Flashback bygger pepparkakshus!
2011-01-19, 19:57
  #613
Medlem

Det bästa jag läst på länge! Jag har inte skrattat så mycket på hela dagen!

Sagan om Ringen Bruden tar priset, med råge. Dock hade jag pryglat bruden rejält när jag fått reda på att hon lurade av andra pengar...
Citera
2011-01-24, 05:34
  #614
Medlem
Domaren8484s avatar
Citat:
Ursprungligen postat av Avory
(varning för långt inlägg)

Kan väl först och främst presentera mig, jag är ”miffot”.

Till att börja med kan jag väl säga att givetvis stämmer delar av vad som skrivits, jag förnekar inte något av det. Jag har mått kasst i perioder, haft panikångest samt social panik. Och som skrivits, självskadebeteende.
Allt detta berättade jag redan innan vi över huvud taget träffats, således knappast någonting jag undanhöll.

Att mina föräldrar aldrig bad sig illa åt, drack sig redlösa och började bråka någon av de få gånger du var hos mig är bara positivt i mina ögon. Vill du se det som att de få gångerna representerar en helhetsbild så är det okej för mig, själv är jag medveten om hur det ligger till.

Till nästa episod. Dumpat mig hade du gjort tidigare, flertalet gånger. Vilket dagarna senare alltid resulterade i att du ”tänkt om” och därmed ändrat åsikt. Denna gång agerade jag som jag gjorde eftersom din påstådda ”vän” visade sig vara någonting annat, och förmodligen hade du varit likadan under tiden vi var tillsammans också, något som du trots mina misstankar förnekat och bortförklarat.

Hur som helst, bröt upp dörren gjorde du knappast, när jag först gått in dit gick du och satte dig vid datorn, för att sedan tjata mig till att öppna, vilket jag så småningom gjorde.
Att du var tvungen att brotta ner mig var för att du vägrade låta mig ta mina prylar och gå ut och ta första bästa buss hem morgonen därpå. Det hade väl varit en enkel lösning?
Enligt dig verkade väl idén om att handgripligen tvinga mig till sjukan och sedan psyk för att ha komma hem dagen därpå, ett roligt minne att dela med sig av på FB kanske, vad vet jag.

Och vad exakt skulle jag ha ljugit om? Det måste ju i och för sig vara svårt för dig att veta, som istället för att vara med på psyk satt i ett väntrum och smsade med ditt ragg.
Snarare var psykologen inkapabel att sköta sitt yrke då hon bara tog mitt blodtryck och frågade om jag ville stanna kvar, hon avrådde detta för att hon tyckte det verkade onödigt, och eftersom jag inte ville stanna, utan ville hem, sade att jag höll med.

Efteråt var det JAG och inte du som pratade med mina föräldrar, och således jag, och inte du, som vet vad de svarade.
Och nog har vi pratat efter det. Du tjatade bland annat enbart några veckor senare om att du tyckte jag skulle hälsa på igen.
Men med tanke på hur mycket grejer du tagit under åren (för att citera sade du något om att du testat ”det mesta utom att injicera”), hur du visat dig fungera psykiskt i och med din påstådda totala avsaknad för empati och känslor så förvånar det mig inte att du har en sån rubbat verklighetssyn.

Vidare känns det inte som en vidare intelligent idé att så öppet bete sig som du nu gör mot någon som trots allt haft en någorlunda god inblick i dina lite mer kriminella fadäser, men för all del.

Personligen mår jag utmärkt idag, förmodligen för att jag inte är tillsammans med någon som medvetet psykiskt trycker ner mig och förvärrar mitt mående.
Jag är glad att jag är med någon som kan bete sig som folk (och även om du kanske såg det som en omöjlighet) stått ut med mig i drygt åtta månader nu.
Ingen självskada, inga panikattacker, etc. se vad lite vanligt hyfs kan göra?

Känner väl till jargongen bland vissa här på fb som verkar tycka att tjejerna har skulden oavsett vad problemet än må vara. Fine by me, jag söker inte upprättelse av något slag, tänkte bara delge min syn av saken för att möjligen göra bilden aningen klarare.
Jag är varken bitter eller hämndlysten, lycka till med nya tjejen, behandla henne schysst!

