2010-11-06, 13:18
#1
Jag blir helt sinnessjuk, hur fan resonerar ni som INTE resonerar?
Universum, kan Du begripa universum? Nej, inte solsystemet, nej, inte vår galax.. Universum, kan du fatta universum? Kan människan förstå universum?
Många tror på Big Bang.. och det gör jag med. Jag tror att universum skapades av en enorm smäll. Men jag stoppar inte där. Vad orsakade smällen? Vad fanns innan smällen?
Det kan inte vara en slump. En slump ifrån VAR? Och varför? Om det inte finns en skapare, ordnare för allt mellan jorden och himmlarna, hur kan annars förklara det vi inte ens begriper?
Jag tror människans intelligens är ett mirakel i sig. Gud har gett oss kapaciteten att tänka, undersöka, laborera, testa, studera.. men det finns en röd linje. Det finns en gräns, efter gränsen slutar människans kapabilitet att förstå. Vi är otroligt begränsade. Vi är ingenting, vi är några droppar kattpiss i ett enormt oändligt hav. Skall detta vara en slump? Nej, aldrig i helvetet.
Jag vill gärna se hur folk resonerar.. tänk om ni har fel. Jag menar, folk dör hela tiden, man garanteras inte sina år.. tänk om du helt enkelt hade fel. Tänk om det verkligen VAR en Gud eller Skapare bakom allt, och att "livet" (as we know it) bara var ett projekterat test. Vill ni chansa?
Varför är folk så rädda för att tro på en Gud? Varför skall det vara så ofattbart? Var inte en resa till månen ofattbart på 1700 talet? Och vad såg vi av det senare?
Universum är skapad i en absolut, fullständig och oförklarlig underbar och korrekt ordning. Allt passar ihop. Ekvationerna är absoluta och robusta. Min far hade en kompis som jobbade som professor (matematik), en gammal gubbe på 70 årsnurr, och det enda han kunde komma fram med var att universum måste ha skapats av en extraordinär matematiker.
Jag ber härmed alla att ge Gud en chans. Jag ber er inte att besöka kyrkan, öppna koranen eller torahn. Jag uppmanar inte er till gudstjänst och jehovas vittnen.. jag bara uppmanar till en sak:
Ha Gud i tankarna. Ta det som lite hjärngymnastik eller ett kul projekt. Kom bara ihåg Gud, och när du ser något majestätiskt som en extraordinär bild (Pillars of Creation) över universum.. tänker du inte.. inte ens en gång, på att det faktiskt KAN vara möjligt att det finns en Gud och att denna Gud testar oss i vårt projekterade overkliga, jävligt temporära och från atheistens synpunkt värdelösa liv med ingen mening.
Jag är varken en trogen jude, kristen eller Muslim. Jag är svensk, etnisk svensk, och kommer ifrån en välmående familj och vi bor i ett ganska "exklusivt" område eller vad man ska kalla det. Jag tittade lite.. köpte böcker, läste, studerade.. läste om alla världens religioner och tron. Koranen var den enda som kunde mig uppfyllande svar. I Islam tror man på en Gud, en gud som kontrollerar allt, ej föds, ej dör, med mera. i Kristendomen så tror man på någon som tros vara Guds barn.
Jag blev intresserad, men blev ändå skrämd av Islam, i början. Terrorism hit och dit. Bombningar här och där. Misshandel här och där. Men jag hade fel.. jag behövde inte be 5 gånger om dagen, jag behövde inte fasta, jag behövde inte odla skägg, bära turban och skrika på demonstrationer. Jag behövde inte be fredsagsbönen i moskén varje vecka. Jag gick till min lokala Imam, som f.ö var från Argentina, och jag sa trosbekännelsen, efter honom: "Jag vittnar om att det inte finns någon annan än Gud och att Mohammed var hans sändebud" eller, som det uttalades på arabiska, om jag kommer ihåg rätt: Ashhadu Anna La Ilaha Illa Allah Waashadu anna Muhammadu rasuluAllah.
Jag sa de orden och tackade Imamen, fick hans välsignelse och var på väg ut.. när alla i moskén plötsligt stod upp och applåderade. Inte för min konvertion (konvertion och konvertion, jag tillhörde inte någon religion innan så..) utan för min våglighet. Jag vågade utmana det Svenska samhället och Islamofobin..
Och vet ni vad? Jag känner ro. Jag känner en enorm ro när jag sover, när jag vaknar, när jag kommunicerar med folk, jag känner en hjärtfyllande, själfyllande lugn i alla steg jag tar i livet.
