bipolär typ 1/manodepression!

Har börjat gå till en psykolog (ca 5 möten hittills) och hon tror att det finns en möjlighet att jag är bipolär typ 1. vet inte riktigt hur jag känner inför det här. jag är väldigt förvirrad. har en depressiv period nu och har haft två stycken tidigare. i höstas hade jag en hypomanisk period. dom säger att just nu ska vi bara kartlägga för att se hur det "utvecklar sig", då jag inte haft en riktigt manisk period, utan mer hypomanisk.

någon som är diagnoserad med bipolär/manodepressiv och vill berätta lite om symptom osv?
känner mig rätt förvirrad.

tack!!

Välkommen till http://bipolar.forum24.se/

Är det inte lite drastiskt att ge en sån diagnos efter 5 möten? En väninna till mig blev det också nyligen, efter 4-5 möten. Horseshit säger jag.

hon sa såhär: "jag påstår inte att du är bipolär, men jag säger att det finns en sannolikhet att du är det. det handlar isf om klassisk bipolaritet och just nu ska vi kartlägga för att se ev. utveckling."

typ

Det finns de som får diagnos efter ett möte och ett ifyllt papper.

Edit: Jag hade en poäng med inlägget oxå ^^
Allt för många får diagnos för lättvindigt. Ibland så kanske de stämmer spot-on, men jag hör aldrig om läkare som vågar ändra en diagnos eller börjar utvärdera sitt arbete. Något som de som mår dåligt får lida av.

5 möten är ändå en okej grund, är det så att du tycker det kan stämma så rekommenderar jag ändå bipolarforumet.

Jag är bipolär, av den där maniska typen(alltså där mani är mer framträdande).
Jag lever ett fullt normalt, fungerande liv utan piller och utan terapi för tillfället.
Det krävs mycket jobb och en god inställning så jag hoppas verkligen du tar vara på denna psykolog och ser om något bra kan komma ur det! Fokusera inte så mycket på vad de säger om diagnoser och sådant, fokusera på hur DU ska göra för att må bra. Lycka till!

Det är just hypomanin som säger att du är bipolär, så frågan är mer om du är typ 1 eller 2. För om man inte är bipolär så blir man aldrig hypomanisk, sovida du inte tagit någon starkare drog.

ja, det har väl jag också gjort såsom i princip alla andra manodeppare. (hatar ordet bipolär, det låter mer som en udda sexuell läggning)
"yippiekay'e jag är mår bra idag, jag är inte sjuk" sen sitter du där och undrar hur du kunde vara så jävla korkad.

man kan ha fungerande perioder som sträcker sig under en längre tid (månader till flera år), men tro för den saken skull inte att det varar för evigt. det är väldigt lätt att glömma att det är en kronisk sjukdom....

Jag vet en som fick en diagnos efter ett möte med en läkare i en annan stad (han sommarjobbade där några månader.) Helt sjukt säger jag om det. Hur fan kan man veta något om en persons tillstånd efter ett/två/tre samtal?


Min psykiater har ändrat diagnoser som hon själv satt. T ex en depressionsdiagnos som inte alls stämde (jag har aldrig varit kliniskt deprimerad), så den tog hon bort.


Jag anser att man ska utredas i minst ett år. Det för att kartlägga mönster, beteende, bakgrund osv.

Att fylla i papper och träffa en läkare en gång, och sedan få en diagnos är otroligt oseriöst, och en sådan diagnos skulle jag aldrig ta på allvar, speciellt inte om den gällde mig själv.

Jag kan gå igenom lite bakgrund. och det vore skönt om någon som faktiskt kan någonting om bipolär kunde ge mig lite feedback.

är inne i en depressiv period nu. har haft två stycken tidigare. i höstas hade jag en hypomanisk som "byttes ut" mot den depressiva jag nu kommit in i. har väldigt svårt för stress, reagerar med psykisk utmattning och senare även fysisk utmattning. handlingsförlamning kan man säga. har en konstig relation till mat under en del av dom här perioderna då jag inte äter alls, kräks osv. kan bli promiskuös och pratar (omedvetet) med mig själv under perioderna. kommer på mig själv med att sitta och prata högt. kan bli väldigt förvirrad och inte hänga med fast jag försöker. får väldiga koncentrationssvårigheter. "är som i en bubbla" har mina vänner sagt. sömnproblem som började vid första depressionen (red. 13 år. är idag 22 år).. kan tappa verklighetsuppfattningen ibland.. vilket gör att jag nog kan framstå som både naiv och som att jag inte tänker längre än näsan räcker. kan bli tvärarg och säga lite vad som helst när jag utsätts för stress. när jag blir sådär handlingsförlamad så kan jag ligga i sängen i ett par dygn och kan inte gå upp och har svårt för att prata.


vet inte riktigt vad det är jag vill att ni ska svara på detta. ville mer bara diskutera lite, så skriv gärna bara vad ni tänker när ni läser detta! hur uppfattas detta? det kanske inte ens är bipolaritet som dom säger, men det känns ju inte riktigt som att allt står rätt till, om vi säger så...

är tjej förresten, om det nu gör någon skillnad

Nog låter det som bipolär.
Själv så har jag väldigt få maniska perioder. Depression är lite av normalstadiet. Jag har ganska få av de "typiska" symtomen men är bipolär ändå. Alla får inte allt, kanske viktigt att påpeka.
Sen så med medicin och behandling så kan iaf jag jobba som normalt. Livet är som vems annans, dock med kraftigare svängningar. Jag försöker så gott det går bekämpa min sjukdom.