Vad skriver man ut mediciner mot?

Jag är lite fundersam vad läkare har för befogenheter att skriva ut mediciner. Låt oss ta två exempel.
Patient A: Hon kommer in med social fobi, läkaren anser då att en SSRI är lämplig och efter ett par veckor känner sig patienten bra, den sociala fobin har minskat och hon kan nu åter igen umgås med folk och känna sig bekväm med det.

Patient B: Han kommer in och klagar på ångest, läkaren skriver åter igen ut SSRI och ångesten lindras. Kruxet är bara att livssituationen endast blir marginellt bättre eftersom ångesten beror på prestationskrav. Dessa prestationskrav försvinner inte och viljan att prestera ökar inte, men ångesten är lindrad.

Är målet med behandlingen uppnådd i båda fallen? Personligen anser jag att patient A har fått mycket bättre riktad medicin än person B trots att person B har fått sin ångest lindrad. Person A har fått ut så mycket mer av sin medicin jämfört med person B. Varför inte ge person B en mer riktad medicinering som påverkar dopamin och noradrenalin?

Om person A behöver mer serotonin och får det borde väl person B få mer dopamin och noradrenalin om han behöver det? Serotonin i all ära, men det är liksom inte poängen i hans fall, poängen är att kunna prestera och det har inte lösts med hjälp av medicinen han fått ut, så varför inte skriva ut t.ex voxra?

Så du menar att lite dopamin och noradrenalin hjälper bättre mot prestationskrav?

Eftersom det påverkar motivation och koncentration.

Ja, men en SSRI är förstahandsval både när det gäller social fobi och ångest.

I ett sånt läge du beskriver är det viktigt att både patient och läkare är engagerade i uppföljningen. Är det då en duktig läkare som kommer till den insikten att det behövs ett medicintillägg mot motivationsbrist och andra dopaminbristproblem, skriver han/hon ut nåt - typ voxra.

Oavsett, om prestationskrav är ett av huvudproblemen krävs väl samtalsterapi i någon form, preferably KBT. Det är ju ett påtagligt PROBLEM, som har mindre med signalsubstanserna i hjärnan att göra och mer med annat.

Måste säga att jag inte förstår din frågeställning.

Jag anser nog mer att Patient B borde få hjälp med terapi eller kanske KBT för dennes prestationsångest istället för att medicinera varenda känsla. Det är inte direkt poängen med läkarens ordination.