Rider moralvagnen neråt, påminner jag alltid m ig själv att detta liv är tillfälligt och härdar ut och att det inte är värt det. Vad lever vi? 70-80 år? Hur många sekunder är det? Hur många sekunder har du nu slösat på att läsa detta inlägg? Hur många sekunder av ditt liv har du kvar? vet du det? det vet du inte, varför då vänta tills det är försent?
Visste Cubanerna i gårdagens flygkrasch att de var minuter ifrån att dö när de checkade in på flyget?
Jag uppmanar er, i all vänlighet och vänskap, tänk om. Jag pratar inte om någon specifik religion. Tro på Gud. Tro på en högre Skapare, det kommer gynna er i slutändan. Människan är begränsad, så otroligt begränsad. Snälla, tänk om, inte för min utan för din skull.
Jag vill med denna tråd inte starta hatiska diskussioner.. utan seriösa åsikter.
Jag har nyligen exempelvist köpt boken Mohammed - A Prophet of our time, skriven av Karen Armstrong. Jag sträckläste boken på 2 dagar. Jag var en av användarna som tidigare ritade roliga Muhammedbilder och publicerade, skrattade åt muslimers skägg och turbaner och avskydde det man fick höra om pedofili och kvinnoförtryck. Men boken förändrade mina åsikter helt och hållet. Den är inte så lång, ett par hundra sidor, som berättar Mohammeds profetia från dag 1 till hans död. Sättet man behandlade folk.. hur omtänksam han var, hans varma hjärta och de problem han gick igenom under hans tid och hur han tacklade det.. det fascinerade mig. Att en människa, som varken kunde läsa eller skria, kunde sprida ett budskap så starkt och med en sådan hållfasthet under livsfarliga omständigheter var vändpunketn för mig. Jag insåg att allt man matas med i media inte var sant.
Nyligen var jag inbjuden till en Islamisk konferens i Berlin. De ville helt enkelt höra min historia.. och känslan man fick, när man var klar och applåderna trillade in som bomber från himlen.. känslan var extraordinariskt, som att få en dusch av lugh, ro och välsignelse.
Prova. Jag ber dig, prova. Du förlorar ingenting på det. Tro inte på vad all media säger.
Det finns dock ett villkor för konvertering:
1- Du ska mena det på allvar. Det skall inte vara en temporär "har tråkigt just nu, why not" grej.
Universum, kan Du begripa universum? Nej, inte solsystemet, nej, inte vår galax.. Universum, kan du fatta universum? Kan människan förstå universum?
Många tror på Big Bang.. och det gör jag med. Jag tror att universum skapades av en enorm smäll. Men jag stoppar inte där. Vad orsakade smällen? Vad fanns innan smällen?
Det kan inte vara en slump. En slump ifrån VAR? Och varför? Om det inte finns en skapare, ordnare för allt mellan jorden och himmlarna, hur kan annars förklara det vi inte ens begriper?
Jag tror människans intelligens är ett mirakel i sig. Gud har gett oss kapaciteten att tänka, undersöka, laborera, testa, studera.. men det finns en röd linje. Det finns en gräns, efter gränsen slutar människans kapabilitet att förstå. Vi är otroligt begränsade. Vi är ingenting, vi är några droppar kattpiss i ett enormt oändligt hav. Skall detta vara en slump? Nej, aldrig i helvetet.
Jag vill gärna se hur folk resonerar.. tänk om ni har fel. Jag menar, folk dör hela tiden, man garanteras inte sina år.. tänk om du helt enkelt hade fel. Tänk om det verkligen VAR en Gud eller Skapare bakom allt, och att "livet" (as we know it) bara var ett projekterat test. Vill ni chansa?
Varför är folk så rädda för att tro på en Gud? Varför skall det vara så ofattbart? Var inte en resa till månen ofattbart på 1700 talet? Och vad såg vi av det senare?
Universum är skapad i en absolut, fullständig och oförklarlig underbar och korrekt ordning. Allt passar ihop. Ekvationerna är absoluta och robusta. Min far hade en kompis som jobbade som professor (matematik), en gammal gubbe på 70 årsnurr, och det enda han kunde komma fram med var att universum måste ha skapats av en extraordinär matematiker.
Jag ber härmed alla att ge Gud en chans. Jag ber er inte att besöka kyrkan, öppna koranen eller torahn. Jag uppmanar inte er till gudstjänst och jehovas vittnen.. jag bara uppmanar till en sak:
Ha Gud i tankarna. Ta det som lite hjärngymnastik eller ett kul projekt. Kom bara ihåg Gud, och när du ser något majestätiskt som en extraordinär bild (Pillars of Creation) över universum.. tänker du inte.. inte ens en gång, på att det faktiskt KAN vara möjligt att det finns en Gud och att denna Gud testar oss i vårt projekterade overkliga, jävligt temporära och från atheistens synpunkt värdelösa liv med ingen mening.
