Äckliga töntar som inte delar med sig av sina recept

Det recept du verkar vara i störst behov av är nog ett från farbror psykdoktorn, lite valium och psykofarmaka skulle nog gör dig gott.
Tagga ner för fan

Visst. Och i ditt fall får du leva med att bli betraktad som en småaktig, barnslig liten äcklig tönt som har Bonnierjudarnas kokbok uppstoppad i röven.

Just för att det är frivilligt ska man dela med sig, anser jag. Det är inget man "måste" göra och det kostar som sagt heller ingenting. Och en sista gång, så du fattar: ingen av oss skulle ha kommit särskilt långt i köket om det inte funnits generösa personer som delat med sig av sitt kunnande till oss.

Synd att vissa inte har själsförmögenheter nog att känna glädje över att få dela med sig! Sorgligt. Men ta då ingen hjälp från andra i framtiden heller, era snålfittor.

Skönt att de flesta tycks hålla med mig i alla fall.

De flesta kan inte laga mat. Hur skall de då kunna ge dig ett recept. De tycker det är pinsamt att erkänna.

Funky, tur att du har någon som helst koll på hur jag är

har skrivit flera gånger att jag inte har några som helst problem att dela med mig av recept eller hjälp. Är bara av den åsikten att det inte är ett krav att man måste dela med sig, medans du är av den åsikten att om man inte delar med sig är man egoist och bla bla bla, låter som ren kommunistsmörja som kommer ifrån din mun ibland.

Bara för att du delar ut ett recept till någon betyder det ju inte att den människan kan återskapa magin och det fantastiska i det som du har åstadkommit?
Bara för jag kan ackorden till Live Forever betyder det inte att jag kan göra den mer fantastisk än originalet eller jag har möjligen inte den komiska "tajmingen" som krävs för att göra Hick's ståupp-rutin.

Förstår dina poänger, men jag tycker ändå att det är att romantisera saker och ting i onödan. Om alla delar med sig kan man ju utveckla saker och ting tillsammans i stället. Idéer föder nya idéer. Du sätter en ny, personlig touche på din polares paté som kanske faller även honom i smaken och sedan kommer han på något ännu bättre... Och så vidare.

Jag banaliserar inte kokkonsten. Vad jag anser vara en banalitet är att dela med sig av sitt kunnande och sina recept. Sådant borde inte vara någon big deal. Att inte avslöja sitt bästa svampställe eller sin finaste havsvik är en sak, men recept och matlagningsteknik förlorar man ju ingenting på att dela med sig av.


Du har rätt i att man inte ger något till andra bara för att kunna avkräva dem något i gengäld. Men jag tänker inte så. Jag ser helt enkelt bara ingen anledning till varför man inte skulle dela med sig och glädja andra, om man har möjlighet. Om du glömt matsäcken på skogsutflykten och är riktigt hungrig, då blir du väl glad om de andra delar med sig av sitt till dig? Sedan är det givetvis valfritt för var och en att återgälda generositeten, men sådant bör komma naturligt.


Nej, det är inget krav. Men om du läser vad jag skrivit tidigare så anser jag att generositeten och tacksamheten bör komma naturligt, just för att det inte är något krav. Det är frivilligt att dela med sig, men idealet bör vara att man faktiskt gör det.

En polare berättade om en granne som röjde ur sin gamla lägenhet och i samband därmed slängde en massa möbler. Men eftersom snubben ifråga misstänkte att andra skulle kunna plocka upp hans gamla bokhyllor och fåtöljer så förstörde han dem systematiskt innan han bar iväg dem till sopcontainern. Samma trista mentalitet: "Det jag har lagt ner något på ska fan inte få komma andra till del även om det inte kostar mig ett dugg."

Min poäng är kort sagt att vi alla tjänar på att dela med oss till andra och att samarbeta prestigelöst med varandra. De Paul, som ni alla känner till, utgör i detta avseende en stark förebild.

Vad vore gastronomin utan generositet? Kokkonstens själva syfte är för mig kärlek och samvaro.

Ber förresten alla om ursäkt för att jag var onödigt grinig tidigare i tråden.

Dessa "recept" är som sagt ett fåtal. 99% av det jag lagar kan jag beskriva utan problem om någon frågar.

Jag tycker nog att du bör respektera att folk vill behålla något litet för sig själva. Om man nu tror att man kan utveckla andras recept kan man lika gärna komma på något eget.

Sedan, som någon skrev, kan det också handla om att man inte kan ge något tillförlitligt recept. Jag använder ytterst sällan recept om jag inte bakar och då handlar det mest om att jag har skummat igenom det för att sedan göra en egen tolkning. Kan man laga mat förstår man ju hur mycket av det och det som passar sig till det och det. Jag vet hur mycket en nypa är för mig. En nypa skulle kunna vara 4 gånger mindre eller mer för en annan.

Ibland handlar det ju också om detaljer som man behöver se för att förstå eller behöver en jäkligt omfattande förklaring. Hur många behärskar t ex att göra i ordning en anklever till en ankleverterrin eller att göra i ordning bräss ordentligt?

Inte för att förolämpa dig men jag tror nog att de allra flesta vet vilka som alltid ska fråga om receptet....

Nej, mina recept ligger i kassaskåpet. Urgamla recept som tillhör Von Snopps.

Klart man delar med sig om man hittar på något gott.

Jag accepterar det, men jag respekterar det inte eftersom jag anser det vara dagisfasoner.


Visst, men kombinationerna och proportionerna kan ju vara intressanta. Och när det gäller bakning blir sådant extra viktigt.


Sådant har jag inga problem med, däremot kan det alltid finnas små trick man missat eller inte begripit sig på. Tekniken är på sätt och vis också del av receptet och jag ser ingen anledning till varför man inte skulle dela med sig av sådant heller.


Det händer faktiskt sällan att jag frågar efter recept, men de som inte velat dela med sig till mig har däremot gärna tagit emot när jag erbjudit dem hjälp. När de sedan är anala med sitt eget så börjar man fundera på vad fan deras problem är...

Jag kan leva utan andras recept och tekniktips, men anser fortfarande att alla tjänar på att dela med sig.

Wir wollen eine Küche sein und ihr, meine Jugend, sollt diese Küche nun werden.

Jag måste nog säga att jag kan förstå den som har ett speciellt recept denne är otroligt stolt över och därför inte vill dela med sig av det. Som Riddaren sa, han har ett fåtal "hemliga" recept, resten delar han självklart med sig av till oss andra som vill lära oss. Är det ett sådant undantagsrecept så känner jag nog endast lite sorg över att själv inte kunna skapa mästerverket, det är dock de som aldrig delar med sig men ändå frågar om andras recept som jag kan hålla med om är otroligt irriterande (inte för att det hänt mig, man måste kunna laga god mat först^^).

Lite ot, men om du serverar en god måltid och en av gästerna frågar om receptet (dvs en av de som inte vill dela med sig men gärna ha andras recept) så kan du ju le och säga något i stil med: "Kul att ni gillade det så mycket! Men du gör ju en underbar [maträtt], vi kanske kan byta?"

Jag tror inte någon skulle ha mage att säga "nej, det är hemligt, men jag vill ha ditt!"

Visst överreagerar TS lite men mat är en kultur som bör spridas!

Man delar inte med sig av recepten, man passar på att titta extra noga, när någon lagar något som verkar riktigt gott, sen plankar man rakt av.