Peace.


PS.
Kanske läge att ta itu med klamydian nu förresten, du förnekade den när vi var tillsammans.
Men ett litet test efter det tagit slut visade det sig snabbt att du smittat mig,
tack.
D.S.


Fyfan va jag blev glad över att läsa detta...du gjorde min morgon och min natt med det inlägget.
Citera
2011-01-24, 15:20
  #615
Medlem
hmm, största psyket jag var med om var när jag var 17-18. Hon var mytoman.

Bland annat fick jag reda på efteråt att;


Hon hade en tvillingsyrra. (tvillingsyrran bodde hos deras biologiska pappa)
Det var inte hennes biologiska pappa jag träffa (tyckte dom inte såg så lika ut men vafan)
Hon hade inte 5 miljoner i sparande.
Hennes pappa var inte döende i cancer.
Citera
2011-01-25, 12:47
  #616
Medlem
phenomenets avatar
Citat:
Ursprungligen postat av viagra.exe
Jadu vart ska jag börja? Mitt ex tog bort ALLA mina tjejkompisar från min facebook, mobil och msn. Hon satt dagligen och kollade igenom min mail, sms och webbhistorik. Hon startade ett krig med min tjejkompis och kallade henne allt som går enbart för hon var vän med mig. Jag fick aldrig gå på klubbar och om jag väl gick ut och roade mig fick jag aldrig vara med tjejer utan fick ljuga om att ja skulle kolla fotboll o dricka öl med polarna på någon gubbpub. På tolvslaget på nyårsafton ska jag gå fram och ge henne en puss men får en bitchslap och hon säger "att hon vet att jag tänker på andra tjejer och att jag har varit otrogen" helt utan grund och motiv, alltså ett rent psykanfall från ingenstans.
Efter vi gjorde slut så spred hon rykten om mig att jag var en kvinnomisshandlare och därmed fått hot från hennes syster. Hon manipulerade mig på ett helt sjukt sätt och tog över mitt liv. Mitt tidigare liv försvann helt och det har varit en kamp varje dag att återbygga det jag hade innnan.
Jag är medveten om att det är det bästa som hänt mig att det tog slut, men fan vilka spår det lämnat och fan va dåligt jag mått. Men livet går vidare och man lär sig av sina misstag.


Fyfan va sjuka kvinnor det finns!
En tjej som jag inte ens varit ihop med började sprida rykten om att jag stalkat henne, när jag dissade henne.

En del kvinnor blir bittra... http://www.familjeliv.se/Forum-3-59/m53341714.html

Hmmm
Annars har jag väl varit med:
"klängaren" klarade inte att vara ensam, skulle typ med mig när jag skulle på toa
"emo-freak" gav alltid massa konstiga presenter, grät, snyftade, och var allmänt patetisk

Tjejer jag förstått att jag ska undvika:
hästtjejer
"mamma-katt"
Citera
2011-02-12, 15:27
  #617
Medlem
SailorCalvins avatar
Underbar läsning, men förstår inte riktigt varför ni varit tillsammans med idioterna?
En lesbisk badboll på tandpetare låter inte så sexigt, hypokondriker, mytomaner, otrogna gruppsexbrudar osv osv hade jag inte stannat en sekund med.
Har väl träffat en och annan galen häxa jag med, men så fort skavankerna börjat uppenbara sig har jag gjort slut på det illa fort innan det ens hunnit bli ett problem..
Det finns bara en sak med kvinnor som är konstant och det är ett sjuhelvetes latent psykbryt i var och en av dom. Det gäller bara att lyckas hitta dom exemplar som klarar av att hålla tillbaks det och på sin höjd släpper loss vreden någon gång per år och då enbart i samband med en fet släng av PMS.
Citera
2011-02-12, 17:08
  #618
Medlem
Jag träffade den här killen på komvux i början av 2000talet. Jag blev förälskad i honom och trodde att han hade samma känslor för mig. Första och enda gången vi var hemma hos mig sa han att han var nyskild och hade barn (innan dess sa han att han inte hade varit gift och att han inte hade några barn). När han sedan hade gett sig av (trodde jag) skulle jag gå ut och gå en sväng. Då upptäcker jag att vart än går så följer han efter mig i sin bil. Det kändes ganska creepy. Efter det blev det slut med honom.

