Dårfinkarna från "1968" och deras egendomliga idéer

Postar detta i PI eftersom ämnet har haft stort inflytande på svensk politik, framför allt avseende debattklimatet och den (host) intellektuella överbyggnaden. Hoppas att några av de mer bildade FB:arna kan bidra med kommentarer i tråden, då det faktiskt finns en och annan rutinerad och självständig samhällskommentator här, insmugna bland alla nollställda särvux-studenter och PK & SD-propagandister.

Maoismen och dess stora inflytande på västeuropeiska (host) intellektuella avhandlas i en nyutkommen bok, som kommenteras här:
http://www.svd.se/kulturnoje/underst...st_5710371.svd

Förhållandena avser Frankrike, men utvecklingen i Frankrike var starkt vägledande för vad som hände i Sverige, i något mindre skala, men med möjligen ännu större skador på politiska vägval och medie- och debattklimat, från ca 1970 och ända fram till 2010.

Eller?

- F.G

Jo. Det är en modern myt att vi inte lever i 'ideologiska tider'. Vi lever snarare mitt inne i en, där nyliberalism blandas med mångkultur i en bisarr blandning.

Visserligen är åtminstone den senare på upphällning. Jag tror 10-talet kommer vara det årtionde som blir det nya 30- eller 60-talet, en helt ny hegemoni och inriktning. Och av att döma av allt så ser det ut som de konservativas tid är inne.

Instämmer, något försiktigt, i den bedömningen.

Men läs gärna den länkade artikeln och kommentera om den samtidshistoriska utvecklingen i Sverige som den pekar på. Tunga s k intellektuella som Jan Myrdal, Olof Lagercrantz m fl reste runt i Kina och lät sig villigt bli ideologiskt rövknullade av listiga kinesiska partifunktionärer som visade upp kulisser och speciellt utvalda fabriker och bondgårdar. Sedan reste de hem och skrev lyriska debattartiklar om Maos Kina som var rena lögner och personliga härdsmältor.

Detta är allvarligt eftersom många av de studenter som lät sig hjärntvättas av de redan hjärntvättade svenska föregångsmännen, raskt sökte sig till positioner inom media, kultur och statsförvaltning -- inte minst utbildningsväsendet, och i ett agerande som närmast liknar politisk infiltrering försökte förändra det svenska samhället i en radikal socialistisk riktning. Och i vissa avseenden lyckades de.

Flera generationer helt oskyldiga svenskar växte upp i detta mycket sjuka klimat, som alltså byggde på frivillig hjärntvätt hos ledande debattörer och aktivister.

- F.G

Sverige verkar gilla att se andra länder göra saker och sedan härma det och göra det dubbelt så bra/dåligt här. Visst, det har väl fått med sig vissa bra saker, men sen finns det ting som mångkulturen som Sverige säkerligen kommer bli det sista land att ge upp i Europa.

En sak är då säker, politikerna vet då hur man utnyttjar situationer. De arbetar väl egentligen med mångkultur i det tysta ännu, en stor del av alla S-väljare skulle nog bli förvånade om de fick se vad S stod för t.ex. Inget parti verkar stå upp för det officiellt då det vet att de skulle förlora väljare, tråkigt att folk verkar vara för slöa för att inse vad partier faktiskt vill - Istället lever en stor del från de som var med på 60-talet (och dess barn) i nån sorts bubbla från den tiden och inte i nutiden.

Usch, mycket tragiskt egentligen.

Jag läste detta i morgontidningen, och övervägde att starta en tråd i Konservatism. Några passager som förtjänar att uppmärksammas. (Mina kursiveringar.)

"I detalj belyser han ett av 1900-talets mest flagranta exempel på hur politiskt medvetna aktivister förfördes av utopiers ideologiska lockrop."

"Wolin anlägger således ett socialpsykologiskt perspektiv och anser att maoismen gjorde det möjligt för en begåvad ungdom att lösa sina identitetsproblem i en period av kulturell och politisk turbulens. Samtidigt menar han att det fanns uppenbara likheter med religiös fanatism. I hänförelsen för sina politiska ideal uppvisade franska maoister en glöd som nyfrälsta och sanna troende."

"Jämförelser över tidsaxeln och inte minst mellan nazism och kommunism är förstås problematiska och brukar uppröra känslor. Skillnaderna är också stora. Men att kommunismen till skillnad från nazismen stod för rättvisa och jämlikhet gjorde inte nödvändigtvis de kommunistiska regimerna mindre blodiga. I sympatisörernas engagemang, entusiasmen och förmågan att blunda för verkligheten finns också iögonfallande tangeringspunkter. Förenklade världsbilder, politiska ritualer och skönmålningar lockade oberoende av ideologiska förtecken."

"Det är inte enkelt att dra lärdom av 1900-talets skräckkabinett. Det förflutna tenderar att bli som ett skafferi där man plockar fram det som för stunden känns attraktivt, det vill säga det som sitter rätt i samtiden. Likväl är berättelsen om de franska maoisterna en av många om sek-lets villfarelser som tål att berättas igen eftersom den ger anledning till reflektion över varför utopiska lockrop förför. Inte minst i ett framtidsperspektiv är sådana reflektioner väsentliga."

