Börje är ju rätt löjlig (utanför manuskriptet). Men man ska och bör inte förneka att han gjort en del bra grejer. Farbror Karl (eller morbror?) i
Fanny och Alexander i samspel med Jarl Kulle då de, på "artigt" borgerligt manér "förhandlar" med Jan Malmsjös sadistiske prästman är en höjdare.
Ännu bättre är att han, som Bergmandiva - visserligen löjlig - avslöjar de andra löjligheterna: Stormares Bergmanfjäsk är en styggelse! Han har hållt på sedan 80-talet och framhållit sig själv som nära Bergman, till och med antytt att de är släkt. Stormare är sålunda en liten skit, och djupt löjlig.
Stormare är, ska tilläggas, förutom att vara löjlig, en rätt bra skådespelare i vissa sammanhang: Geir Grimsrud kör ikapp ett par "vittnen" och skjuter ihjäl dem. Och "I'm fucking hungry now!"
Bergmankulten har länge utgjort en strypsnara på svensk teater och film. Snart kommer en motrörelse:
hatkulten! Den kommer inte att bli mindre löjlig den.
Det är bara att luta sig tillbaka och njuta av föreställningen.