En tid senare träffade jag på honom tillsammans med en annan av mina klasskamrater och med en, för mig okänd, kvinna. Jag vände mig till den andra klasskamraten och sa "Och det här är frun då, förstår jag?" Då visar det sig att det är min f.d. älskades fru.
Citera
2011-02-13, 21:18
  #619
Medlem
SailorCalvins avatar
Till min lycka så insåg jag førut att jag visst råkat ut før ett freak vilket jag dementerade tidigare! =)

Var ute i somras med ett gæng kompisar efter en konsert och hamnade på en uteservering på Avenyn.. Ut kom ett par tjejer som skulle røka och deras ickerøkande kompis som direkt kom fram till oss och søg blicken i mig. Mina kompisar børjade limma och jag, trøtt och bitter som jag var, visade kalla handen...
Trots detta fortsatte blicksuget och det hela slutade med att hon slæpade med mig till en klubb..
Dær partade vi och hade det allmænt skoj tills det bar av på efterfest hos henne med obligatoriskt monkeysex.

Vi fortsatte o træffas o hon var jævla trevlig, allmænt intresserad och go som fan.
Efter ett tag børjade konstigheterna..
Om man hørde av sig før o se om vi skulle ses o hitta på nåt fick man svaret att hon inte planerade utan att hon fick se.. Ofta resulterade det i att hon var med sin tjejkompis istællet, med vilken det inte var några problem alls att planera eller spontant træffas fastæn jag "frågat innan".
Kan meddela att detta var efter flera månader då vi i stort sett klassade oss som ett par.
Det fortsatte såhær och i tillægg børjade hon bli irriterad nær man bara i allmæn social anda klæckte ur sig nåt som: vad gjorde du igårkvæll då? eller om hon hade vart ute o man frågade vilka som vart med eller så.. Hon blev snarare inte irriterad utan rent førbannad och børjade hojta om mina psykiska besvær och kontrollbehov och att hon fan inte behøvde redogøra før nånting..
Ungefær i denna vevan trøttnade jag och bad henne dra åt helvete.

Efter några månader (hon var ju riktigt sjukt snygg) så børjade hon høra av sig igen, bara før att ganska direkt børja bete sig likadant. jag ær borta mycket med mitt jobb och vill dærfør førsøka ses så mycket d går nær jag ær hemma samtidigt som jag vill kunna gøra andra saker och kænner inte før att dag efter dag i en vecka vara "stand-by" ifall hon kanske får tid, utan førsøkte, som førsta gången, bestæmma nær vi skulle ses før att få lite mer struktur på min knappa tid åt att træffa kompisar osv..
Återigen børjade hojtet om kontrollbehov och att jag førsøkte styra henne och fan och hans moster. Denna gången børjade jag misstænka att hon træffat någon eftersom jag visste att hon var med en tjejkompis och dennes killes kompis mer och mer.. Nær jag ændå trøttnat på mænniskans psykbryt frågade jag dærfør om hon hade træffat någon annan eller varfør jag nu blivit så ointressant trots att hon hela tiden poængterade att hon VILLE træffas, fick jag återigen en upplæxning av den hårda graden føljt av allmænt ignorerade sms, samtal och facebook-block.

Jag ser det inte som en førlust att jag blev av med henne då jag inte haft några problem att komma øver hæxan eller før den delen hitta någon ny, men hela grejjen kænns fruktansvært førnedrande och irriterande då det på något sætt kænns som att hon "vunnit" kampen då det ær hon som skællt ut mig, påstått att jag gjort något onormalt, samt hann "blocka" mig innan jag en sista gång bad henne att "drop dead".. Sen vad som var hennes problem kommer nog alltid vara døljt i en mystisk dimma..
Citera
2011-02-23, 06:20
  #620
Medlem
Tiamits avatar
Hahaha. skrattade så jag ramlade av stolen det där med grisen skriken. och bastun


Well lycka till med att hitta normala tjejer nu :P
Citera
2011-02-23, 10:04
  #621
Medlem
Dejtade en tjej som var konstig på flera sätt. Finns många historier om vår saga tillsammans.

