Svenskamerikaner kontra Norskamerikaner.

Som vi alla vet emigrerade ca 1,2 miljoner svenskar till USA under emigrationsvågen i slutet på 1800-talet- början på 1900-talet.
Vårat något lägre befolkade grannland Norge var också dom hårt drabbade av samma fenomen och under samma period emigrerade ca 800 000 norrbaggar till de förlovade landet i väst. Många baggar alltså men likväl ca 400 000 färre än emigranterna med svenskt ursprung.
Nu till de märkliga när man kollar demografifakta för de delstater som skandinaverna traditionellt valde att bosätta sig i:

http://en.wikipedia.org/wiki/South_Dakota#Demographics
http://en.wikipedia.org/wiki/North_Dakota#Demographics
http://en.wikipedia.org/wiki/Iowa#Demographics
http://en.wikipedia.org/wiki/Minnesota#Demographics
http://en.wikipedia.org/wiki/Wisconsin#Demographics
http://en.wikipedia.org/wiki/Illinois#Demographics
http://en.wikipedia.org/wiki/Washing...)#Demographics


Så ser man ett tydligt mönster; de finns stora grupper Norskamerikaner, men den svenska gruppen är betydligt mindre i så gott som alla berörda delstater. Vidare kan man här:http://en.wikipedia.org/wiki/Norwegian_American läsa följande "Although the Norwegians were the most numerous of all the Scandinavian immigrant groups...." Alltså de kan ju inte stämma, de utvandrade nästan dubbelt så många Svenskar som Norrmänn ändå är det FLER norskamerikaner än Svenskamerikaner. Va beror denna matematiska omöjlighet på? Var tog svenskarna vägen?, Har norrmännen fött mycket mera barn? Återvandrade de såpass mycket svenskar till Sverige?

Dessa 1.2 milj emigranter stack dom verkligen till bara USA? Sydamerika och Afrika och Austrl var väl också ett alternativ. Men om det står just USA, då är det ju ett mysterium.

Jag tror du missuppfattat. Det var mer svenskar än norrmän som emigrerade till USA, men det var betydligt högre procent av Norges befolkning som emigrerade till USA, då Norge hade (och har) en mycket lägre befolkning än Sverige. Att norska namn är vanligare tror jag inte riktigt på, det handlar nog helt enkelt om att alla skandinaviska namn blandades ihop och blev amerikaniserade. Istället för Andersson blev det alltså Andersen som fungerar bättre i det Engelska språket, och som också är ett av de vanligaste efternamnen i Norge och Danmark.

Fast de förklarar ju inte varför det är fler % Norskamerikaner än Svenskamerikaner
i så gott som alla dessa stater:
South Dakota; 15,3% norrmänn, svenskar ej med bland de fem största etniska grupperna
Nort Dakota; 30,1% norrmänn, 4,8% Svenskar
Iowa; 5,7% norrmän , svenskar ej med bland de fem största etniska grupperna.
Minnesota; 16,8% norrmänn, 9,5% svenskar.
Wisconsin 8,5% norrmän, svenskar ej med bland de fem största etniska grupperna.
Washington(state) 6,2% norrmänn 2,9% svenskar.

Av de klassiska skandinaviska emigrantstaterna är det endast Nebraska och Illinois som verkar ha en(förvisso nästan obetydligt) större antal svenskamerikaner än norskamerikaner.
De är lurigt, svenkskarna borde ju procentuellt vara överlägsna norrmännen.

Inte ens svenskattlingar ar stolta att komma ifran Sverige sa de sager val helt enkelt att de ar norskar istallet for att skammas.

Sverige ar ju varldens minst patriotiska land sa det skulle inte forvana mig om det vore sa .

Hmm, kan det kanske ha något att göra med att Sverige och Norge var i en union fram till 1905, så att "svenskar" som emigrerade egentligen var ifrån norge?

Ja de låter väl som en trolig förklaring, men var inte även svenskarna oändligt mycket mera patriotiska back in the days, men jo de verkar väl mest troligt att svenskarna assimilerat sig såpass snabbt att de inte längre identifierar sig som svenskar ... E ju lite tråkigt måste jag säga. Norskamerikanerna verkar mycket mera stolta över sitt ursprung än Svenskarna.




