Tripp genom paradis och helvete (8 g cubensis)

Sjukt najs rapport! 5/5
Uppskattar verkligen det du har skrivit, och blev faktiskt jävligt sugen på svamp trots att ha läst hela texten om snedtrippen..

Tror väl att jag har nån sorts fetisch med psykisk skräck jag med..



Håller med till 100%!
Psykisk skräck är det enda som faktiskt skrämmer mig numera, och jag gillar det starkt!
Känns lite konstigt att man gillar att vara rädd haha, men har väl något att göra med att jag älskar adrenalin antar jag.

Jag vill verkligen uppleva egodöd någon gång, men är samtidigt för rädd för att låta det ske, är något skumt över det, ska iaf se till att ha bunkrat upp med diverse ångestdämpare nästa gång jag kör hårt, ger någon sorts säkerhetskänsla

riktigt nice, 5/5 utan tvekan, satt som fastspikad

Vill ge dig ett tips om du någon gång i framtiden skulle trippa på en hög dos igen. Försök inte kontrollera upplevelsen eller dina tankar, varken positiva eller negativa. Det är inte de negativa tankarna och upplevelserna som leder till en dålig resa, det är dåliga reaktioner på dåliga tankar och dåliga upplevelser. Förstår du? Du måste kapitulera, hänge dig. Kämpa inte emot, observera bara. Om du kämpar emot leder det till ett förlopp med återkommande rädsla, frustration och ångest, som du beskriver att du upplevde. Låt svampen ta dig dit den vill. Det är som med vågor, stora sådana. Om du står orörlig och stel i dess väg, kommer du att bli knockad av en vägg av vatten med enorm kraft. Men om du däremot lägger dig flytande i vattnet, helt avlappnad och lugn, och låter dig själv flyta med kommer vågen med sin kraft att bära med dig, stilla och varsamt, till fullständig lycka.

5/5 Perfekt styckeindelning!

Känner igen det där med egodöden.

Beställde hem Hawaiansk psyanescence?stavning? från Azarius för ca 10 år sen.

Trodde dock att jag dog flera gånger under trippen vilken kändes som en oändlighet!

Najs! Utförligt berättat.. Låter som ni hade en tung stund där på slutet, men precis som det tas upp i post innan så kan du infinna dig med att en sak alltid är säker - Det är lönlöst att kämpa emot! Bättre att släppa demonerna fri och låta dom göra vad dom vill så omfamnar dom en istället och tar en med
till deras sida, till paradiset!.. Det är bara en dygd att vara mentalt friskt i vilket fall så,
only fools do by the rules.
Kom ihåg - "Fuck the mother, Kill the father".. Så längen du kan uttala den ramsan så är allt lungt..
Förstår inte varför du iht ÅT svamen? Varför inte bara dricka teht, sila ur svampen alltså? Ett bra tips skulle möjligen kunna vara att inte väga upp såna dunder-doser heller, fast jag vet inte..

Enormt bra rapport! Ungefär som man var där själv. Så ska det se ut betyget blir 5/5

Har svampat ett fåtal gånger själv (toppisar), så känner igen mig en del på dom positiva effekterna, lyckligtvis har jag inte varit i närheten av det helvetet du beskrev. Men i alla fall riktigt bra skrivet, nu vart man ordentligt sugen

/CB-h

Tack för betygen och tipsen!

