Finns det hopp?

Det är så att jag och en tjej på mitt jobb började för några månader sedan att träffas mer och mer.
Själv trodde jag det hela var något mer än vänskap, och jag fick känslor för henne (som jag fortfarande till viss nivå har). Vår utanför-jobbet-relation försvann dock efter ett tag, mer och mer, och nu är den i stort sett helt död.
Så när jag för någon vecka sedan konfronterade henne om mina känslor så berätta hon att hon var väldigt nere när vi började träffas (hon hade nyligen gjort slut med sin pojkvän), och hon kände aldrig efter vad hon kände för mig.
Nu på jobbet så har vår relation blivit ganska stel osv (vilket antagligen är ganska förståeligt).

Så, det jag undrar är att om det verkar finnas något som helst hopp mellan oss? Hon säger ju t.ex. inte att hon inte är intresserad av mig på mer än ett vänskapligt sätt, utan bara att hon, när vi umgicks, inte kände efter.
Har ni själva varit med om att t.ex. en av er har känslor för den andra, och berättar dem (och han/hon känner inte samma sak), för att sedan blivit tillsammans, eller åtminstone bra vänner igen?

Har även tänkt fråga henne om hon har lust att hitta på något någon dag, som vänner. Hur tror ni det kan utveckla sig i slutändan? Vill ju som sagt ha en bra vänskaplig relation med henne, men om något mer händer vore det underbart. Så är det en så bra idé om jag nämner det där "som vänner" i själva frågan?

Enormt tacksam för alla svar!!

bump

Jag har sagt det förr, men det tål kanske att upprepas:
OM du behärskar den schizofrena tekniken att bara "låtsas" vara vara henne vän trots att du har känslor för henne, hatten av för dig.
Vänskap är oftast mer givande än förhållanden.
I övrigt har du lyckats vara där för henne i en tid då hon behövde dig, vilket hon inte gör nu.

Sitter i samma sits just nu, dock inte vågat säga vad jag känner än.
Har fått väldigt bra kontakt med henne, umgåtts lite utanför jobbet och hon har gjort slut med sin pojkvän nu för någon månad sedan...

Tycker du ska fråga henne om hon har lust att hitta på något nån dag och se hur det utvecklar sig. Men vänta inte förlänge med "utvecklingen"!

Anledningen till att jag inte vågat säga något än är för att jag sitter bredvid henne varje dag samtidigt som jag försöker samla mod till att fråga men skulle man få ett stort jävla "denied" i pannan skulle jag nog gått och grävt ner mig.

Jadu, vänner tror jag kan funka. Om du hela tiden pushar det till att bli något mer, inte väntar kvar i "the friendzone".

Men jag skulle inte hoppas för mycket. Var/är hon nere för sitt ex kan du lätt bli en rebound, eller någon hon kommer till för stöd och bekräftelse.

Vad du egentligen borde göra är att låta dina känslor svalna lite grann. Komma till hennes nivå. Bjuda ut henne som vän -> Ha trevlig och var en cool kille -> Mycket beröring, eskalera -> ??? -> Profit

Game Over

Varför det?
Och vad annars skulle jag göra, vi gled ju mer och mer ifrån varann ändå...

Det handlar väl inte så mycket om vad du kunde göra. Det var så det blev helt enkelt.

Men för att svara på din fråga. Ingen attraktion finns - completety dead. Och du skulle ha satt på henne, det skulle ha hjälp dig en hel del.

Har nu bestämt mig för att prata seriöst med henne (för första gång på länge, om man inte räknar med när jag berättade om mina känslor (som skedde över internet f.ö.)), och be om ursäkt. Något i stil med att jag ber om ursäkt för att jag öht sa något, men framförallt att jag varit så "pushig" mot att träffas osv (som jag varit nu på sista tiden, innan jag berättade), trotts att jag vet att hon har varit nere.
EDIT:
För att sedan föreslå att vi ska göra något lite längre fram, när hon är "back on track" och själv vill, men som kompisar.

Bra/dålig idé?

Det är väl varken bra eller dåligt egentligen. Kanske inte det bästa alternativet, men det går nog bra.

Föreslå dock inte träffen nu. Gör det senare. Planera inte. Gör ett spontant förslag senare, då tänker hon inte så mycket på det och lättare att hon säger ja.

Varför är det inte bra om jag föreslår det samtidigt? Tänkte att jag gör det men väldigt öppet, som sagt i stil med "nån gång längre fram, när du vill"..?

EDIT:
Är det fler som tycker att jag inte ska föreslå det nu?

Är du helt ärlig mot dig själv måste jag först och främst fråga? Det finns inget inneboende hopp om att det blir ni i framtiden, menar jag?

Råkar du nu vara helt ärlig mot dig själv så ta samtalet med henne, lägg vikt på att du gärna skulle vilja träffa henne och då som vän. Huruvida du bör slänga fram ett datum för er träff eller ej, det vågar jag inte svara på. Kanske ger det signaler om att du inte är helt ärlig i din vänskap (alltså: du är ute efter mer än bara vänskap), bara en teori om hur hon kan tolka saken. Baserar det främst på att det kan upplevas som "för på".

Jag föreslår att du tar samtalet, berättar att du gärna vill att ni ska kunna ses som vänner och inte lägger för stor vikt på att planera in någonting. Det ger vibbar av att hon är viktig men inte så viktig - du vill väl ändå inte att hon ska få för sig att du är djupt förälskad i henne? Visserligen lägger man ju vikt i vänner, men nu är allting så pass färskt och hon har förmodligen fortfarande minnen av er tidigare diskussion.

Släpp allting och spela ledigt!