Jag drar en snabb:
Vi har sex, med henne var det alltid lite obekvämt, hon hade grymt många komplex trots att hon var söt och fast som jag vet inte vad..

Mitt i akten säger hon "om vi ska fortsätta ha sex så vill jag att du omskär dig"..
Behöver jag säga att jag tappade staken direkt? Inget fick liv i den lille rackaren trots att jag inte hade haft sex på väldigt länge.. Det hela slutade med att jag varken fick komma eller fick en avsugning (hon ville inte suga av mig eftersom jag inte är omskuren...).

Nu träffas vi väl varannan månad, jag lovar henne guld och gröna skogar och vi har sex för att sedan skiljas åt för ett tag. Kommer dock att tänka på omskärelse varje gång vi har sex. Det är lite obehagligt.

Flickan är däremot den enda flickvän som accepterat att jag rullar en joint då och då. Det ska hon ha cred för, även om det inte riktigt väger upp..
Citera
2011-02-25, 20:33
  #622
Medlem
Agda.83s avatar
Gjorde värdens jävla misstag för ett par år sedan att pippa med en ny kille på plugget.
Jag var 18 och han 16 (han betedde sig väldigt vuxet under den första tiden).

Han var väldigt engagerad i det svenska försvaret.
Vi blev på nåt sätt tillsammans, jag levde först på moln men detta visade sig vara väldigt kortvarit.
Efter bara några veckor så började vi bråka, oftast enda till helgen. Då det egentligen var medningen att jag skulle åka hem över helgen (pluggade på internat).
Jag fick stanna på skolan över helgen för att reda ut bråket.. Så pågick detta det kommande halvåret.

Han söp alltid upp mina pengar som jag fått av CSN, och jag hade inga pengar att köpa någon mat till mig själv.

Han började sen bli väldigt svartsjuk på mig, så jag kunde inte hälsa på mina vänner på skolan.
Om jag nu fick göra det, så fick jag göra det under en begränsad tid och sen när jag kom tillbaka till lägenheten där han va, var jag tvungen att skriva upp på papper vilka jag hade pratat med, vad vi hade pratat om och var vi hade varit. Och när jag försökte påpeka att jag inte vill anteckna vad jag har gjort så säger han kort och gott.. "men hur ska jag då kunna lita på dig..?"

Samma sak blev det också sen när han tvingade mig att ge honom alla mina inloggningsuppgifter på tex. facebook, bdb osv.. Så att han kunde se vad jag gjort där.. Sen fick jag absolut inte radera någon historik på msn eller på dator.
Han började hota mina vänner (genom mina inloggningar) på internet... Så dom hatade mig till slut.
Fick heller inte prata om vårt förhållande för någon.
Det började sen bli ännu värre.. Jag fick inte sminka mig när jag gick till skolan, eller när jag skulle träffa kompisar bara för att han inte ville att jag skulle se ut som en hora.

Jag slutade sen träffa mina vänner och familjen var ett minne blott (blått?)
Jag hade för längesedan tappat känslorna för denne kille, men jag var väldigt rädd för att dumpa honom.

Han började bråka med mig på kvällarna.. och eftersom han ville "reda ut" problemet så hölla han mig vaken under hela nätter för att jag skulle förklara mig varför jag var en sån äcklig hora för.
Till sist kom jag på ett knep för att försöka hålla mig till verkligeheten under mina sömnlösa nätter.
Vi hade en klocka som lyser upp på väggen så att man ser vad det är för tid - Den tittade jag på timme för timme, men sen märkte han vad jag gjorde så då slog han sönder den.

Efter allt jävla hjärntvättande blev jag så jävla arg att jag några gånger bara skrek rätt ut och rev mig själv blodig i ansiktet framför honom - Fick ibland sånna bryt pga. hans beteende.
Då säger han lugnt... "men gumman, tänk om någon tror att jag har gjort det på dig?"

Bråken blev mer och mer våldsamma.. Han började slå min hund när han var arg på mig och otaliga gånger tryckte han upp mig på väggen för att se skräcken i mina ögon. Det gjorde honom bara mer taggad.

