Vinnaren i pepparkakshustävlingen!
2010-11-16, 09:47
  #1
Medlem
Ezzelinos avatar
Kerry Bolton skrev nyligen en intressant text på Counter-Currents Publishing om den tidigt döde politiske revoltören och historisk-filosofiske teoretikern Yockey. Någon som läst hans verk och vill diskutera dess bärkraft i vårt urartade tidevarv?

http://www.counter-currents.com/2010...yockey-part-1/

http://www.counter-currents.com/2010...yockey-part-2/

http://www.counter-currents.com/2010...yockey-part-3/
Citera
2010-11-16, 13:51
  #2
Medlem
Pansarmeyers avatar
Nu var det länge sedan jag läste något av/om Yockey, men det som slår en med denna typ av undergångsfilosofer är är just pessimismen, dystopin och sentamentaliteten. Varför inte låta sig inspireras av framåtandan och självtillräckligheten hos de tidiga sionisterna som Teddy Herzl.

Stötande blir Yockeys pragmatiska gnällagenda när han sluter en pakt med stalinismen. Allt i USA-hatets och demokratiföraktets namn. Europa och dess kultur kan, och har, klarat sig utan pakter med vare sig amerikanism eller russianism - i vilken form dessa än må ta. Yockey omsätter Europas dåliga efterkrigssjälvförtroende i ideologi och sluter förbund med Mefistofeles för att rädda Europa. Det blir ju en ad hoc-filosofi värd namnet.

Yockey är nog för virrig och metafysisk för att ha någon bäring idag. För att inte nämna idéernas förankring i en värld som inte existerar längre.
Citera
2010-11-16, 15:00
  #3
Medlem
Ezzelinos avatar
Jag tolkar Yockey helt annorlunda än du gör, Pansarmeyer. Pessimist kan jag inte se honom som, och han är en relevant inspirationskälla för sunt eurocentriska nationalradikala över hela den dekadenta Västvärlden, exempelvis för Christian Bouchet och kretsen kring Vox.nr:

Citat:
“Thus, the Liberation Front now states to Europe its two great tasks: (1) the complete expulsion of everything alien from the soul and from the soil of Europe, the cleansing of the European soul of the dross of 19th century materialism and rationalism with its money-worship, liberal-democracy, social degeneration, parliamentarism, class-war, feminism, vertical nationalism, finance-capitalism, petty-statism, chauvinism, the Bolshevism of Moscow and Washington, the ethical syphilis of Hollywood, and the spiritual leprosy of New York; (2) the construction of the Imperium of Europe and the actualizing of the divinely-emanated European will to unlimited political Imperialism."

http://www.voxnr.com/rubriques/editorial.shtml

Jag ser inte heller Gobineau eller Spengler som pessimister i egentlig mening.
Citera
2010-11-16, 20:43
  #4
Medlem
Pansarmeyers avatar
Nja, pessimister är ju både Yockey och Spengler i sin övertygelse att västvärldens kultur är ohjälpligt dekadent. Fin de siecle. Det verkar också som deras civilisationskritik saknar en inneboende dynamik, en dynamik man ser i marxismen, den traditionella fascismen och, föralldel, sionismen. Kanske är det metafysiken, tal om andlig rastillhörighet och pragmatismen som saboterar för framförallt Y. Intressant att läsa och begrunda och lockande för radikala intellektuella som Ezzelino, absolut, men som praktisk filosofi svåråtkomligt. Känner inte till hur pass Yockey inspirerat och gynnat New Right, dock kan man väl tänka sig att hans filosofi passar ihop med en paneuropeisk idé.
Citera
2010-11-17, 10:36
  #5
Medlem
Pansarmeyers avatar
En intressant figur i ämnet civilisationskritik är historikern A J Toynbee. Bespottad, bortglömd och hånad i akademiska kretsar (kanske en merit...) definierar Toynbee kulturer (el. civilisationer) som en samling sociala relationer. När ledarskiktet i en kultur stagnerar och slutar vara kreativt påbörjas förfallet. De sociala relationerna luckras upp och tappar betydelse och kulturen diversifieras. På så vis begår civilisationer självmord snarare än faller p.g.a. tryck utifrån.

Jämför med vad som skedde med sovjetimperiet under 1980- och 90-talet. Liberala historiker hade nog påstått att det var Reagan och kapprustningen och den historiska "rättvisan" som knäckte Sovjetunionen. Med Toynbees synsätt, vilket är mer plausibelt om man kan sin historia, var det ett trött ledarskikt, fattigt på visioner, som körde svärdet i magen på Sovjet.

Idag kan vi se ngt liknande i den västerländska civilisationen. Det politiska skiktets kreativitet kan ifrågasättas, man använder räddhågsna floskler, mkt ny filosofi är ängslig för att stöta sig med ngn och liberalismen dominerar på 90% av den politiska skalan. Många människor köper det inte och det slits i de sociala relationerna. Kanske håller även vi på att begå självmord.

Förvisso kan man kritisera Toynbee för hans besatthet av religion, men det gör inte hans verk mkt mindre intressant. Teorier är ju levande ting snarare än stela dogmer. Eller ska vara.
Citera
2010-11-28, 17:55
  #6
Medlem
Herr Lindholms avatar
Citat:
Ursprungligen postat av Pansarmeyer
Nu var det länge sedan jag läste något av/om Yockey, men det som slår en med denna typ av undergångsfilosofer är är just pessimismen, dystopin och sentamentaliteten. Varför inte låta sig inspireras av framåtandan och självtillräckligheten hos de tidiga sionisterna som Teddy Herzl.