Njaa de tänkte jag också på men de verkar otroligt, står ju i så gott som alla källor att de emigrerade 1,2-1,4 miljoner från Sverige och ca 800 000 från Norge. Även om vi var i union så var de ändå två olika länder. De e ju samma sak med Irland och Storbritannien, det görs ju skillnad på engelsmän o irländare när man räknar emigranter.

Tre faktorer du har missat:
1. Mätsvårigheter. Om en svenskättling gifter in sig i en tysk familj och får tysksvenska barn är det möjligt att dessa räknas som tyskar. Jag säger inte att så är fallet, men det är definitivt en faktor att räkna med. Det är inte omöjligt att tänka sig att olika folkgrupper har lättare/svårare att smälta samman i den övriga kultursfären. Det var oerhört vanligt bland svenskättlingar att ta amerikanska namn. Norge hade - om jag inte missminner mig - större problem med jordbruksmarker än Sverige, vilket kan ha lett till att det är ett annat befolkningsskikt som flyttar över. I Sverige var det främst pigor och drängar som flyttade över, medan det kanske var fler bönder bland norrmännen? Pigor och drängar kan mycket väl tänkas integreras i övriga samhället på ett annat sätt än vad tidigare självförsörjande bönder (om det nu var den gruppen av norrmän som flyttade) gjorde. Huruvida detta faktiskt är en faktor eller inte har jag ingen aning om - men det är ju möjligt.

2. Många av de svenska emigranterna fick arbeten som affärsbiträden och guvernanter. Det går att tänka sig att detta är grupper som inte avynglar sig i samma grad som de norska emigranterna gjorde.

3. Återflytten. Vi är duktiga på att betona emigrationen. Vi är betydligt sämre på att ta upp återflyttningarna. 25% av emigranterna återvända till Sverige. Det innebär att "bara" 900.000 svenskar stannade. Om norrmännen flyttade hem i mindre utsträckning, säg bara 10%, innebär det att 720.000 stannade. Då är det inte så stor skillnad längre.

Tror mest på den teorin, jag hade en släkting som varit i USA och vänt, död sen många år.

Jo, du har så klart rätt på alla dina punkter, en annan sak jag kom att tänka på är den höga andel av de svenska emigranterna som tillhörde kristna samfund, typ mormoner. Antar att dessa grupper snarare identifierade sig med trossamfundet än nationaliteten de härstammade ur, särskilt om dessa flydde från förtryck i hemlandet.
Verkar som att de finns många förklaringar till att Norskamerikanerna faktiskt är fler än Svenskamerikanerna när man analyserar frågan... Antar att, som vi också varit inne på den svaga svenska nationalismen/goda assimileringsförmågan är en faktor till att så relativt få idag identifierar sig som svenskamerikaner.

Undersökte ämnet lite smått, och fann att mellan 1860-1890 var den svenska gruppen oerhört segregerad, men att efter 1890 började integrationen att ta fart på allvar. Den tidiga segregationen innebar också att man startade flera tidningar på svenska. De svenska-amerikanska tidningarna blev den näst vanligaste "foreign language media" i landet, efter de tyska tidningarna. Från 1920 började man på allvar att överge svenskan. 1930 var de allra flesta svenskättlingar amerikaniserade. Idag finns det ingen speciell koppling till hemlandet som norskättlingar och tyskättlingar fortfarande har. Det står en del intressant här: http://en.wikipedia.org/wiki/Swedish_American

Intressant är att svenskar och svensk-amerikaner har samma andel relativt fattiga (ca 6,5% i båda grupperna tjänar 50% mindre än medianinkomsten). Det är intressant att sätta i relation till den svenska välfärdsstaten. Två system, med helt olika inriktning, men utan några större skillnader i fattigdom. Skillnaden i medellivslängd mellan amerikaner och svenskar är faktiskt densamma som innan välfärdsstatens inrättande (ca 2,6 år)! Det som däremot skiljer är att svenskar tjänar betydligt sämre än svensk-amerikaner. $56,900 per år för svensk-amerikaner, $45,500 för amerikaner, och $36,600 för svenskar. Intressant är också att de områden som skandinaver bosatt sig i norra mellanvästern, är de områden med störst utbyggnad av de sociala systemen i USA.

Tvivlar starkt på att den svenska nationalismen bär skuld till mysteriet. Svenskarna var om jag inte missminner mig tämligen nationalistiska runt sekelskiftet med borggårdskrisen etc. Tror snarare på återvändning och "klassdifferensen" som bovarna i dramat.