2010-11-16, 14:41
#49
Citat:
Ursprungligen postat av MementoVivere
Men kände du dig generellt glad med henne bara att du inte förmådde dig visa det eller var det bara likgiltigt. Hon fanns, och hon var med dig, inget mer?
Ibland när han druckit men är på en bra nivå kan han förklara och berätta. Han har bl.a. sagt att förut, när han var yngre, tog han droger för att kunna släppa på spärrarna. Att han har en sån kontrollkänsla på allt han gör och såna krav på sig själv så enda gången han blev av med dom var när han tog nåt. En annan vän till mig, en tjejkompis som fått diagnosen bipolär/borderline men som nu går hos psykolog och medicinerar lithium sen flera år har berättat att hon känner igen sig sjukt mycket i honom och att träffa någon som mig som är glad och positiv är en dröm/mardröm för henne då det är dit hon vill nå men insikten och jämförelsen att hon inte är där gör det till en måttsticka. Så samtidigt som hon vill va med mig och vara som mig så blir hon frustrerad och arg för det framställer henne som dålig. Allt det här är i hennes värld, jag tycker att hon är en go o gla tjej med enorm personlighet och energi och fattade ingenting av det hon berättade första gångerna, att hon kunde känna så.
Jag tycker i allafall att ni som skriver till mig är fantastiska.
Ibland när han druckit men är på en bra nivå kan han förklara och berätta. Han har bl.a. sagt att förut, när han var yngre, tog han droger för att kunna släppa på spärrarna. Att han har en sån kontrollkänsla på allt han gör och såna krav på sig själv så enda gången han blev av med dom var när han tog nåt. En annan vän till mig, en tjejkompis som fått diagnosen bipolär/borderline men som nu går hos psykolog och medicinerar lithium sen flera år har berättat att hon känner igen sig sjukt mycket i honom och att träffa någon som mig som är glad och positiv är en dröm/mardröm för henne då det är dit hon vill nå men insikten och jämförelsen att hon inte är där gör det till en måttsticka. Så samtidigt som hon vill va med mig och vara som mig så blir hon frustrerad och arg för det framställer henne som dålig. Allt det här är i hennes värld, jag tycker att hon är en go o gla tjej med enorm personlighet och energi och fattade ingenting av det hon berättade första gångerna, att hon kunde känna så.
Jag tycker i allafall att ni som skriver till mig är fantastiska.
Generellt glad kan jag nog säga att jag va men hade otroligt svårt att visa det,jag tror att på något sätt så är man rädd för att blotta sig och då bli sårad,bättre att såra en att bli sårad.
Låter helt sjukt men tyvärr tror jag det är en del av sanningen.
Därför blir det ju svårt med förhållande,dom flesta av mina tjejer i dom längre förhållandena har alltid "klagat" på att dom aldrig riktigt känner mej även om förhållandena har hållt i över tre år.
