Och här är förresten artikeln från Expressen också:
Källa: Expressen-GT-Kvällsposten
Avdelning: FYR
Sida: 04 (S1)
Storlek: L
Illustration: F
Datum: 040820
Upphov: MOYNIHAN-MICHAEL
Artikeltyp: DEBATT
Ämnesord: JOURNALISTIK
UPPHOVSRÄTT
Organisation (QZ): DAGENS-NYHETER-DN
NEW-YORK-TIMES
Person: BORGSTRÖM-PETER:JOURNALIST
kombinera
Michael Moynihan om hur DN skriver av New York Times. Dagens Nyheter tystar ner plagiat
o Dagens Nyheters kulturkorrespondent Peter Borgström har vid flera tillfällen plagierat New York Times.
o Det är något man känt till på Dagens Nyheter men inte brytt sig om. På New York Times däremot ser man allvarligare på saken.
o Den amerikanske frilansjournalisten Michael Moynihan har försökt komma till tals med Peter Borgströms arbetsgivare på DN men bara mötts av ilska och ignorans.
När Washington Post och New York Times på förstasidorna bad läsarna om ursäkt för felaktigheter i bevakningen av massförstörelsevapen, vidarebefordrade Dagens Nyheter nyheten till sina läsare: Två av USA:s mest prestigefulla tidningar har förlitat sig till tveksamma källor och blivit megafoner för Bushadministrationens krigspropaganda.
När den numera ökände Timesjournalisten Jayson Blair anklagades för omfattande journalistiska bedrägerier, publicerade Dagens Nyheter sex artiklar i ämnet. Blair hade enligt en kolumnist i Dagens Nyheter begått "övertramp mot journalistisk etik". Etik är en allvarlig sak för Sveriges ledande morgontidning.
Men har inte Dagens Nyheter samma problem? Har inte Dagens Nyheter också publicerat plagiat? Jo. Och vad värre är, man har ignorerat problemet trots att det klart kan bevisas. Tidningens kulturkorrespondent Peter Borgström har vid upprepade tillfällen plagierat recensioner, gjort andras citat till sina egna och skrivit av artiklar på ett sätt som kan väcka frågan om han verkligen har varit på plats eller ej.
När Stockholm Spectator, tidningen där jag är redaktör, upptäckte att Peter Borgström vid ett flertal tillfällen plagierat amerikansk press, kontaktade vi kulturredaktören Lars Linder.
Efter att ha sett bevisen medgav han att Dagens Nyheters artikel faktiskt var ett plagiat från New York Times. Men, hävdade han, det var en engångsföreteelse och "ett rent misstag". Trots medgivandet vägrade Linder att ta in en rättelse. Enligt Dagens Nyheter var saken därmed utagerad. När vi erbjöd att skicka fler exempel på Borgströms misstänkta alster, avvisades vårt initiativ. Linder var inte intresserad: "Jag har inte heller skäl att fördjupa mig i några allmänna resultat av detektivarbeten som av oklara skäl riktas mot enskilda medarbetare. Med andra ord vill jag inte ta del av några löst grundade beskyllningar i så här allvarliga frågor," skrev han.
Det var bara ett problem: Linder hade inte ens sett de "löst grundade" bevisen. Det framstod allt tydligare att etisk självrannsakan inte var önskad under hans förordnande.
Den enda artikel vi skickade till Linder skrevs av New York Times-journalisten Lola Ogunnaike och publicerades den 12e januari 2004. Peter Borgström hade sin artikel färdig tre dagar senare, utan hänvisning till Ogunnaikes ursprungliga artikel eller till New York Times.
Likheterna var slående.
Exempelvis när författaren till boken Hip Hop America, Nelson George, sa till NY Times reporter att "rapper Ja Rule is probably being purchased more in a mall in Virginia than on 125th Street."
I Borgströms version har citatet från Nelson George förvandlats till Borgströms egna tankar:
"Hiphoppens kärnpublik må finnas i stadsgettona, men det är inte på 125:e gatan i Manhattans Harlem merparten av skivköparna finns."
En recension av ett Jean Painlevé-retrospektiv som Borgström skrev är nästan identisk med den i NY Times, både när det gäller beskrivning och omdöme. Borgström skriver:
"Det bästa av dem är en närbild av en hummerklo, som Painlevé av förklarliga skäl gav titeln de Gaulle." I NY Times recension som publicerades någon vecka tidigare instämmer man:
"The best photograph is a close-up of a lobster claw, which Painlevé named De Gaulle and used as a business card."
