hjälp med översättning av ett brev från medeltiden.

Hej, jag har fått problem med att översätta ett brev om handel i Jönköping anno 1284, och undrar härmed om det finns någon som skulle vilja hjälpa mig att översätta det.

Brevhelvetet lyder såhär.

låter som lagar typ...

Är det där verkligen 1284? Det ser senare ut i mina ögon... men jag är ingen expert.

Avskrift från 1500-talet enligt http://62.20.57.212/ra/medeltid/FMPr...d=36642&-find=

Texten finns här och ditt avsnitt handlar om (med min fetmarkering)


Tyvärr har jag inte hittat någon översättning.

Bjälbo (nordväst om Mjölby) och Bjälboätten knyts till en rad betydelsefulla politiska händelser under den här tiden.

Inte bara avskrift från 1500-talet, utan kan också röra sig om omformuleringar från 1330-talet. Den Wij Mons som komme til tette landzens regemente anges ju i din länk inte röra sig om kung Magnus Birgersson, utan om sonsonen kung Magnus Eriksson. Formuleringen att han kommit till landets regemente antyder att det skulle röra sig om ett bekräftelsebrev utgivet relativt kort tid efter att Magnus övertog regeringen efter förmyndarstyret år 1332. Det är högst osannolikt att farfadern skulle ha låtit använda en sådan formulering ännu 1284, nio år efter slaget vid Hova.

Tänker inte ge mig på någon diskussion om vem som skrivit brevet osv, men kan väl försöka se om jag kan lyckas översätta en bit.


Första stycket är rörigt, men slutet verkar väl i alla fall vara att "Det syns nu oss rätt och tillbörligt att alla invånarna i riket, små och stora, fattiga och rika, är oss behjälpliga (flitiga?), till vilket vi och är pliktiga att i allt möta dem med hjälp, råd och annat till den bästa styrka, försyn och vilja".


Så är det nu några av invånarna i staden Jönköping vars allvarliga klagomål och höga begär har för oss kommit, med vilka de klaga och säga att bönderna har för sed att hålla alla marknader hemma hos sig och med varandra, så att dessa Jönköpingsbor inte alls [för mig obegripligt] kan få av bönderna, eller något förs till dem som de kan hjälpa sig med, och att det (edit efter att ha hittat mer information) bedrivs mer köpenskap hos bönderna än i köpstaden. Detta kan ej ske utan att vara till stor skada och fördärv för köpmännen. (Tror jag kan ha feltolkat lite på slutet där).


Men sedan vi rådslagit med vår adel och frälsemän beslutar vi att ingen köpare i Småland, vare sig bonde eller köpman, ska bo ute på landet utan endast i torgstaden (köpstaden, handelsstaden). Ingen ska våga antingen köpa, sälja eller bedriva annan handel annat än i köpstaden. Och så någon rädsla eller straff de ska ha, om vårt mandat och förbud överträdes och någon ej lyder vår vilja befaller vi att om någon blir beslagtagen på landsbygden i färd med att köpa eller sälja ska han mista 3 mark och förlora det han köpte.


Inte heller tillåter vi någon främmande köpman från andra städer att handla eller köpslå utan borgarna (i Jönköpings) goda vilja och samtycke, ej heller får de köpa sig någon sak för pengar eller [värde över tre resor?] tre resor om året, som är deras rätta marknader.

Shit, det här var lurigt. Det är mycket jag inte hänger med på också. En del kan man ju dock klura sig till. Är jag helt fel ute? Nu ska jag gå och kolla den där länken det pratades om.

Det här är kul. Man får läsa texten som om den vore på tyska i så måtto som att predikatet nästan alltid kommer sist i de olika satsdelarna.



Så här skulle en "kria" kunna se ut:

Jag, Magnus, med Guds nåde svears och göters konung, vill meddela följande, att sedan jag tog över detta lands regering, har jag med stor möda beflitat mig om att på alla sätt vara mina undersåtar - såväl bönder, som allmänt folk eller köpmän - till gagn och nytta; och därför syns det mig nu vara rätt och riktigt att på alla sätt - och efter bästa förmåga - kunna finnas till hands med hjälp, råd och annat, till samtliga mitt lands inbyggare, vare sig de är viktiga eller oviktiga, fattiga eller rika, emedan detta är min plikt [som kung].

Liten not: Elementet "& co" hänvisar till den officiella svenska kungatiteln på denna tid: NN Rex Gratia Dei Sveorum Gotorumque; dvs "NN med Guds nåde svears och göters konung".

Aaaaah. Jag var rätt mycket ute och snurrade, tyckte det stod att undersåtarna varit honom flitiga (?) sedan han kom till tronen, och att han ock var dem plikt skyldig. Lurigt. Samtidigt är det lite fascinerande att ändå kunna tyda ut såpass mycket ur en (ca) åttahundra år gammal text.

Ett av de bästa sätten att tyda äldre svensk texter är, som jag ser det, att läsa dem högt och i ganska snabbt tempo, samt med ett "modernt" uttal (typ att man säger "vilken", trots att det står "huilken"), - då klarnar mycket....

Sånnt här är kul . Här att mitt förslag till andra stycket.


Så är nu några av vår stad Jönköpings medborgares allvarliga klagomål kommna för oss, i vilka de beklaga sig och påstår att bönderna har för sed att hålla all handel hemmavid och med varandra så att dessa jönköpings borgare alls intet kan få in till sig [i staden] från dessa, och att inga varor förs till dem, vidare att de bedriver köpenskap mer på landsbygden än i köpstaden köpmännen till stor skada och fördärv.

Någon som känner sej manad att förklara den övergripande handlingen i det här brevet? Förstår att dom skickat (?) grejer till sin son magnus..?

Wår faderlige gunst etc. Käre szonn Magnus, wij giffwe tig tilkänne, thätt wij, någre dager effter thu medh tijnn käre brodher Erich affdragenn war här iffrå Stocholm, förskickede till tigh Åke Swenszonn och beffalte, thätt hann stadigth och fliteligenn skulle achte opå tig etc. Szå skicke wij och nu till tig thänne breffwijszere Claes Hanson sampt medh enn sadell, hwilkenn wij tro skole ware tig till måtte, thäslikis och ett aff wår hendertyg. Och haffwe wij beffaleth för:ne Claes Hanszonn, ath hann tine häster och titt redtyg vdi beffalning och förwarning haffwe schall etc.

Wij lathe tig och förstå, ath wår käre husffru Katerina haffwer skicketh till tig medh förbe:te Claes Hanszonn fem skiorter etc. Szå ähr wår faderlige wilije, ath thw them wille lathe achte,szå ath the icke förffares eller förkomme etc.

Käre szonn, ähr och wår faderlige wilije, ath thw granneligen wilth lathe haffwe godh acth och skötzmåll vm tijtt huffwedh, szå ath thw thätt altijd lather twätte och holle reenth etc. och elijest vdi alle motte tage tig till ware för alle farligheter, effter szom störste macth opå ligger, szom ähr medh mykith rännende och löpende opå Ölandh och annerstedz, thär egenom thw bröcker benenn sonder opå tig etc. Gud thän alzmectigeste tig altijd beffalandes. Actum vt supra.