Här finns några av nycklarna till att förstå 60-tals-vänstern (och fram i vår tid). Det är utopiska fantasier, verklighetsfrämmande och utan reflektion om empiriska effekter. Det är precis detta som konservativa varnar för - följderna av utopismen. Genom att på närmast religiöst manér gå helt upp i en utopi, så bortrationaliseras alla verklighetskontakter och allsköns illgärningar - från Gulag till Du-reform - kan legitimeras.

Det är en utmärkt artikel av Salomon och han kan få mycket skäll av gamla kommunister, som det inte är så ont om i hans bransch. Men det är bra att någon törs, och det är avgörande för demokratin att det är akademiker med hög legitimitet som gör det. Men jag skulle gärna läsa ett genmäle från Jan Myrdal.

De värsta var nog Rebellrörelsen. De fick Korpelasekten att framstå som sansade. Deras danska motsvarighet var väl de som senare bildade terrorgruppen Blekingegadebanden.

Det tråkiga med detta är att när vi i dagsläget läser om dessa vidriga kommunister så påminns vi sällan om vilken maktposition många av dom hade. Alltför ofta så avfärdas dessa åsikter som extrema, när de i själva verket snarare var normen. Palme är väl ett utmärkt exempel på en person som vuxit upp under dessa omständigheter och, helt i linje med tiden, våldfört sig över vårt land och sedan blivit hyllad som en stark politiker.

Dock så ser jag med tillförsikt på framtiden då man nu, likt Maud Olofsson, kan ifrågasätta jättar likt dessa i det offentliga rummet utan att hjärntvättade krönikörer och annat patrask våldför sig över en i media.

Just raden om religiös fanatism fastnade jag också för. Det är ingen särskilt originell observation, egentligen, men att se det i tryck på detta vis förstärker både sanningen i påståendet och dess ganska skrämmande innebörd.

Som Strix redogör för så är utopiska ideologier eller politiska program mycket farliga, eftersom det utopiska elementet (som lika gärna kan kallas religiöst) validerar alla möjliga världsfrånvända galenskaper. Vilket knäppgökskommunisterna i "1968"-generationen bevisade. Att dessa personer så villigt kunde plocka upp en väldigt tveksam och närmast anti-intellektuell paradigm som relativismen, som väl ursprungligen uppstod inom sociologin (återigen i Frankrike), är ytterligare ett exempel på hur den utopiska kommunist-febern saknade nödvändiga spärrar.

Just relativismen, som t ex hävdar att begrepp som "rätt" och "fel" är relativa och att ingenting egentligen kan vara objektivt sant, är ett av inslagen i 70-talets knäppgökskommunism som fick ett omfattande genomslag i de områden där 40-talisterna lyckats infilitrera sig -- media & journalistik, utbildningsväsende, och kultur. Ingenting var egentligen rätt eller fel, bra eller dåligt, sant eller falskt, och därmed kunde man sprida vilka sjuka (normalt vänsterradikala) idéer som helst, via tidningar och TV, via läroböcker i skolan, via museé-utställningar och kultursatsningar. Låter det bekant?

En klassisk relativistisk ståndpunkt är att en brottsling inte är en brottsling, utan i själva verket ett offer för omständigheter. Även detta torde låta bekant för de som växt upp i Sverige under Palme-eran.

- F.G

PS Palmes komplexa relation till 40-talisternas galenskaper och hur detta drabbade Sverige finns det mycket att säga om, men jag har postat ett antal gånger kring detta redan och ligger lågt.

Är inte din avatar den unge Stalin? Sjukt stilig mannen var.

Men On Topic igen: Jag har läst artikeln. Den bara bekräftar det jag redan tidigare visste, att det skedde en kollektiv hjärntvätt som har hängt sig kvar sedan dess. Men det intressanta för mig är hur det hela tiden byggdes upp under ganska många år innan Maj '68 blev förlösningen på allt som byggts upp. Jag tror vi kommer se en liknande utveckling i flera Europeiska länder inom detta decennium, eller snarare är jag nästan helt övertygad. De Europeiska länderna är stamländer som länge varit väldigt homogena med få undantag. Och ska man mångkulturblanda dem så bör man göra det med intelligenta, välanpassade invandrare. Istället har man valt bottenskrapet från tredje världen och framförallt från muslimska länder. Det är svårare att få ett mer effektivt recept för total samhällsomvälvning på lång sikt.

Jag med. Det är uppenbart att marxism är opium för intellektuella.


Ja, att rasera en hel samhällsmoralisk grund, som i Sveige, visar vilka effekter dessa knäppgökar kan få när de agerar i grupp.


Ja fy !

Här ska Du se på en sekt som är riktigt topp tunnor totalfnoskiga. Jo, det är på allvar!
http://www.foreningenbis.org/

Biblioteksanställda och andra med intresse för biblioteksfrågor, förenen eder!

Jo. Läs närmare om vad man intresserar sig för.

"Föreningen Bibliotek i Samhälle (BiS) vill på socialistisk grund – men partipolitiskt obunden – verka för ett demokratiskt samhälle och ett biblioteksväsen till för alla. För BiS representerar socialismen idén om mänsklig frigörelse och utveckling, baserad på jämlik fördelning av materiella, sociala och kulturella tillgångar. BiS vill genom kampen för ett progressivt biblioteksväsen motverka klyftor och orättvisor nationellt och internationellt."
http://www.foreningenbis.org/prog.html