat,
hatet att leva.
så nu röker vi oss skeva
och maten börjar sleva
sen retar vi alla feta
som med sperma brukar kleta

framtida poet?

När du såg lyckans ansikte, blev du besviken:
denna soverska med slappa drag,
var hon den mest tillbedda och den oftast omnämnda,
den minst kända av alla gudinnor,
hon som härskat över de vindstilla haven,
de blommande trädgårdarna, de ändlösa solskensdagarna,
och du beslöt att aldrig tjäna henne.

Närmare trädde dig åter smärtan med djupet i ögonen,
den aldrig åkallade,
den mest kända och minst förstådda av alla gudinnor,
hon som härskar över de stormiga haven och de sjunkande skeppen,
över de fångna för livet,
och över de tunga förbannelser som vilar med barnen i mödrarnas fittor.