Hur slutar man stamma?

Jag har problen med att få ut orden ibland... rätt ofta nuförtiden faktiskt. Det började i gymnasiet och har periodvis inte märkts av allt för mycket, ibland inte alls. Jag vill gärna bli av med det helt och håller och undrar om någon som har/haft samma problem gör/gjort?

Jag är en person med många ideer och som älskar att vara med i diskussioner men jag vågar inte för jag är rädd för att börja stamma mitt i allt. Det här har tagit kål på mig, min självkänsla är som bortblåst.

Hjälp mig snälla

Logoped eller talpedagog

Varför började du stamma då?

Jag stammar inte själv men jag har läst en del i ämnet för skoj skull (jag älskar psykologisk teori)

Det enda som hjälper är att skita i det. skit i att det är jobbigt, alla vrickar sig på ord ibland. Det finns andra saker som skulle vara 100 gånger värre!

En kille från min klass på gymnasiet stammade jättemycket innan, tills han träffade sin flickvän. förmodligen var det för att han mådde så mycket bättre och hade så mycket annat, bättre saker att tänka på -

Även om självförtroendet sjunker pga stammning så är det enda vägen ur det.

//Aa

Det hela beror på hur "allvarligt" du stammar, jag kan rekommendera till att börja med, att innan du kastar ur dig ord så tänker du igenom vad du ska säga och pratar lugnt.

Jag stammar själv när det går för fort och man hastar sig fram genom en mening.

Så innan du söker upp specialist hjälp så tycker jag du ska försöka med lite egna "regler" när du pratar.

Prata lugnt, fundera lite på vad du ska säga(inte till en överdriven nivå).

Lycka till

Givetvis blir det värre om du tänker på det hela tiden, framför allt om du tänker på det vid en diskussion.
Försök att koppla det till något! Det tror jag på, och utifrån det kan du bearbeta problemet. Låt oss säga att du delat i en diskussion, och börjar stamma, kan det då bero på att du blev upprörd/uppspelt och att det går på den vägen?

Har haft polare som gått hos talpedagog , dock inte för att han har stammat. Men det hjälpte honom väldigt mycket då han förr var väldigt "sluddrig" i talet!


// MvH

ta det lugnt. tänk innan du pratar. börjar du stamma så håll flabben istället för att upprepa första bokstaven.

Hur går det att ringa för dig?

Jag har hört talas om att människor som stammar har något som gör att inte hjärnan uppfattar att den redan sagt en bokstav tillexempel... Lösningen på problemet var en pytteliten hörapparat som man satte i örat o vipps så va stammningen som bortblåst Hörapparaten gjorde att man hunde höra sig själv på ett annat sätt o då upphörde stamningen. Somsagt det var länge sen jag hörde detta o det kanske e helt fel men de kanske ligger något i det? Jag e ganska säker på att det fungerade

För egen del så dök problemen upp plötsligt i tonåren och var ytterst besvarande. Uppsökte i vuxen ålder logoped, mmen upplevde inte att det hjälpte speciellt mycket.Blev dock uppmärksammad på explosiva ljud som t.ex. P och B etc.

Med tiden "växte" det gradvis bort, kan inte säga omdet var beteendeförändring eller om det berott på något annat, men jag försöker tala långsammare och "tydligare" nuförtiden, dvs. att jag låter munrörelsen följa med hela vägen. Man kan prova detta, överdriv gärna i början, och med tiden kommer det att ske på ett mer naturligt sätt.

Det mest handgripliga tips jag kan ge är att inte ha för "bråttom" när du talar. för det blir görna så att man försöker prata i takt med hur man tänker sig orden och då "hinner" tungan inte med och det blir stammning, i lla fall upplevde jag att så var fllet för mig. Lycka till!

Det finns en liten fiffig grej som hjälper.
Fungerar som en litet hörapparat med en inbyggd fördröjning på nån mikrosekund.
Hjärnan "hör" stamningen när den uppstår och korrigerar.
Låter helt vilt, men det fungerar. Det finns ett antal olika tillverkare på marknaden och det lönar sig att kika runt - de kostar en del.

Ett exempel:
http://www.acfnewsource.org/science/...r_stopper.html

det kan gå väldigt bra ibland men oftast rätt åt skogen. Är det ett allvarligt samtal, dvs som stressar upp mig måste jag pressa fram var 4 ord. Rätt så pinsamt, och jag känner mig besvärlig