2010-11-18, 00:11
#1
Hej kära läsare
Jag är en kille på 21 år, jag har nästan allt som man kan önska sig, en perfekt familj, studerar till civilekonom, bra utseende, grym personlighet - älskar mig själv och till slut men inte minst en bra ekonomi. Men det är en grej som verkligen saknas i livet - kärleken
Mitt problem är precis kärleken. Vad är kärlek? Jag har blivit uppvuxen till en snäll skötsam kille som var förbjuden att festa, dricka och få utrycka en specifik känsla - kärlek. Detta ledde till att jag valde att stöta bort tjejer under min uppväxt - i början var dom på mig none stop... men så småningom avtog dom... I gymnasiet började alla festa och umgås med varan, jag blev till slut en ensam varg då jag aldrig fick gå på dessa "coola" fester. Under dessa tuffa år gick jag upp 20 kg satt alltid ensam längst bak i klassen förlora hela mitt självförtroende - det var riktigt tuffa år
http://www.youtube.com/watch?v=4N3N1MlvVc4
Jag är glad att vara den jag är idag. Det var skönt med en fräsch start, gymnasiet tog slut o jag fick en andra chans. Den har jag tagit, har verkligen slitit och kämpat till att bli en bättre person. För ca 6 månader sedan fick jag genomgå något väldigt "obehagligt". Jag föll för en tjej okontrollerat, eftersom jag under så många år aldrig tillåtit mina "kärleks" känslor att ta kontroll över mig så blev dom plötsligt mycket starka. Jag förlora kontrollen, jag gjorde allt fel. Den kvällen, efter att hon stött bort mig, var jag så förkrossad att jag svimma för första gången i livet. Snacka om starka känslor...
Men det var ändå det skönaste jag hade upplevt, att bli förälskad i någon. Och nej, jag var inte på henne none stop, hon tyckte om mig som vän och ville till och med gå ut med mig till Liseberg tills jag sa klart och tydligt "jag gillar dig och jag hade starka känslor för henne" . Jag gick online och skrek för hjälp och tillslut kom en kille och verkligen hjälpte mig. Jag läste igenom "The Game" (värdelös bok - för falska players), David Deanglo Double Your Dating (verkligen en bok som hjälpt mig rekommenderar starkt) och till slut " How to win friends and influence people " - (extremt bra bok, en av världens mest sålda böcker).
Sedan dess har jag kämpat med tjejer och vilken förändring alltså. Jag trodde alltid tjejer var några gudomliga varelser med oändligt mycket självsäkerhet och magiska krafter. Men efter att ha läst igenom dessa böcker och sen gått ut på gatan och testat insåg jag att tjejer är minst lika blyga och osäkra som de flesta killar. Sedan dess har jag inga som helst problem att kunna gå fram till nästan vilken tjej som helst i nästan vilken situation som helst oavsett hur vacker hon än är.
Det räcker med ett hej liksom och bara vara sig själv - svårare än det är det inte =). Att kunna vara en bra konverserare är att vara en bra lyssnare och prata om den andra personens intresse/ villkor.
Men mitt problem idag är, jag har aldrig varit på en "fest", krogen eller nattklubb... är inte heller intresserad av det. Jag är inte intresserad av att bara gå in i en tjejs byxa... jag kan helt enkelt inte. Jag har trott på riktigt kärlek i 21 år och för mig är sex något väldigt speciellt / "heligt" och bör endast ske om man verkligen älskar någon på riktigt och tror genuint att man vill leva med dom till slutet av sina dagar - Obs jag är inte religiös!
Men jag lever i Sverige - den svenska kulturen, den västländska kulturen där sex bara är sex. Att ha flera partners och skilsmässor är vardags mat. Fan jag är livrädd till att bara bli en i mängden ifall jag faller för fel tjej... jag är rädd för sex... jag är verkligen rädd... men kåt.. haha... jag sitter i en svår dilemma - kåthet vs kärlek. Jag skulle kunna ha sex inom 24 timmar med någon söt tjej, det är nog inga problem. Men jag vill ha riktig kärlek... jag vill verkligen ha en likartad kvinna... finns det? Min fråga är bör jag kämpa för kärlek eller ska jag bara få sexet ut stökat och bli som alla andra? Finns det ens något som heter kärlek? Eller är ordet kärlek bara en substitut för sex.
