På samma sätt som i nutid, var stumfilmsinspelningarna en sysselsättning för ett fåtal. Ingen hade någon utbildning i "kameraföring", och det hela var i viss mån var ämnat för ett fåtal tittare. Just som dagens hemmafilmare vill föreviga semestern på rullande bilder.
Kort sagt, på 20-talet fanns kanske 5 lådkameror i landet som opererades av en enda person. I dagens Sverige finns det en uppsjö av videokameror. Skillanden, och likheten är att pappan i vår imaginära familj har köpt kameran för egna pengar. Och då filmar han hur fan han vill (som han brukar säga när familjen klagar på dålig skärpa och instabil bild).