Citat:
Ursprungligen postat av
Venator
Snyggt, där tror jag du tog den!
Citat:
Ursprungligen postat av
srinivasa
Det borde vara rätt! Imponerande forskning!
Men ta gärna något lite lättare själv!
Jag fortsätter, med era väsignelser - ursäkta eventuella nordiska ö och ä, som kan förekomma. Och tack till Skamander för en gåta som jag bara inte kunde låta bli att försöka mig på, svårgooglad som den var.
Vi fortsätter på det maritima temat (nåja), men mera sött än salt, rör oss hemåt och mot det yngre hållet, både vad gäller publik och tid, där den lantliga idyllen visar sig inte vara fullt så idyllisk, med flera små citat från en av de mer spännande partierna i berättelsen.
...
Trots att vassen viskade och prasslade omkring oss, hörde vi tydligt hastiga, smygande steg på stranden. Vi kunde ingenting se, men vi hörde, att det gnisslade som av småsten. På sådan mark kan ingen gå tyst. Och det var någon som hade bråttom, någon som halvsprang. En hasselgren böjdes åt sidan, vi såg hur den nickade till. Och så blev allt tyst.
...
Vi steg inte i land, där kanoten hade sin plats. Vi upptäckte inte de båda bockarna i hastigheten. Där vassen började glesna, stack vi igenom på ett lämpligt ställe och drog upp kanoten, så att den låg tämligen väl dold under en buske. Vi gjorde det utan att reflektera över det, som något självklart.
...
(förnamn) grep mig hårt i armen. Hans ögon stod vidöppna av skräck. Då såg jag.
-Kusken!
Han kom, kanske femtio meter ifrån oss, klivande mellan träden. Han hade hög hatt, lång kappa med rund krage och blanka knappar, en piska i handen. Han hade mörka mustascher, som skarpt avtecknade sig mot det likbleka ansiktet.