Jag är en kille på 21 år, jag har nästan allt som man kan önska sig, en perfekt familj, studerar till civilekonom, bra utseende, grym personlighet - älskar mig själv och till slut men inte minst en bra ekonomi. Men det är en grej som verkligen saknas i livet - kärleken
Mitt problem är precis kärleken. Vad är kärlek? Jag har blivit uppvuxen till en snäll skötsam kille som var förbjuden att festa, dricka och få utrycka en specifik känsla - kärlek. Detta ledde till att jag valde att stöta bort tjejer under min uppväxt - i början var dom på mig none stop... men så småningom avtog dom... I gymnasiet började alla festa och umgås med varan, jag blev till slut en ensam varg då jag aldrig fick gå på dessa "coola" fester. Under dessa tuffa år gick jag upp 20 kg satt alltid ensam längst bak i klassen förlora hela mitt självförtroende - det var riktigt tuffa år
http://www.youtube.com/watch?v=4N3N1MlvVc4
Jag är glad att vara den jag är idag. Det var skönt med en fräsch start, gymnasiet tog slut o jag fick en andra chans. Den har jag tagit, har verkligen slitit och kämpat till att bli en bättre person. För ca 6 månader sedan fick jag genomgå något väldigt "obehagligt". Jag föll för en tjej okontrollerat, eftersom jag under så många år aldrig tillåtit mina "kärleks" känslor att ta kontroll över mig så blev dom plötsligt mycket starka. Jag förlora kontrollen, jag gjorde allt fel. Den kvällen, efter att hon stött bort mig, var jag så förkrossad att jag svimma för första gången i livet. Snacka om starka känslor...
Men det var ändå det skönaste jag hade upplevt, att bli förälskad i någon. Och nej, jag var inte på henne none stop, hon tyckte om mig som vän och ville till och med gå ut med mig till Liseberg tills jag sa klart och tydligt "jag gillar dig och jag hade starka känslor för henne" . Jag gick online och skrek för hjälp och tillslut kom en kille och verkligen hjälpte mig. Jag läste igenom "The Game" (värdelös bok - för falska players), David Deanglo Double Your Dating (verkligen en bok som hjälpt mig rekommenderar starkt) och till slut " How to win friends and influence people " - (extremt bra bok, en av världens mest sålda böcker).
Sedan dess har jag kämpat med tjejer och vilken förändring alltså. Jag trodde alltid tjejer var några gudomliga varelser med oändligt mycket självsäkerhet och magiska krafter. Men efter att ha läst igenom dessa böcker och sen gått ut på gatan och testat insåg jag att tjejer är minst lika blyga och osäkra som de flesta killar. Sedan dess har jag inga som helst problem att kunna gå fram till nästan vilken tjej som helst i nästan vilken situation som helst oavsett hur vacker hon än är.
Det räcker med ett hej liksom och bara vara sig själv - svårare än det är det inte =). Att kunna vara en bra konverserare är att vara en bra lyssnare och prata om den andra personens intresse/ villkor.
Men mitt problem idag är, jag har aldrig varit på en "fest", krogen eller nattklubb... är inte heller intresserad av det. Jag är inte intresserad av att bara gå in i en tjejs byxa... jag kan helt enkelt inte. Jag har trott på riktigt kärlek i 21 år och för mig är sex något väldigt speciellt / "heligt" och bör endast ske om man verkligen älskar någon på riktigt och tror genuint att man vill leva med dom till slutet av sina dagar - Obs jag är inte religiös!
Men jag lever i Sverige - den svenska kulturen, den västländska kulturen där sex bara är sex. Att ha flera partners och skilsmässor är vardags mat. Fan jag är livrädd till att bara bli en i mängden ifall jag faller för fel tjej... jag är rädd för sex... jag är verkligen rädd... men kåt.. haha... jag sitter i en svår dilemma - kåthet vs kärlek. Jag skulle kunna ha sex inom 24 timmar med någon söt tjej, det är nog inga problem. Men jag vill ha riktig kärlek... jag vill verkligen ha en likartad kvinna... finns det? Min fråga är bör jag kämpa för kärlek eller ska jag bara få sexet ut stökat och bli som alla andra? Finns det ens något som heter kärlek? Eller är ordet kärlek bara en substitut för sex.