Stötande blir Yockeys pragmatiska gnällagenda när han sluter en pakt med stalinismen. Allt i USA-hatets och demokratiföraktets namn. Europa och dess kultur kan, och har, klarat sig utan pakter med vare sig amerikanism eller russianism - i vilken form dessa än må ta. Yockey omsätter Europas dåliga efterkrigssjälvförtroende i ideologi och sluter förbund med Mefistofeles för att rädda Europa. Det blir ju en ad hoc-filosofi värd namnet.

Yockey är nog för virrig och metafysisk för att ha någon bäring idag. För att inte nämna idéernas förankring i en värld som inte existerar längre.
Ha-ha! Påminner dom den där kongressen man hade i början av 50-talet där fascister diskuterade huruvida man skulle alliera sig med öst eller väst.
Citera
2012-04-02, 02:13
  #7
Medlem
Shalashaskas avatar
Upptäckte nyss att Imperium verkar vara åter i tryck då den inte gått att få tag på som tryckt bok via de "vanliga kanalerna" på ett tag. Denna gång rör det sig om ett förlag kallat "Invictus Books".

LÄNK
Citera
2012-04-02, 20:56
  #8
Medlem
Jonblunds avatar
Detta hör väl ändå inte hemma under Akademisk filosofi!
Citera
2014-07-17, 17:26
  #9
Medlem
Vindhlers avatar
En längre minnesartikel om Yockey av en engelsman som kände honom personligen finns att läsa på Counter-currents.com:

http://www.counter-currents.com/2014...key-1917-1960/

Citat:
I first met F.P.Y. — Yockey to all and sundry — in the autumn of 1947 at the London bookshop headquarters of the Union for British Freedom, this being one of the regional organizations preparing for the return of Sir Oswald Mosley to active politics. Yockey was introduced to me by A. Raven Thomson — pre-War Director of Policy in the British Union of Fascists — with the comment that I would find him an interesting companion.

Yockey’s American accent prompted me to ask him what he was doing in London. This was not an idle question for, at that time, London had many visitors from the USA seeking to make contact with groups deemed to be neo-fascist. Most of them were agents of the Anti-Defamation League of B’nai Brith, and their purpose was to identify the leaders of such groups so that they could be given “the treatment” — repressed, put-down, evaporated! Of course, their general approach was that of the American “sympathizer” to the Cause but, sooner or later, it would be suggested that names and addresses should be exchanged so that contact could be maintained. Many of those who acceded to this request lived to regret it; they became the objects of unwelcome attention by hostile groups in their own localities, had their businesses undermined, or lost their employment.

At the outset, it was obvious that Yockey did NOT follow this pattern — no request was made for name and address exchange — and in the ensuing conversation he told me that he had come to Europe to meet others in the service of the Idea, in particular, Sir Oswald Mosley, before writing a book. His intellectual gifts were very evident, as was his utter sincerity.

[...]
Citera
2015-05-26, 23:38
  #10
Medlem
Citat:
Ursprungligen postat av Shalashaska
Upptäckte nyss att Imperium verkar vara åter i tryck då den inte gått att få tag på som tryckt bok via de "vanliga kanalerna" på ett tag. Denna gång rör det sig om ett förlag kallat "Invictus Books".

LÄNK

Den långa introduktionen till Imperium, skriven av Willis Carto eller Revilo Oliver, är nog nästan bättre än själva boken, åtminstone ur ett litterärt eller lingvistiskt perspektiv. Framförallt då Carto beskriver hur han besöker utfrågningarna av Yockey och får ögonkontakt med honom.

Citat:
Twice, I attended the hearings, and each time was fascinated by this man, Yockey. In stature he was about five feet, ten inches. He was light of weight, perhaps 145 pounds, and quick on his feet. His hair was dark and starting to gray. The expression on his face—pensive, sensitive, magnetic—this was the unforgettable thing. It was his eyes, I think. Dark, with a quick and knowing intelligence. His eyes bespoke great secrets and knowledge and such terrible sadness. As he turned to leave, one time, those eyes quickly searched the room, darting from face to face with a sort of desperation, though the expression on his face of a determined resignation never wavered. What was he looking for? In that lion’s den, what else but a friendly countenance? As his gaze swept across, and then to me, he stopped and for the space of a fractional second, spoke to me with his eyes. In that instant we understood that I would not desert him.

Jag föredrar nog själv Revilo Oliver framför Yockey, trots allt.
Citera
2016-02-20, 17:39
  #11
Avstängd
Qonnieh88s avatar
Citat:
Ursprungligen postat av honungsgravling
Den långa introduktionen till Imperium, skriven av Willis Carto eller Revilo Oliver, är nog nästan bättre än själva boken, åtminstone ur ett litterärt eller lingvistiskt perspektiv. Framförallt då Carto beskriver hur han besöker utfrågningarna av Yockey och får ögonkontakt med honom.

Oliver ska ha sagt att det var Carto som skrev det, med hans synpunkter i beaktan. Hur kommer det sig att "alla" verkar övertygad om att Oliver spökskrev det helt själv?

Carto dog ju för ett par månader sen förresten, ingen i Sverige verkar brytt sig. Inte ens en notis på Nordfront. Var han så illa omtyckt, trots all viktig litteratur han gav ut?
Citera

Stöd Flashback

Flashback finansieras genom donationer från våra medlemmar och besökare. Det är med hjälp av dig vi kan fortsätta erbjuda en fri samhällsdebatt. Tack för ditt stöd!

Stöd Flashback