Jag är varken en trogen jude, kristen eller Muslim. Jag är svensk, etnisk svensk, och kommer ifrån en välmående familj och vi bor i ett ganska "exklusivt" område eller vad man ska kalla det. Jag tittade lite.. köpte böcker, läste, studerade.. läste om alla världens religioner och tron. Koranen var den enda som kunde mig uppfyllande svar. I Islam tror man på en Gud, en gud som kontrollerar allt, ej föds, ej dör, med mera. i Kristendomen så tror man på någon som tros vara Guds barn.
Jag blev intresserad, men blev ändå skrämd av Islam, i början. Terrorism hit och dit. Bombningar här och där. Misshandel här och där. Men jag hade fel.. jag behövde inte be 5 gånger om dagen, jag behövde inte fasta, jag behövde inte odla skägg, bära turban och skrika på demonstrationer. Jag behövde inte be fredsagsbönen i moskén varje vecka. Jag gick till min lokala Imam, som f.ö var från Argentina, och jag sa trosbekännelsen, efter honom: "Jag vittnar om att det inte finns någon annan än Gud och att Mohammed var hans sändebud" eller, som det uttalades på arabiska, om jag kommer ihåg rätt: Ashhadu Anna La Ilaha Illa Allah Waashadu anna Muhammadu rasuluAllah.
Jag sa de orden och tackade Imamen, fick hans välsignelse och var på väg ut.. när alla i moskén plötsligt stod upp och applåderade. Inte för min konvertion (konvertion och konvertion, jag tillhörde inte någon religion innan så..) utan för min våglighet. Jag vågade utmana det Svenska samhället och Islamofobin..
Och vet ni vad? Jag känner ro. Jag känner en enorm ro när jag sover, när jag vaknar, när jag kommunicerar med folk, jag känner en hjärtfyllande, själfyllande lugn i alla steg jag tar i livet.
Rider moralvagnen neråt, påminner jag alltid m ig själv att detta liv är tillfälligt och härdar ut och att det inte är värt det. Vad lever vi? 70-80 år? Hur många sekunder är det? Hur många sekunder har du nu slösat på att läsa detta inlägg? Hur många sekunder av ditt liv har du kvar? vet du det? det vet du inte, varför då vänta tills det är försent?
Visste Cubanerna i gårdagens flygkrasch att de var minuter ifrån att dö när de checkade in på flyget?
Jag uppmanar er, i all vänlighet och vänskap, tänk om. Jag pratar inte om någon specifik religion. Tro på Gud. Tro på en högre Skapare, det kommer gynna er i slutändan. Människan är begränsad, så otroligt begränsad. Snälla, tänk om, inte för min utan för din skull.
Jag vill med denna tråd inte starta hatiska diskussioner.. utan seriösa åsikter.
Jag har nyligen exempelvist köpt boken Mohammed - A Prophet of our time, skriven av Karen Armstrong. Jag sträckläste boken på 2 dagar. Jag var en av användarna som tidigare ritade roliga Muhammedbilder och publicerade, skrattade åt muslimers skägg och turbaner och avskydde det man fick höra om pedofili och kvinnoförtryck. Men boken förändrade mina åsikter helt och hållet. Den är inte så lång, ett par hundra sidor, som berättar Mohammeds profetia från dag 1 till hans död. Sättet man behandlade folk.. hur omtänksam han var, hans varma hjärta och de problem han gick igenom under hans tid och hur han tacklade det.. det fascinerade mig. Att en människa, som varken kunde läsa eller skria, kunde sprida ett budskap så starkt och med en sådan hållfasthet under livsfarliga omständigheter var vändpunketn för mig. Jag insåg att allt man matas med i media inte var sant.
Nyligen var jag inbjuden till en Islamisk konferens i Berlin. De ville helt enkelt höra min historia.. och känslan man fick, när man var klar och applåderna trillade in som bomber från himlen.. känslan var extraordinariskt, som att få en dusch av lugh, ro och välsignelse.
Prova. Jag ber dig, prova. Du förlorar ingenting på det. Tro inte på vad all media säger.
Det finns dock ett villkor för konvertering:
1- Du ska mena det på allvar. Det skall inte vara en temporär "har tråkigt just nu, why not" grej.
[forts följer]
__________________
Senast redigerad av plicto 2010-11-06 kl. 13:32.
Senast redigerad av plicto 2010-11-06 kl. 13:32.