[Konst] Är allt konst?

Med jämna mellanrum ställer en ny konstnär ut avföring/ likdelar/ ruttnande djur. Var tycker ni att gränsen går- vad är konst? Ligger det i konstnärens eller betraktarens öga?

Och om man vill nå ut med ett budskap eller belysa en frågeställning, är det effektivt att göra det med medel som skrämmer bort merparten av den potentiella publiken? Får man även dem att tänka efter?

Rent historiskt är väl konst det som anses finare än det pöbeln roar sig med. Men i och med dekonstruktionsviljan hos dagens konstnärer prövas ju den gränsen ständigt. Jag har en vän som yttrat något i stil med "Konst är allt som är medvetet vackert". Det är självklart inte hela sanningen, många föredrar nog att provocera framför att framställa något klassiskt vackert, men jag tycker det säger en del om hela fenomenet. Det ska så att säga finnas en tanke bakom det hela.

Jag tror också det kan vara på sin plats att göra åtskillnad mellan dekorationer och konst. Piss Christ t.ex. är väl inte något man ställer ut i hallen, medan en del tavlor och skulpturer kan avnjutas enbart för deras estetiska värden. De flesta konstverk brukar röra sig i gränslandet mellan just estetik och kontext, som det heter. Det ska i sig ha ett värde, men ofta vara öppet för tolkningar utifrån konstnärens och betraktarens respektive situationer.

Just de omdebatterade utställningarna med djurkroppar kan ju ganska lätt tolkas som just ett ifrågasättande av gemene medborgares syn på djur och deras kroppar. De flesta som upprörs över utställningen äter troligen gladeligen kött och har kläder av päls, med försvaret att djuren i de fallen används till något mer än just konst. Men spelar det egentligen någon roll för djuren? Sådana frågeställningar kan ju dyka upp när man ser en sådan uställning. Att det sedan är en lite väl uppenbar tolkning beror nog mer på mig än konstverket som sådant. Man får väl helt enkelt fråga konstnären själv.

Jag tycker det ligger i betraktarens öga, och konstnären själv ser ju på sitt konstverk från sitt perspektiv. Alltså ser han också på det i betraktarens öga.

En del konstnärer tycker jag har konstiga idéer för sig. Vad hette han som det stod om i tidningen för någon månad sen? Han hade massa olika föremål som bara rörde golvet med tre punkter. Bl.a. så fick man skåda en cykel som låg ner, och ett papper som var ihopknycklat. Inget för mig!

Och konstnärer som målar som jag målade när var tre år förstår jag inte heller mig på. Men jag kanske är för dum för att se själva konsten i det?

Men konstverk är ju konstverk.

Det blev en del diskussion kring detta intressanta ämne i en tråd om Pål Hollender. Jag vet inte riktigt om det är värt besväret att plöja den, men jag postar en länk i alla fall:

http://217.75.104.59/scandinavia/showthread.php?t=98117

Det har nog inget med dumhet att göra, utan snarare med vad du väljer att kalla konst att göra.

Jo, kanske.
Men det vore ändå intressant att veta vad dom där konstärerna vill förmedla när dom gör några färgglada streck på ett papper.

Däremot så gillar jag surrealism!

Om du tycker att det skulle vara tillräckligt intressant, så finns det en eller två (eller kanske många, många fler ) tjocka böcker som fördjupar sig i just vad de kan tänkas vilja förmedla ...

Den eviga frågan.

Konst är helt enkelt det som en konstnär säger är konst.
Och vem är då konstnär?

En konstnär är den som gått på en etablerad och lång konstutbildning, eller möjligtvis om man inte har gjort det, så i alla fall att man är en erkänd konstnär om man är känd från andra sammanhang och har tjänat stora pengar på sin konst.

Pål Hollenders karriär är därför spikrak och ett klassiskt exempel på hur man gör karriär i konstvärlden.

Konstskola -> kändisskap -> skandaler -> stora pengar

Intressant att notera är att ett konstverk åtnjuter viss juridisk särbehandling, varför frågan om vad som är och inte är konst utöver att vara uppenbart akademiskt intressant även kan ha högst påtagliga praktiska implikationer.

Funderar lite på att bryta upp ovanstående mening i flera delar och göra den allmänt trevligare och mer lättläst. Beslutar mig för att låta bli.

Konst görs ju med en bakomliggande känsla, jag tror att man oftast kan gå till roten, dvs konstnären och avgöra om konstverket i fråga är bra eller inte. Begreppet "konst" borde ju kunna användas till vilken grafisk framställningssätt som föregås av en känsla (och ibland eftergås av en känsla - typ Duchamps toalett). En reflektion till är ju att konst är ett medel till att kurtisera med (apstatdietnånstans ) ... vilka sjuka jävlar ställer då ut halva kossor, eller plastmumifierade lik.. . +o( -Blurg

Man kan ju göra konst för att provocera också, eller röra upp känslor hos betraktaren. att få folk att känna något överhuvudtaget. Vilket konstnären i ditt fall verkar ha lyckats med. Så ur den aspekten måste väl den typen av konstnärer vara framgångsrika?