Fördomar om olika sorters musiker

Efter att ha sett tråden om trummisar, och inte hittar nån tråd om andra instrumentalister, tänkte jag starta en sån. Jobbade ett tag som studiotekniker, och la då märke till en del saker som väldigt ofta stämde in.

Trummisar: Kommer inramlandes för sent med en folköl i hand, har glömt stativ, trumstockar, byxor, och en massa annat. När dom väl hamnat bakom trummorna går det aldrig att få tyst på dom.

Basister: Först på plats, sist hem. Ofta den i bandet som drar i trådar och har hand om det tekniska. Vill gärna vara med och styra inspelningen.

Gitarrister: Stora egon. Kommer dit med 10 olika gitarrer, 5 förstärkare, 72 pedaler, 40 olika sorters sladdar, 1000 uppsättningar strängar, en livstids förbrukning av plektrum och oändligt med putsdukar. (slutar dock oftast med att dom använder en gitarr ändå) Kan inte ta kritik öht. Kommer man med synpunkter som skulle förbättra produktionen är man en idiot som inte förstår det konstnärliga.

Sångare: Kommer dit precis då det är dags att börja spela in sången, inte en minut tidigare, och drar i samma ögonblick det är klart. Blir aldrig nöjd med medhörningen. För högt, för lågt, mer reverb, mindre trummor, mer trummor, för vass gitarr, för lite bas, mer sång, för mycket bas... Spelar ingen roll vad man gör. Är ofta grymt petiga, och förstör oftast hela sångspåret med 4000 omtagningar, och slutresultatet låter hest, ansträngt och krystat.


Nån som lagt märke till nånting annat?

hahah läste helt fel trodde det stod: Fördomar om olika sorters muslimer

varför har du hoppat över den mest genialiska musikern, Klaviatur spelaren. Det finns mer klaviaturspelare än vad det finns basister gitarrister och trummisar ihop i världen...

Jag har spelat en kort tid som bassist i ett band och håller fortfarande på och tycker det är riktigt kul, dessa fördommar kanske inte stämmer helt in på medlemmarna i mitt band men det stämmer nog på många andra =)

Trummisar: Glömmer grejer, har sönder sina trummor mellan varje låt. Trummpinnarna går sönder och träffar mig (Händer ofta då vi repar) Totalt ointresserade då de gäller musik teori och trummar gärna som en galning medans resten av bandet försöker stämma sina instrument. Har även hört från en kompis som är musiklärare att alla trummisar han har haft som elever har haft ADHD xD

Gitarrister: Väldigt noga med att det ska vara perfekt stämt och låter det dåligt så är det alltid pga att det är ostämt. Har även märkt att istort sätt alla gitarrister måste ha maxvolym när dom stämmer även om dom har apparat xD
Dock är de ofta väldigt duktiga. Ska alltid ha en jäkla massa pedaler.
Har en jävla massa plektrum med sig, alltid.

Bassister: Alla bassister vill alltid ha mycket bas i sina låtar (inklusive mig). Tittar väldigt ofta på trummisen då dom spelar (detta gäller inte bara mig utan har sett att väldigt många gör det)
Ser ofta väldigt kul ut under spelningar. Har sällan många instrument till skillnad från många gitarrister som har 78 gitarrer. Vill alltid ha en onödigt fet baslåda hur svagt man än ska spela.

Sångare: Vet alltid vem som spelade fel i alla låtar. Har ofta bra gehör. Kan alltid spela gitarr eller keyboard. Lånar gärna en gitarr då man tar en liten pause. På scen så apar dom runt väldigt mycket och snackar gärna med publiken i en timme innan dom börjar spela.

Edit: Som sagt ej taget utifrån mitt band. Jävligt rolig tråd förövrigt xD

Gitarrister med 10 plektrum kan ju inte vara sant, jag har är gitarrist och har kört med 1 plektrum i 4 månader nu. Och jag spelar inte jazz, jag spelar hårt och med ganska grova strängar. Kanske just därför de håller så bra. Men tycker inte de stämmer in på gitarristen som TS skriver. Visst finns de pedal-freaks men dom blir inte ofta nånting och de ser jag inte som den typiske gitarristen. Kanske för att de aldrig nöjer sig med ljudet

Nog med gitarr bassisten dock slog huvudet på spiken. Ska alltid ha kontroll och styra men de tycker jag är viktigt då trummisen och basisten är viktiga element i band.

En sångare som trippar in direkt innan tagning kanske inte är så typiskt. Vad jag kännt de som så är de sångaren som är mest engagerad, åtminstone sådana som är riktigt framstående frontmän.

Jag hade ett tag rätt mycket fördomar mot Freddy Mercury i queen. Om att han var en bög som sög kuk och gillade att få den i stjärten.
Gisses vad man blev förvånad när det inte var fördomar, utan sanning.

om det inte var var fördomar varför skriver du då att du hade fördomar.. jävla idiot

och vem fan bryr sig om vilken läggning han var, han åstakom mer i sitt liv än vad du någonsin kommer att göra...tjockis

varför har du hoppat över den mest genialiska musikern, Klaviatur spelaren. Det finns mer klaviaturspelare än vad det finns basister gitarrister och trummisar ihop i världen...

Här kommer mina fördomar i kort sammanfattning:

Trummisen är ofta lite timid och tillbakadragen, men skenet kan bedra. En trummis kan ochså vara den mest galna i bandet. Exempel Bill Ward, John Bonham, Alex Van Halen.

Basisten är oftast tjockisen i bandet. Står helst längst bak på scenen. Ingen brudmagnet, och är oftast den som är lättast att byta ut.

Gitarristen är han som skriver melodierna. Ofta den mest drivne musikern. Är han seriös gitarrist kan man jämföra denne med en datanörd - Gillar att tala om gitarrer, gitarrspel och utrustning. Gitarrister brukar ofta vara ganska inåtvända.

Sångaren är bandets attention-whore. Oftast utåtriktad, gillar att synas. Ofta skriver sångaren texterna i bandet. Svårast att byta ut utan att bandet tappar sin "själ".

Poptjejer med Casiosynth. Har inget mer att tillägga.

Någon här har fördomar mot humor.

Basisten: Misslyckad gitarrist. Försummar inte ett ögonblick att genom slap n' pop motbevisa alla som tror att hans instrument inte är så viktigt
Gitarristen: Stort ego som inte kan hålla takten.
Sångaren: Ibland tillbakadragen och ohjälpsam. Gör sig bara hörd inom gruppen då någon annan har en idé för sångtext, vilket är strängt förbjudet.