Vad gör/gjorde dig motiverad att lära dig ett språk?

Var det en särskild händelse, resa, person eller något annat som fick dig intresserad? Vad gör eller tänker du på för att motivera dig att lära dig språket?

Jag har pluggat en del spanska och lite italienska, dvs de två språk jag helst av allt vill lära mig. Italienska har jag så länge jag kan minnas velat lära mig, vilket förmodligen beror på att jag fascineras av och älskar landet där det talas (människorna, maten, kulturen, historian....) och att det är ett så jäkla fint språk. Eftersom jag inte kunde välja italienska som språk i skolan körde jag på det mest lika alternativet; spanska. Det är jag väldigt tacksam för i dag då jag har insett vilket fint, rikt och användbart språk det är, samt utvecklat ett stort intresse även för sydamerikansk (och spansk) kultur!

Varje gång jag påminns om dessa språk genom att lyssna på en bra låt, se ett youtube-klipp, höra någon snacka på bussen, läsa en obetydlig kommentar, umgås med "native speakers" eller vad som helst, blir jag motiverad! Man blir glad varje gång man fattat vad någon sagt eller skrivit.... Jag anser att varje språk är nyckeln till en egen värld, och i spanskans och italienskans fall två stora och rika världar... Dessutom låter de så jäkla snyggt och bra

Grekiska är ett annat språk jag skulle vilja lära mig, också av den anledningen att jag beundrar grekisk kultur och historia (är dock intresserad av nygrekiska, så man faktiskt kan snacka med folk) och det är ett charmigt och coolt språk.

Jag vill inte framstå som en ignorant invandrare som inte kan språket, det var min motivering.

Haha, jo det låter ju verkligen som en riktig motivationsfaktor Vilket är ditt modersmål?

När man bor i ett annat land är det ett/mitt sätt att visa respekt för landet/språket/befolkningen. Det behövs inte men då kan man inte kräva något heller. Jag vill kunna tala med människorna på gatorna

Min motivation är alltså att man är oberoende. Ingen behöver översätta hela samtal osv.

Starcraft communety får mig att vela lära mig Koreanska

Det känns som en del i allmänbildningen att kunna fler språk än svenska och engelska. Jag kan fortfarande alldeles för lite franska, men mer än gemene man kan något tredjespråk i alla fall. Jag kan läsa det mesta helt okej, men hörförståelsen är mycket sämre och prata får jag aldrig någon anledning att göra.

Sen ska jag ge mig på tyska också om några år har jag tänkt. Svenska, engelska, tyska, franska, det ska man kunna.

Tyskans härliga uttal fick mig att börja läsa det på fritiden.

Svenska.

Det där replikskiftet är nästan signaturmaterial

Håller för övrigt med jumpcut, det går i praktiken inte att bo i ett land utan att kunna språket, jag fattar hur som helst inte hur sådana människor tänker. Jag hörde om en svensk som lyckades bo 7 år här i Berlin utan att prata ens grundläggande tyska, hur bara lyckas man med det?? Leva i en bubbla, jättekul.

Jag har en vän som började lära sig franska efter elva år här, men då bodde han i ett "engelskt samhälle". Enligt honom finns det folk som alltså är födda i Belgien, men planen är att flytta till England när de ska studera vidare så de går i brittiska skolan, bor bland britter och så vidare, så många av dem lär sig helt enkelt aldrig vare sig franska eller nederländska.

Tänk dig själv, född i ett trespråkigt land, du bor där i arton år utan att ens försöka lära dig språket... Man måste ju vara så förbannad på sina föräldrar när man inser vad de gjort mot en.

Men det är ju som svenskarna i Spanien, där på sydkusten. De som har egna tidningar, butiker och hela köret. Såg den där TV4-dokumentären om det, vilka tragiska människor. Men värst var nog en kvinna som blev interjuvad i samma fråga i P3 (eller P1?) dokumentären om samma område.

Instämmer till fullo! Vissa människor tror att det enda språk som existerar i världen är engelska. Kul för deras föräldrar när deras barn bara får tillgång till den anglosaxiska världen. Jag lyssnade också på P1 dokumentären om det svenska samhället i Spanien och tydligen förstod inte föräldrarna att de bodde utomlands med en annan kultur, samhälle och språk. Om man bor i ett land är det inte svårt att lära sig ett språk, det kommer ju av sig självt. Min spanska blev betydligt bättre när jag luffade runt i Spanien. Sen blev det Frankrike, och jag kunde ju lite franska innan. Fransmännen var visserligen bättre på engelska än spanjornerna, men jag pratade ändå franska ibland för att det var lättare. Jag förstår tyska ganska bra efter regelbundna resor dit, så jag kan lite av varje. Att lära sig ett språk bra om man uppehåller sig på samma ställe i flera år kan helt enkelt inte vara svårt oavsett ålder om man är normalbegåvad.

Just nu har jag blivit fullständigt galen av den rysk-östliga kapitalismen och vill bo i Moskva. Så därför luffar jag runt och lär mig ryska. Det är svårare än något av de andra språken för att det är så annorlunda. Men jag ger ju inte upp bara för det Men det är som det har sagts tidigare i tråden, ett språk är inte bara ett verktyg för kommunikation utan även ett fönster till kultur och kunskap. Ryskan är nog språket som har gett mig mest allmänbildning trots att jag har minst kunskap i språket och tycker att det är mest komplicerat. Spanskan har också gett mig en hel del, framförallt tillgång till massor av bra latinamerikansk musik. Tyskan har jag också haft mycket glädje av då det är ett stort lingua franca.

Så trots att jag varken kan säga att jag talar något annat språk än svenska och väldigt bra engelska, så har jag ändå fått tillgång till massa kultur, musik och allmänbildning som jag inte hade fått utan det.