Han kom sen på en metod där han kunde ge mig stryck fast på ett "proffsigt" sätt.. genom att "vi" skulle "träna" kamp maga, eller vad det nu heter. Det tyckte han var smart.
Så en dag skulle vi träna på snabba rörelser.. Han hade en luftpistol riktad mot mig som jag snabbt skulle rycke bort. Om jag var för långsam så sköt han mig

Jag slutade så gott som gå till skolan trots att studenten var nära. Mina betyga hade fallerat redan från första dagen jag träffade denna kille.
Jag tröst-åt och söp så mycket jag hade råd med tills han skulle ha praktik via skolan.
Han var borta i 4 veckor och då äntligen var det en lärare som reagerade på min situation, hon hjälpte mig att komma på fötter igen.
Jag dumpade honom över telefon för jag hade inte mod till annat..

Fick sedan flytta från min lägenhet, träffa psykolog, fick aldrig bli lämnad själv om han skulle komma tillbaka så jag hade alltid en klasskompis hos mig.. Dag som natt.
Min älskade familj hjälpte mig att komma fram och tillbaka till skolan varje helg genom att köra 4 timmar. Bytte telefonummer, mail och allt sånt.

Nu mår jag i allafall bra och jag ska tillägga att min familj redan från början av förhållandet var emot det, men jag lyssnade inte.. Sen var det för sent..

Många tårar har det varit och fy fan vad jobbigt att skriva detta då det var längesedan jag tog upp det. Kan för övrigt berätta att denna kille nu sitter inne för anstiftan till mord.

Så tjejer och killar, vill bara betätta en sak.. Psykisk misshandel och fysiks misshandel är lika allvarliga båda två, så snälla..! om ni mår dåligt av en partners beteende.. Snacka med någon om det istället för att vara tyst.
Och att familjen går ALLTID framför pojk/flickvännen!!!!!!
Citera
2011-02-25, 23:40
  #623
Medlem
MsNotys avatar
Citat:
Ursprungligen postat av Agda.83
Gjorde värdens jävla misstag för ett par år sedan att pippa med en ny kille på plugget.
Jag var 18 och han 16 (han betedde sig väldigt vuxet under den första tiden).

Han var väldigt engagerad i det svenska försvaret.
Vi blev på nåt sätt tillsammans, jag levde först på moln men detta visade sig vara väldigt kortvarit.
Efter bara några veckor så började vi bråka, oftast enda till helgen. Då det egentligen var medningen att jag skulle åka hem över helgen (pluggade på internat).
Jag fick stanna på skolan över helgen för att reda ut bråket.. Så pågick detta det kommande halvåret.

Han söp alltid upp mina pengar som jag fått av CSN, och jag hade inga pengar att köpa någon mat till mig själv.

Han började sen bli väldigt svartsjuk på mig, så jag kunde inte hälsa på mina vänner på skolan.
Om jag nu fick göra det, så fick jag göra det under en begränsad tid och sen när jag kom tillbaka till lägenheten där han va, var jag tvungen att skriva upp på papper vilka jag hade pratat med, vad vi hade pratat om och var vi hade varit. Och när jag försökte påpeka att jag inte vill anteckna vad jag har gjort så säger han kort och gott.. "men hur ska jag då kunna lita på dig..?"

Samma sak blev det också sen när han tvingade mig att ge honom alla mina inloggningsuppgifter på tex. facebook, bdb osv.. Så att han kunde se vad jag gjort där.. Sen fick jag absolut inte radera någon historik på msn eller på dator.
Han började hota mina vänner (genom mina inloggningar) på internet... Så dom hatade mig till slut.
Fick heller inte prata om vårt förhållande för någon.
Det började sen bli ännu värre.. Jag fick inte sminka mig när jag gick till skolan, eller när jag skulle träffa kompisar bara för att han inte ville att jag skulle se ut som en hora.

Jag slutade sen träffa mina vänner och familjen var ett minne blott (blått?)
Jag hade för längesedan tappat känslorna för denne kille, men jag var väldigt rädd för att dumpa honom.