Angående att försöka flyta med i trippen och inte streta emot så vet jag om det "tricket" sen tidigare. Jag har tvingat mig själv att göra det förut under hårda syratrippar och jag har rådit andra att göra det också när det dragit lite för mycket. Men i det här fallet så var det som sagt inget alternativ. Eller jo.. i början var det ju det.. vi försökte, men allteftersom dödsångesten ökade så minskade också möjligheten att faktist kunna flyta med. Det där djupa "helvetet" vi var nere i var verkligen ingenting som gick att få bort genom att slappna av och flyta med. Tvärtom kände vi ju att det var just det som öppnade dörrarna till de riktigt vidriga känslorna.. när vi låg i sängen, blundade och lät oss flyta med i "fraktalvärlden".
När det känns som att man är in the one and only RIKTIGA helvetet och man är så fucked up att det inte ens funkar att tänka längre, och vi pratar om äkta jättevidrig DÖDS-ångest, då är man livrädd och vill bara bort, bort, bort därifrån.. och inte försöka glida med i det. Det hade inte hjälpt, det är jag helt övertygad om. I alla fall inte med de förutsättningarna vi hade här hemma.
Hade det däremot bara varit jobbigt pga. fraktalkaoset och att det drog hårt som fan, då kan jag hålla med.. i såna lägen gäller det att bara ta emot och svälja. Men riktigt stark DÖDS-ångest.. det är något annat det.
Men med det menar jag inte att vi gjorde allting rätt. Med lite bättre set and setting hade vi nog kunnat förebygga en del ångest redan i förväg, innan det gick så långt. Hade vi t ex. laddat en lista med välbekant rogivande musik, förberett med en riktigt nice video att kolla på, och kanske haft nåt gott godis att tugga på och lite andra trygghetsfaktorer så hade det kanske inte gått så långt öht. Men har man väl smakat på helvetets ångest, då är det kört för ett tag framöver, och inte mycket att göra åt.. Så uppfattar jag det iaf.

Jag är helt på ditt spår zimmyy när du skriver "Det är inte de negativa tankarna och upplevelserna som leder till en dålig resa, det är dåliga reaktioner på dåliga tankar och dåliga upplevelser". Och det är det jag menar med att jag tror att en bättre set and setting hade kunnat lindra dödsångesten redan innan man "kom över gränsen". För sen håller jag inte med om "Låt svampen ta dig dit den vill". För om svampen vill att jag ska ligga skrikandes på en bår så tänker jag fan inte hänga med..

Pissmadame, vi funderade på att bara dricka teet och sila bort svamparna men eftersom vi trodde att det inte skulle svänga i närheten så här mycket så ville vi ha all effekt vi kunde få, och vad jag har förstått så brukar det kunna ge en aningen hårdare tripp om man inte silar bort svamparna. Eller det finns olika teorier på det, och vi ville vara på den säkra sidan. Vilket visade sig bli den osäkra.. men ja ja..

Jepp, jag tänkte att det var nått sånt, men ja menar att ta då en nypa till och gör te. Jag förstår inte varför man ska hålla på å slafsa runt med massa svampbitar å skit när det goda ämnet finns i tet, men det är endast min åsikt..
Sän för övrigt(jag är ingen expert men), så tror jag svamp och dyliga droger är som typ "maneuver-droger", man måste göra nånting, gärna nånting vilt å galet så man driver på rätt våglängd. Typ ta en liten tur nånstans, ta en picnic. Man kan fan inte sätta sig och få tillbaka all sans och vett, det ska vara som en urladdning, ring in det nya och ut det gamla, lämna verkligheten/ta smärtan med ro, helt enkelt.. Som en viss J morrison sa(och då trippade han trots allt varje dag):
"People are afraid of themselves, of their own reality; their feelings most of all. People talk about how great love is, but that's bullshit. Love hurts. Feelings are disturbing. People are taught that pain is evil and dangerous. How can they deal with love if they're afraid to feel? Pain is meant to wake us up. People try to hide their pain. But they're wrong. Pain is something to carry, like a radio. You feel your strength in the experience of pain. It's all in how you carry it. That's what matters. Pain is a feeling. Your feelings are a part of you. Your own reality. If you feel ashamed of them, and hide them, you're letting society destroy your reality. You should stand up for your right to feel your pain.”

Det där säger mycket om dom sorters smärtupplevelser, liknande det slutet på erat svampfärde

Så mycket text men helt klart värt det! 5/5

Kan nämna en till rolig grej angående Jim Morrison som stod i en biografi jag läste.. Vid ett tillfälle alldeles innan en show skulle gå av på nått scenhak, så hade han tagit 2000 mikes lsd i ett motell rum, den dosen måste ha varit en aning intensiv även, eller?..Undra hur det kommer sig att han blev 27 år gammal?...

Tack för tipset!

Annars var det en fin rapport

Å jävlar vilken resa! Det har inte blivit några fler resor sen dess värda att nämna?