Tråden om Roberto Bolaño

Läste för några veckor sen De vilda detektiverna som jag älskade. Den blev på en gång en av mina många favoritböcker. Jag kunde därför inte hålla mig utan slängde mig på 2666 kanske fem dagar senare men blev tyvärr besviken. Förväntade mig något lika bra om inte bättre. 2666 var givetvis inte dålig, inte ens i närheten men jag hade så höga förväntningar inför den. Kan tillägga att jag gillade första "boken" om litteraturvetarna bäst.
Så jag undrar om något av Bolaños andra verk är lika bra som De vilda detektiverna. Jag undrar helt enkelt var jag ska läsa av honom härnäst då det kliar i mina fingrar efter mer Bolaño.

Du bör läsa "Om natten i Chile".

Tranan har enligt ryktet gjort klart med rättigheterna för Bolaños samlade noveller...

I och med de kommande utgivningarna av Isrinken och Avlägsen stjärna i svensk översättning är det hög tid att återuppliva den här tråden. Har vi några FBare som under de gångna åren upptäckt eller återupptäckt Bolaño och hans författskap?

Själv bläddrade jag lite i Det okända universitetet för någon vecka sedan och blev väldigt sugen på att återigen läsa hans böcker. Sex år och många lästa böcker senare är De vilda detektiverna fortfarande min absoluta favoritbok. Har aldrig varit så totalt uppslukad av en roman, varken innan eller efter.

Jag har fortfarande inte läst novellsamlingarna Telefonsamtal och Horor som mördar. Någon här som läst och kan ge lite synpunkter?

Jag har läst en Last Evenings on Earth, vilket är den engelska översättningen av samlingen Llamadas Teléfonicas (Telefonsamtal) och jag gillade den. Läste även 2666 och Nazi Literature in the Americas innan de kom på svenska. Detta säger jag inte för att skryta men för att understryka att Bolaños röst fastnade hos mig och jag bara var tvungen att ha mer. Jag inbillar mig att de som översätter honom till engelska har "förstått" hans språk. Det är hårdkokt, banalt och fullständigt medryckande. Samma för novellerna. Bolaño kan berätta om vad som helst och få det intressant. Då kvarstår bara frågan om man gillar novellformatet till att börja med. Gör man det är det bara att köra.

Hans postumt utgivna "Tredje Riket" kommer ges ut under 2018 på Svenska, ska bli mycket intressant att läsa.

Har tidigare velat läsa De vilda detektiverna, men aldrig kommit till skott, så norpade Om natten i Chile häromdagen (120 sidor) för att känna lite på Bolaño. Hur skiljer sig dessa böcker åt? Jag har läst 60 sidor av ...Chile och är inte ens måttligt road. Njuter allt som oftast av att läsa García Márquez men Bolaño (i ...Chile) kommer ju inte ens nära.

Är De vilda detektiverna i klass med Hundra år av ensamhet? Är ...Chile ett typiskt Bolaño-verk? Tack ska ni ha.

Kul att du upptäckt Bolaño

Jag vill minnas att jag inte heller var lika förtjust i Om natten i Chile, men då hade jag redan läst både De vilda detektiverna och 2666 och var redan frälst och tyckte det var bland de bästa böckerna jag läst. Så redan där var ju mina förväntningar på övriga verk skyhöga.

De vilda detektiverna är bra mycket mer skruvad, experimentell och mer underhållande. Utspelas dessutom på olika platser och är berättad från flera olika karaktärers perspektiv. Trots sin längd hade jag väldigt svårt att lägga den ifrån mig p.g.a. av storyn och framför allt språket. Fantastisk läsning och en av mina absoluta favoritböcker än idag. Ett typiskt Bolaño-verk? Svårt, då han främst skrev noveller eller kortromaner, men stilen och språket i boken skulle jag definitivt säga är Bolaño när han är som bäst.

Låter intressant. De vilda detektiverna får stå kvar på listan efter din utläggning, helt klart!

Idel lovord om De vilda detektiverna i denna tråd. Läste ut den nu ikväll och själv är jag kluven. Å ena sidan fanns det många avsnitt i boken som jag fullkomligt älskade. Gänget som luffade runt med en van i Frankrike/Spanien, episoden då Lima är fiskare, Israel och Liberia för att nämna några. Och även slutet som jag tyckte mycket om.

Å andra sidan finns det även många passager där det bara namedroppas poeter/författare eller redogörs i evigheter för vem som knullar med vem och hur många gånger de får orgasm. Och då inte på ett Sture Dahlström-sätt som lockar till skratt utan snarare bara får en att bli trött på att läsa. Förstod inte heller tjusningen med gubben som sitter och dricker Meskal/Tequila och orerar för ungdomar.

Bolano hade kunnat korta ner boken med 20-30% och skippat dessa enligt mig tråkiga avsnitt. Då hade det i det närmaste varit en perfekt bok. Men icke desto trots rekommenderar jag boken. Det är bitvis stor litteratur. De avsnitt som är bra, de är RIKTIGT BRA.