Han började bråka med mig på kvällarna.. och eftersom han ville "reda ut" problemet så hölla han mig vaken under hela nätter för att jag skulle förklara mig varför jag var en sån äcklig hora för.
Till sist kom jag på ett knep för att försöka hålla mig till verkligeheten under mina sömnlösa nätter.
Vi hade en klocka som lyser upp på väggen så att man ser vad det är för tid - Den tittade jag på timme för timme, men sen märkte han vad jag gjorde så då slog han sönder den.

Efter allt jävla hjärntvättande blev jag så jävla arg att jag några gånger bara skrek rätt ut och rev mig själv blodig i ansiktet framför honom - Fick ibland sånna bryt pga. hans beteende.
Då säger han lugnt... "men gumman, tänk om någon tror att jag har gjort det på dig?"

Bråken blev mer och mer våldsamma.. Han började slå min hund när han var arg på mig och otaliga gånger tryckte han upp mig på väggen för att se skräcken i mina ögon. Det gjorde honom bara mer taggad.

Han kom sen på en metod där han kunde ge mig stryck fast på ett "proffsigt" sätt.. genom att "vi" skulle "träna" kamp maga, eller vad det nu heter. Det tyckte han var smart.
Så en dag skulle vi träna på snabba rörelser.. Han hade en luftpistol riktad mot mig som jag snabbt skulle rycke bort. Om jag var för långsam så sköt han mig

Jag slutade så gott som gå till skolan trots att studenten var nära. Mina betyga hade fallerat redan från första dagen jag träffade denna kille.
Jag tröst-åt och söp så mycket jag hade råd med tills han skulle ha praktik via skolan.
Han var borta i 4 veckor och då äntligen var det en lärare som reagerade på min situation, hon hjälpte mig att komma på fötter igen.
Jag dumpade honom över telefon för jag hade inte mod till annat..

Fick sedan flytta från min lägenhet, träffa psykolog, fick aldrig bli lämnad själv om han skulle komma tillbaka så jag hade alltid en klasskompis hos mig.. Dag som natt.
Min älskade familj hjälpte mig att komma fram och tillbaka till skolan varje helg genom att köra 4 timmar. Bytte telefonummer, mail och allt sånt.

Nu mår jag i allafall bra och jag ska tillägga att min familj redan från början av förhållandet var emot det, men jag lyssnade inte.. Sen var det för sent..

Många tårar har det varit och fy fan vad jobbigt att skriva detta då det var längesedan jag tog upp det. Kan för övrigt berätta att denna kille nu sitter inne för anstiftan till mord.

Så tjejer och killar, vill bara betätta en sak.. Psykisk misshandel och fysiks misshandel är lika allvarliga båda två, så snälla..! om ni mår dåligt av en partners beteende.. Snacka med någon om det istället för att vara tyst.
Och att familjen går ALLTID framför pojk/flickvännen!!!!!!

Later lite som mitt forsta forhallande, speciellt med hjarntvatt och jag fick manga psykbrott sa jag borja gora mig illa nar han fick mig att ma skit. Han var faktiskt den enda killen som fick mig att ma som jag gjorde, jag menar med min senaste har jag inte ens haft en tanke pa att skara mig sj lixom. Men ja, det ar svart att dumpa skiten nar han gett en dalig sjalvfortroende och sjalvkansla lixom...nej, det var ett ar som jag kunde spenderat den battre pa om man sager sao.
Citera
2011-02-26, 00:00
  #624
Medlem
Agda.83s avatar
Citat:
Ursprungligen postat av MsNoty
Later lite som mitt forsta forhallande, speciellt med hjarntvatt och jag fick manga psykbrott sa jag borja gora mig illa nar han fick mig att ma skit. Han var faktiskt den enda killen som fick mig att ma som jag gjorde, jag menar med min senaste har jag inte ens haft en tanke pa att skara mig sj lixom. Men ja, det ar svart att dumpa skiten nar han gett en dalig sjalvfortroende och sjalvkansla lixom...nej, det var ett ar som jag kunde spenderat den battre pa om man sager sao.


Usch
Hoppas du mår bättre nu när du har blivit av med psykfallet
Citera

Skapa ett konto eller logga in för att kommentera

Du måste vara medlem för att kunna kommentera

Skapa ett konto

Det är enkelt att registrera ett nytt konto

Bli medlem

Logga in

Har du redan ett konto? Logga in här

Logga in