2010-11-17, 18:50
#1
Jag har känt en kille sedan två år tillbaka nu då man setts på fester och på krogen osv. Jag har alltid känt mig grymt attraherad av honom och jag har även fått respons på det tillbaka.. Men det var inte förrän i somras som vi faktiskt gjorde det hela verkligt. De första tillfällena vi träffades hade vi galet bra sex, vi låg hemma i soffan och skrattade till Family Guy och bara hade det gött. Just då var jag ändå väldigt rädd för att få känslor för honom eftersom jag kände att det var för bra för att vara sant, och att jag trodde han mest var intresserad av sexet eftersom det var de vibbarna jag alltid fått när vi väl setts. Jag har berättat detta för honom och han verkade bli lite stött över att jag verkar ha fått de tankarna om honom, och därför har jag väl också ändrat uppfattning eftersom han är en riktigt fin och omtänksam människa och bryr sig när jag väl går ner i mina låga dagar. Jag ser oss som att vi har ett förhållande nu iallafall, och tror han också gör det då han låtit mig följa med på hans familjemiddagar osv..
MEN! Mitt problem är ändå att även om jag bryr mig om honom jättemycket känns det fortfarande att vi mest bara har sex, och inte har för oss så mycket mer "förhållandeliknande" aktiviteter.. När vi väl försöker ta oss ut på affären och handla eller liknande känns det tyst och obekvämt, jag känner mig lite nördig och "ung" och jag är ganska oroad över vad jag ska prata om för jag får oftast inga större svar än ett hummande eller nåt sånt. Därför slutar det med att jag oftast uppför mig ganska tyst, i jämförelse med mitt riktiga jag, eftersom jag hatar att inte få "normal" respons för det jag säger. Jag är rädd att han inte känner sig särskild road av mig, eller har han bara inga större krav på hur kul man ska ha med sin flickvän?
Kan ju tillägga att jag kanske känner mig så himla otillräcklig eftersom han är nio år äldre än mig, även om det inte ser ut som att han är en dag över 25 fast han är 30. Och han har inte direkt någon supermogen stil heller, men ändå känner jag nog att han kanske ser mig som någon ung tjej som kanske inte alltid fattar vad han pratar om eftersom vi ändå har så pass många år emellan oss..
Men ja.. Blev mycket. Men frågan är, vad kan jag göra för att jag ska kunna känna mig avspänd, och vad skulle han kunna uppskatta att jag gör för honom?
MEN! Mitt problem är ändå att även om jag bryr mig om honom jättemycket känns det fortfarande att vi mest bara har sex, och inte har för oss så mycket mer "förhållandeliknande" aktiviteter.. När vi väl försöker ta oss ut på affären och handla eller liknande känns det tyst och obekvämt, jag känner mig lite nördig och "ung" och jag är ganska oroad över vad jag ska prata om för jag får oftast inga större svar än ett hummande eller nåt sånt. Därför slutar det med att jag oftast uppför mig ganska tyst, i jämförelse med mitt riktiga jag, eftersom jag hatar att inte få "normal" respons för det jag säger. Jag är rädd att han inte känner sig särskild road av mig, eller har han bara inga större krav på hur kul man ska ha med sin flickvän?
Kan ju tillägga att jag kanske känner mig så himla otillräcklig eftersom han är nio år äldre än mig, även om det inte ser ut som att han är en dag över 25 fast han är 30. Och han har inte direkt någon supermogen stil heller, men ändå känner jag nog att han kanske ser mig som någon ung tjej som kanske inte alltid fattar vad han pratar om eftersom vi ändå har så pass många år emellan oss..
Men ja.. Blev mycket. Men frågan är, vad kan jag göra för att jag ska kunna känna mig avspänd, och vad skulle han kunna uppskatta att jag gör för honom?