Vad är bevisen för reinkarnation?

Man är omedveten om sina tidigare liv när man är människa. OM man inte öppnar sinnet och söker efter dem, vilket alltså går att göra.
Det är när man är mellan liven man har "nytta" och kan dra lärdom av det man upplevt som människa. Då bestämmer man även vad man vill uppleva i kommande liv.

Förklaringen till det som jag hört är att jorden är det enda stället (och det hårdaste stället) att samla jobbiga/stärkande upplevelser, som man kan växa ifrån, på. (Det man inte dör av det gör en starkare...)
Det är fler själar som söker sig hit iom att läget för planeten inte ser så bra ut. Det behövs fler som tänker positivt och som söker efter mänsklighetens egentliga syfte. Kanske därför tanken om reinkarnation sprider sig....who knows.

Vi kan ju se det så här.

Anta att vi om 60 år har "tabortminnen"-apparater att köpa i butik, till ett relativt billigt pris (vi säger att dessa apparater på något sätt kan lokalisera exakt rätt hjärnceller att antingen döda, eller omprogrammera, för att ta bort minnena). Anta sedan att du är 90 år när detta sker, och får för dig att ditt liv har varit ett jävla helvete från och med att du var ca 10 år, så du vill bara sluta minnas allt det. Du bestämmer dig därför att radera 80 år av ditt liv. Hur kommer detta upplevas för dig?

Alla som har svimmat (me included) vet att när man svimmar upplever man att från den sekunden då man tappar medvetandet, till den sekunden att man vaknar, hoppar man bara i tiden, så att säga. Man är ute och går, och helt plötsligt ligger man på marken, 10 minuter senare. Poff. Det bara händer, ögonblickligen.

Om vi då, med detta i åtanke, återgår till oss som 90-åringar. När vi tar bort minnet från 80 år av våra liv, borde vi då inte uppleva det likadant? Dvs när vi är 10 år, upplever vi det som att vi helt plötsligt blir 90 år gamla.

Alltså kommer vi bara ihåg vårat liv upp tills vi är 10, för att det minnet fortfarande är kvar, och för att vi, när vi är 90, fortfarande lever, och kan minnas det.

Så långt är alla överens?

Om allt detta är sant, är det då också enligt mig väldigt klara bevis på att medvetandet inte sitter i kroppen. Varför? Jo, för att när vi dör, är det ju tekniskt sett samma sak, som med den 90åriga versionen av oss. Hjärncellerna som lagrar minnet dör. Dvs ALLT minne raderas. Ska man då följa samma logik som vi nyss konstaterade, betyder det att när vi föds, borde vi alltså uppleva det som att vi ögonblickligen dör. MEN. Så är inte fallet! Vi är medvetna, även fast vi kommer dö, någon gång i framtiden, och allt minne från och med att vi blev medvetna, tills att vi dör, raderas.

Kom ihåg att vi bara kunde minnas våra 10 första år av våra liv för att vi sedan också upplevde livet när vi var 90 år gamla. Alltså måste vi kunna uppleva fortfarande, även efter att vi dör, annars skulle vi inte kunna uppleva någonting.

Om min ovanstående hypotes stämmer, är det samtidigt möjliga bevis på reinkarnation. Reinkarnation förutsätter ju att du kan existera utan din kropp.

Hoppade du över något steg här? Jag förstår inte riktigt alla led i logiken, kan du utveckla?

Jag kanske inte var tydlig nog, så jag utvecklar.

Antagelse nummer ett:
Om du ser dig själv som 90 år gammal, och tar bort 80 år av ditt liv, kommer du uppleva det som att när du är 10 år gammal, kommer du helt plötsligt hoppa till att vara 90 år gammal, eftersom alla dessa minnen tagits bort.

Antagelse nummer två:
Du kommer bara ihåg dina 10 första år eftersom du fortfarande lever när du är 90 år. Du är medveten både innan minnesluckan och efter den.

Antagelse nummer tre:
Om du föds (för enkelhetens skull börjar vi då, men egentligen är det från och med att du börjar minnas saker) och sedan dör, kommer alla hjärnceller att dö, och det kommer vara som att radera allt minne från och med att du är 0 år, till att du är död (i vårt fall typ 91, eftersom du fortfarande lever när du är 90). Alltså, du tar bort allt minne från 0, då du föds, till 91, då du dör.

Slutsats nummer ett:
Om du upplever det som att du hoppar i tiden av att ta bort 80 år av ditt liv, borde du uppleva det likadant när du föds. Samma sak sker ju, fast med hela ditt liv, istället för med en del av ditt liv. Du borde alltså uppleva det som att du dör, så fort du föds (eller snarare, börjar minnas).

Slutsats nummer två:
Du kan bara minnas dina första 10 år eftersom du är medveten någon gång efter att dina minnen tagits bort.

Slutgiltig slutsats:
I och med slutsats nummer ett och slutsats nummer två måste du alltså vara medveten även efter att du dör, för att kunna vara medveten om livet.

Den här tråden hör hemma i religion.

Ja dessa verkar logiska efter de parametrar du ställt upp, det är dock i nästa steg de hela brister (eller så förstår jag fortfarande inte).


Varför skall man inte minnas år 0 -> 91 om man dör vid 91 års ålder? Är det verkligen det du menade? Det verkar ju helt bakvänt? Snarare är det väl så att OM nu alla minnen raderas vid döden och man återföds i ny kropp (eller vad vi nu antar) så minns man inte sitt tidigare liv, därimot det livet man lever "nu" så att säga?

Alltså, din "slutgiltiga slutsats" följer ej av det du i övrigt sagt.

Lejmer har en poäng, den är väldigt djup och svårförstålig.

Men medvetandet vaknar ögonblickligen när vi föds. Då måste det hänt något innan med om jag förstår h*n rätt.

Det jag presenterade var en hypotes om varför medvetandet borde existera oberoende den fysiska kroppen. Anledningen till att man inte minns sina tidigare liv är för att vi glömmer bort dem, likt man glömmer bort att man var vaken, när man somnar och börjar drömma. När du drömmer upplever du det som att du hamnar någon annanstans. Men du ifrågasätta inte hur du kom dit, utan ser det som helt och hållet logiskt att du är där. Du minns inte att du precis låg och var vaken. Det är principiellt samma sak.

Jag önskar att jag hängde med i det här för det låter väldigt intressant.....

Ja det kanske är jag som är trög då? ;-) Eller om du förstår poängen, kanske kan du förklara hur den följer av hans resonemang?


Ja han påstår att det är så men han har ännu inte visat varför det skulle vara så utan bara påstått att han visat det (vilket inte är samma sak).



Du har fortfarande inte förklarat hur din "slutgiltiga slutsats" följer av det övriga du påstår, det är där ditt resonemang faller och inte ens att du citerar filmen "Inception" (som ovan) kommer få mig att byta ämne. ;-)

Jag har inte påstått att man vips bara blir medveten så fort man föds. Jag räknade helt enkelt ifrån 0 års ålder enbart för att det blev enklare, eftersom ingen här inne vet exakt i vilken sekund man blir medveten i magen. Det var enklast så bara.


Citerar jag Inception? Det var jag inte medveten om. Men det var knappast Inception som uppfann det konceptet.

Jag har visst visat hur det hänger ihop. Läs igen.