De flesta möjliga och omöjliga språkfrågor har redan ställts. För ganska exakt två år sen skrev DN:s dåvarande språkspecialist så här:
http://www.dn.se/kultur-noje/spraket...arare-1.717918
Personligen finner jag att omotiverade konsonantkluster verkar tröttande på talorganet och fördunklande i lyssnarens öra. I distinktionen mellan adjektivet svensk och språket svenska finns dessutom goda semantiska skäl att behålla ett möjligt binde-a. I andra fall byts ett slut-a mot ett binde-e.
Det heter flickebarn, svenskalärare, gympasal, sambalärare, pizzabagare, stôlpaskott, villaägare ...
Det är pinsamt att praktisk språkvård skall behöva komma från Finland. DN:
I finlandssvenskan har former som svenskalärare, svenskaprov länge varit fullt brukliga. (skrivet 2006)
Det heter förstås flickekläder och bräckekorv. Ordet flickkläder låter som en makaber produkt från ... ja ni förstår.