Varför var karolinerna så bra?

Pratar vi om samma karoliner som förlorade mot Norge och frös ihjäl i Jämtland?
De var väl inge bra.

De var otroligt bra men under en dålig ledning till slut. Du vet inte vad du talar om när du hånar våra döda kamrater så.

Du är medveten om att kriget var slut 1718. Att du skulle ha kamrater från den tiden är....onaturligt.


Efter fölusten i Poltava införde han en del populära reformer:

Att det är onaturligt för dig är en sak men inte för mig och i släkten kommer vi ihåg det.

Varför var de så bra? För att de var organiserade och kämpade för Sverige i en väldigt svår tid. Ingen här och nu kan kritisera dem för där och då utan att veta att de gav allt för sitt fädernesland.

de fick hjalp av janitsjarerna.

han drog med sig ett stort gang kreditorer fran turkiet, kanske det var da denna sorts biznizz fick rejalt fotfaste i sverige ?

Kavalleriet

Hear, hear... väl talat.

Jag förstår såklart att du vill försöka trolla, men möjligheten finns ju att du faktiskt inte vet.
Så, bara för säkerhets skull så bör du förstå att karolinerna inte "förlorade mot Norge."
I själva verket så gjorde norrmännen i princip samma sak som Tsar Peter gjorde. Dvs retirera istället för att söka öppen strid.
Det har inget med någon "feghet" att göra, utan är en helt legitim taktik.

Så varför gick då karolinerna så slokörade hem därifrån, kanske du frågar dig.
Det har ju lite att göra med vad som hände med deras konung och herre, Karl XII, och hans plötsliga frånfälle.
Kungen blev utsatt för en sk "palatskupp," som det brukar kallas när statskuppen kommer från "insidan," så att säga. Hans efterträdare var den som var den högst ansvarige för mordet - Fredrik I.
Alla visste sanningen där och då, och man gjorde allt för att mörka och dölja och få folk att tänka på annat.
Konstigt bara att man fortfarande inte vill medge det, utan mutar t.o.m. välrenommerade historieprofessorer med stolar i Svenska akademien för att hjälpa till att hålla locket på.

Jaja, Karl XV skulle åtminstone få lov att bli kung över Norge, hundra år senare. Men han fick aldrig ens lov att besöka det landet, av sina elaka ministrar. Han fick inte ens lov att bli Pan-skandinavisk överkung, trots både god vilja och fyllelöften från danskarna - återigen var det hans elaka ministrar som skulle sätta stopp för det.
Ja, han fick ju inte ens lov att gå till attack mot tyskarna när dessa överföll de stackars danskarna.
Det var nog synd om Karl XV, som ju så gärna ville bli som sin så högt ärade namne, och även han få leda stolta svenska karoliner i strid.

Ånyo uppbygger den gode Ambelain oss med fantastiska uppgifter ur sin alldeles privata fatabur, nedtecknade i dokument som ingen annan har tillgång till, och som ingen annan ens skulle vara förmögen att läsa ...

Karl XV (eller Karl IV, som hans norska numrering lydde) besökte nog Norge, vad hans ministrar än må ha tyckt därom. Sista besöket, antar jag, var i november 1871, då kungen - som blivit änkling ett halvår tidigare, och själv hade föga mer än tio månader kvar i livet - gästade unionsbrodern i sällskap med sin trögtänkte lillebror August, hertig av Dalarne.

Besöket finns skildrat i samtida tidningar, till exempel i Bref från Norge, daterat i Kristiania den 16 november och infört i Nya Dagligt Allehanda den 20 november.

https://tidningar.kb.se/2092229/1871...part/1/page/2/

--- mängden visar sig sannerligen så rojalistisk som möjligt och följer med intresse de kungliga personernas görande och låtande i de minsta detaljer, och alla smånotiser i tidningarna om hvar konungen är den och den dagen, hvad han gör, hans inköp hos konsthandlarne, huru många biljetter han köpte till en ung norsk sångerskas konsert, med hvilka han i balsällskapet "Foreningen" dansade de tre danser, i hvilka han deltog, o. s. v., upptagas af korrespondenter, utvecklas och spridas till hela landsortspressen. Saken är den, att kung Carl är utomordentligt afhållen, och de hårda slag, som sedan konungens förra besök hos oss drabbat konungafamiljen, hafva ytterligare stegrat intresset för honom; en hvar vill gerna med egna ögon se konungen för att af hans utseende sluta till hans helsotillstånd. Vi finna H. M. onekligen något medtagen och förändrad, men hans rörelser äro lediga som förr och i dansen var han nästan lika lifvad som vanligt; rekonvalescnetiden är väl ännu icke alldeles öfverstånden. Konungen lär sjelf yttrat sin glädje öfver att nu hafva kommit till Norge, oaktadt läkarne afrådde honom från att resa; ty han känner, att ombytet af vistelseort har gjort honom godt.

Kort och gott så var som bra för att som var vältränade, religiösa gossar som dyrkade sin kung och dog han på slagfältet så var det ödet

En armé på legosoldater hade aldrig kunnat använda denna aggressiva Gå På tekniken för det krävdes att du hade mer än pengar att slåss för. Karolinerna kände varandra sedan barnsben. De från samma by och landskap gick alltid sida vid sida. Dom litade på varandra. Dom peppade upp varandra i de svåraste stunderna.

En enorm svaghet om anfallet inte skulle gå, utan det blev förvirring eller i värsta fall reträtt,
det var att ca 1/3 av armen bar pikar.
Dom var nog nästan sist men det i Europa, men helvete så mäktigt det ska ha sett ut, för dom gick alltid i centern (mitten).

Jag tror att det var historikern Dick Harrison som sa att Karl använde sina trupper i första ledet som kanonmat och muskötmat.
Han förklarar bara få det att låta som Karl XII inte brydde sig.
Det dog väldigt få svenskar under slagen i Stora Nordiska kriget. Bara några hundra per slag.

För att Gå På ska funka måste soldaterna känna varandra, slåss för sin kung och fosterland och inge pengar.
Eller?