Med tanke på att resten av artikeln i Dagens Nyheter är en ren översättning av originaltexten, är hans omdöme knappast en tillfällighet. Man kan fråga sig om Peter Borgström över huvud taget var på utställningen han recenserade.
Ett annat exempel är recensionen av The Language Police, professor Diane Ravitchs bok om den politiska korrekthetens pedagogik. Borgströms text är märkligt lik den som NY Times stjärnrecensent Michiko Kakutani skrev. Av de hundratal exempel Ravitch tar upp i boken nämner Kakutani ett mindre urval:
"[In American textbooks], words like brotherhood, fraternity, heroine, snowman, swarthy, crazy, senile and polo are banned because they could be upsetting to women, to certain ethnic groups, to people with mental disabilities, old people..."
Konstigt nog är Borgströms urval detsamma:
"Ord som brödraskap, hjältinna, snöman, galen, senil, för att nämna några exempel, är uteslutna då kvinnor, olika etniska grupper, äldre människor och mentalsjuka kan ha invändningar emot dem."
NY Times skriver vidare att skräpmat inte får nämnas:
"Mentions of cakes, candy, doughnuts, french fries and coffee should be dropped in favor of references to more healthful foods like cooked beans, yoghurt and enriched whole-grain breads."
Bland alla exemplen i Ravitchs bok väljer Borgström återigen samma som i NY Times:
³Kakor, godis, pommes frites och kaffe har bytts ut mot bönor, yoghurt och fullkornsbröd."
Ett citat återfinns i Dagens Nyheters artikel som inte återfinns i NY Times. Men enligt Ravitch är det citatet helt enkelt fel. Man kan fråga sig om Peter Borgström över huvud taget läste boken han recenserade.
Dessa är bara ett urval av Borgströms minst sagt märkliga tilltag. En fullständig redogörelse för de nämnda artiklarna finns på Stockholm Spectators nätsida
www.spectator.se.
När det gäller de egna etiska felstegen har Dagens Nyheter varit märkligt tyst. Borgström var en potentiell pr-katastrof, men inget mer. Linder slutade att svara på vår e-post, Borgström fortsatte att skriva och DNs läsarombudsman teg.
Men för New York Times, källan till så mycket av DN Kulturs material, såg man allvarligare på saken. NY Times ombudsman Daniel Okrent reagerade ögonblickligen: "Skicka det ni har så ska jag se till att det hamnar hos rätt personer. Jag utgår från att de kommer att följa upp det här, bara de hittar någon som kan svenska."
När Linder kontaktades av en amerikansk journalist på National Review, Meghan Keane, var han fortfarande lika tvärsäker och avfärdade anklagelserna mot Borgström som grundlösa. Detta trots att han samtidigt medgav att han inte läst artikeln i Spectator.
Borgströms nuvarande chef kulturredaktör Maria Schottenius var enligt Keane fientlig och undrade varför hon intresserade sig så mycket för Borgström. I e-post från Linder fanns samma inställning: "Jag förstår inte riktigt ert stora intresse för Peter Borgströms artiklar i Dagens Nyheter."
Till nyligen var Borgströmdebatten begränsad till nätet, på säkert avstånd från Dagens Nyheters redaktörer. Men i måndags nämnde Svenska Dagbladet Spectators Borgströmartikel och gjorde därmed den breda läsekretsen uppmärksam på plagiatfrågan, vilket tvingade DN att agera.
Samma dag fick jag e-post från Dagens Nyheters läsarombudsman, som åtta månader efter att Spectator kontaktat Lars Linder, hävdade att hon "precis kommit tillbaka efter en sällsynt lång semester."
MICHAEL MOYNIHAN
(Översättning: Björn Englund)
Michael Moynihan är född i Boston, Massachusetts. Han har studerat historia vid University of Massachussetts, Amherst och jobbar som dataprogrammerare. Sedan åtta månader tillbaka bor han i Stockholm. Han tycker att det bästa med Sverige är hans flickvän Joanna.
* * * * *
Bildtext:
Ren kopiering. Dagens Nyheters kulturkorrespondent har flera gånger plagierat New York Times, skriver Michael Moynihan. Foto: KRISTER LARSSON
