Vad händer om jag berättar för min psykolog om min pedofili?

Du har så rätt Lelwani, det är inte värt att ta upp det. Det är sånna risker jag oroar mig för och anledningen att ta upp det är att få mer hjälp med depressionen, att få en tydligare diagnos och tas mer på allvar. Det skulle mer bli en sista utväg om jag inte kommer nån vart med behandlingen av min depression och sociala svårigheter.

Mansjourer känns inte som rätt väg att gå heller då jag är tillfreds själv med min läggning och accepterar den.

Jag känner mig stressad och rastlös, jag har inte sovit på hela natten. Men det är rätt normalt för mig. Jag har tänkt på det här länge men jag har inte kommit i kontakt med det här forumet tidigare.

Det är bra att du hjälper till med tips så han kan få anställning på en arbetsplats där det finns barn. Hur genomtänkt var det där?
:mad:

Personligen tror jag du skulle må bra av att prata ut om det med en psykolog då du inte verkar må så bra och behöver prata om det. En psykolog kan säkert därefter föra dig vidare med tips och hjälp för framtiden. Eftersom du beslutar alla eventuella steg hur en behandling skall gå till så skall du inte oroa dig för det, tror jag.

Jag tror för att komma ur depressionen och andra svårigheter så kanske du behöver berätta för att få en fullgod behandling hos din psykolog. Antagligen har du inte berättat till någon tidigare om din pedofili?

När jag berättade till min man om min nekrofili så var det som om en tyngd hade släppts från mina axlar, jag kände mig befriad. Jag hade innan det problem med att jag ofta var nere och fick ångestattacker, för att inte tala om humörsvängningar. Men när jag berättade så har jag funnit frid på sätt och vis, någon att prata med. Det mesta "psykiskt" har löst sig nu för mig efter jag berättade och det är faktiskt fantastiskt vad det kan hjälpa att få lätta på sitt hjärta. Om inte en psykolog kanske en vän alternativt partner kan hjälpa dig?


Tror du inte sådana arbetsplatser har viss form av screaning? Dessutom bara för att någon är en pedofil betyder inte det att de är helt samvetslösa och utan kontroll över sin sexualdrift. Lite respekt får man allt visa, han frågade trots allt om hjälp. Jag tänkte bara i de banor jag själv tänkt och det vore hycklande av mig att inte upplysa om de "faror" jag själv sett med det.

Jo, antagligen har de en screeningprocess, vilket i princip är referenser och koll i polisregistret på sin höjd. Trots denna "grundliga" koll tycker jag inte du ska tipsa vad och hur man lämpligast döljer sin pedofila läggning för samhället, och hur man gör för att skaffa ett jobb mitt i "godisaffären". Dålig smak.

Precis som jag inte tror det är bra för dig att jobba på en begravningsbyrå tror jag det inte är bra för en pedofil att jobba med barn.

OT: Men tycker vi inte ska ha en diskussion överhuvudtaget om detta. Det är väldigt uppenbart att dina normer skiljer sig väldigt från mina och samhällets övriga. Och aldrig kommer de två att mötas.

Det är väl just då en intressant diskussion skapas?

Om du menar min så kunde jag inte komma på nått bättre, min fisk va så tråkig. Nu har jag inte sovit på 24h så efter att jag sovit kanske jag hittar en annan.

Sant, men den generella diskussionen har förts i andra trådar utan att nå någonstans.

Jag gav väl inga tips om hur han döljer sin läggning? Det enda jag egentligen sade var att han skulle tänka över det hela så han inte gör något han ångrar för livet.

Resten tar vi via PM om du vill, jag är villig att prata.

Jag tror jag kommer ha svårt att säga det. Särskilt om jag inte har en stabil kontakt som jag känner att jag kan lita på.

Eftersom vi skuldbelägger aktiva pedofiler hårt, måste vi i samhället också erbjuda människor som känner denna lust, vård innan övergrepp begås.

Därför tycker jag att den psykolog eller dylikt som du väljer att gå till, har ett ansvar att se till att du får den vård som gör att du så snabbt och smärtfritt som möjligt kan återgå till samhället.

Jag tycker det här visar på att vi måste bli bättre på att fånga upp människor som känner att de är i risk-zonen för att begå övergrepp mot barn.

Jag tror det har blivit svårare för pedofiler att söka hjälp, allt eftersom hat-kampanjer figurerar i diverse media.

Vi kan inte fördöma utan att erbjuda alternativ. Jag rekomenderar dig verkligen att söka hjälp omedelbart, och kräva att få behandling tills du känner dig bättre. Känns det jobbigt, åk till en mottagning på en annan ort! Men, åk idag!

Jag håller med helt och hållet.

Däremot föreslår jag han skall berätta för sin psykolog om han tror det kommer hjälpa honom. För hans läggning kommer inte försvinna, den får han leva med för resten av livet. Jag tror däremot att det skulle hjälpa honom psykologiskt om han berättar. Att helt enkelt kunna få en fullgod behandling då ett lättat hjärta kan göra underverk.

I övrigt vet jag inte vilken nytta egentligen samtal med en psykolog kan göra för hans läggning i sig. Det är väl inte en sorts mirakelkur? Men jag är väldigt oinsatt antar jag, någon som vill förklara?