Lexikala och strukturella kasus

Jag försöker sätta mig in i vad inom generativ grammatik kallas abstrakt kasus. Dativ och genitiv är (normalt) lexikala kasus eftersom de i djupstrukturen får temaroller som mottagare/upplevare (dativ) och ägande (genitiv). Nominativ och ackusativ är däremot strukturella kasus eftersom de delas ut i subjektsposition respektive direkt objekt i ytstrukturen utan "inbakad" tematisk roll. Vad jag förstår blir skillnaden tydlig i passiva satser (särskilt i fornsvenska?), för när ett direkt objekt i ackusativ görs till subjekt i en passiv sats får det automatiskt nominativ. Däremot behåller ett objekt med lexikalt kasus detta kasus (dvs. dativ eller genitiv) om det görs om till subjekt. Men hur kan det vara så (framför allt det senare)? Varför och hur kan ett objekt i dativ bevara detta kasus om det görs om till subjekt och hur kan ett ord i genitiv behålla genitiv som subjekt? Jag är inte direkt förespråkare för generativ grammatik, så jag undrar om någon kan redogöra lite mer ingående för detta.

Det måste väl ändå vara väldigt språkspecifikt? Skulle inte förvåna mig om det är rena påhitt. Det enda språk som räknas enligt Chomsky är ju ändå engelska.

Ja, enligt viss forskning ska det gälla fornsvenska, men jag har inte lyckats lista ut om det gäller modern svenska också. Det borde ju inte göra det eftersom vi inte har dativ. Men vad är det som säger att strukturella kasus är rörligare än lexikala, dvs. varför figurerar ackusativ och nominativ i ytstrukturen? Eller egentligen är det inte det som är problemet utan snarare varför lexikala kasus inte kan flyttas om.