Önskar du att du vore av andra könet?

Under en vecka så skulle det vara intressant och veta hur det är att vara en tjej. Men annars så trivs jag ganska bra med att vara kille.

Nu när du säger det så ...

Jag skulle vilja påstå att redan vid 25 börjar kvinnor se rätt dassiga ut. Jag antar att det är kedjerökandet, soffliggandet samt varjehelgssupandet som sätter sina spår.

Svenska kvinnor måste vara världsmästare på att gå ner sig.

Ot

Är man och skulle inte vilja vara kvinna. Skulle heller inte vilja byta för en dag. Verkar inte vara något roligt med det för en dag.

Man och skulle nog inte vilja byta kön.

Ser för mycket osäkerhet och stress hos kvinnor, verkar inte kul.

Tänk dig att du hade samma intelligens och fysiska styrka som du har nu, fast med en attraktiv fitta och ett par välskapta rattar under blusen. Att ständigt bli förlåten för grova misstag och att alltid bli försvarad ute i samhället när konflikter med män uppstår. Gubbkåta chefer som ständigt ringer på din mobil och vill befordra dig till ett glassigt chefsjobb, och 20-åriga adonisgrabbar som alltid står redo att följa med dig hem från krogen - Vilken makt, vilken livskvalitet och vilken rikedom man hade skaffat sig !

man, skulle inte vilja vara kvinna för alltid men skulle gärna testa på det lite då och då.
är jävligt nöjd med att vara man, lite bättre och roligare även om livet kanske är lite lättare som kvinna

Jag är nöjd med att vara man. Att vara kvinna för en dag lockar ej och dessutom finner jag det ej tilltalande att vara underlägsen vilket jag skulle vara i form av ett annat kön om kriterierna både är fysiologiska samt psykologiska.

Man blir inte en bättre fotbollsspelare av att spela mot de sämre lagen, därför är jag nöjd med att konkurrera med de bästa på den absolut hårdaste spelplanen.

Som kvinna måste det vara tragiskt att inte ha några utmaningar i det hbt-certifierade genuslandet Sverige. Känner ni inte er deprimerade? Jag hade definitivt varit det om jag vore kvinna.

Tycker ändå att en del saker förändras. Tycker var och varannan människa i tråden skriver om hur kvinnor alltid blir uppvaktade osv. Nu stämmer det ju tills viss del, men vill hävda att många kvinnor har börjat ta för sig mer och är mycket mera aktiva, vilket enbart är trevligt.

Att vara kvinna har sina väl sina fördelar som ni säger; de blir förlåtna lättare i form av lindrigare straff bland annat. Som kvinna får man även mer förståelse om man har psykiska problem. Det är mer accepterat att vara mindre ”lyckad” – att ha ett sämre jobb än genomsnittet, att vara otekninsk, oföretagsam och ointellektuell... Men varför är det så? För att männen inte förväntar sig att kvinnan ska kunna göra någonting väl, möjligen?

Majoriteten av de förebilder jag som mest har beundrat och fäst avseende till har varit män. Alla kända musiker, kompositörer, diktare, författare, politiker, uppfinnare, filosofer (osv. osv.) – har till största delen varit män. Var befann sig kvinnorna när elektriciteten uppfanns, var befann kvinnorna sig när de de stora och världsförändrade verken skrevs? Historiskt sätt har kvinnor inte mycket att komma med. De flesta punkter som räknas upp till kvinnans fördel är sexanspelade – de ska med hjälp av sitt utseende få männen att hjälpa dem.
Jag kan förstå varför Schnuppfen och de andra vill vara kvinnor, men jag kan inte förlika mig med dem eftersom att jag varken har en intelligenskvot på 134, eller någon sexualitet att tillfredsställa. Jag skulle aldrig sänka mig till den nivå där jag bokstavligt talat ”knullar mig till en högre position” i samhället. Män klagar på att de alltid är dem som måste ta initiativet i en kärleksrelation – och att det därför skulle vara bättre att vara kvinna – men i och med det faktum att jag aldrig varit förälskad är detta scenario irrelevant i mitt fall. Att det skulle vara lättare att att begå brott och säga vad man vill utan större konsekvenser rör mig inte i ryggen det heller då det hör till min natur att få vara diplomatisk och laglydig.

I Sverige är vi kvinnor bortskämda med alla möjliga slags rättigheter och karriärmöjligheter, och tack vare den jämställdhet som råder skulle det vara befängt av mig att klaga. Jag undrar dock huruvida mitt liv skulle ha tett sig annorlunda om jag hade fötts till pojke istället för flicka. Skulle jag leva upp till de förväntningar som medföljer, och hur pass annorlunda skulle jag ha blivit bemött i det dagliga livet? ”Macho”-kulturen, rivaliteten, tävlingsmentaliteten och den hårda jargongen tilltalar mig inte, men jag tror likväl att den är bra för den psykiska utvecklingen. Frågan kvarstår dock, skulle jag vara kapabel att inrätta mig i denna typ av mentalitet? Känner jag mig själv rätt så blir svaret rent spontant; nej. Således betyder det att jag då skulle bli en relativt utstött och udda man, men det tror jag minsann att jag skulle kunna finna mig i. Hade jag fått möjlighet att ändra kön hade jag med andra ord tagit chansen. Män är generellt sätt mer ansenliga och prestigefulla. De innehar makten; men med makt följer ett stort ansvar. Det är lättare att vara kvinna, men det som är lättast är inte bäst bara för den sakens skull.

Jag trivs bra som kvinna, och byta kön, om så ens för en dag är inte tänkbart..