I-sprikit (I-språket): Nigin sim invindir dit?

När jag var liten (mindre i alla fall, har aldrig blivit riktigt stor ) pratade vi ibland I-språket (I-sprikit) vilket alltid framkallade hysteriska skratt. I-sprikit fungerar helt enkelt så att man byter alla vokaler mot i. Tack vare den enorma redundansen i svenskan (till skillnad från till exempel finskan) är det lätt för lyssnaren att förstå vad som sägs. Ivin din ivini I-sprikspritirin firstir snibbt vid sim sigs!

För ett tag sedan (nåja, det var väl kanske tre år sedan) satte vi igång på jobbet och pratade I-sprik varpå allt blev lika hysteriskt roligt som när jag/vi/alla var små. Det visade sig att många hade pratat I-sprik som mindre. I den sena I-spriksperioden provades också nymodigheter som Ö-sprököt vilket nästan blev ännu roligare eftersom det låter helt vansinnigt att byta alla vokaler mot ö. Det är/var svårt att säga seriösa meningar i en arbetskonversation med Ö-sprököt och samtidigt behålla allvaret!

Så:

Är det fler som talat I-språk?

Var kommer I-språket ifrån? Det måste ju vara någonstans ifrån där flera oavsett geografisk härkomst kan ha uppsnappat/lärt sig språket (jag måste koncentrera mig hela tiden nu när jag skriver för att inte reflexmässigt byta alla vokaler mot I )?

Jig hir pritit i-sprikit sidin jig vir mickit litin, ich jig fir instimma i hirrns (dimins?) livsing.

Fin mekon fig jakon fiste måkon fija säkon fitt akon fikonspråket fikon fir gekon fig mikon firre stökon fidje gläkon.

Hirr!!! Di trir vil inti itt min kin hiti BridirTiti ich viri dim?

Ni vit vil itt Giigli nifirtidin kin invindis pi mingi, mingi iliki sprik? I-sprikit finns dick inti.

Jig trir itt min kin hiti BridirTiti ich viri JittiDim!!! Dimmist iv illi pi Flishbick!

Skimt isidi vill jig klirgiri itt jig gillir dini inligg () (vill di giri inligg mid mig?) ich jig hir ni kimmit till klirhit ingiindi din kinstillhirighit. Di hir snipp.

Av rubriken att döma trodde jag först att det var lidingödialekt det handlade om

Ni tickir jig itt di ir dim mit mig! Di kin ji inti biti vikil itifrin dit di si first! Dit ir hilt ispirtsligt. Di si hirr ich dim ich di fittir (hmm ) vim sim hilst itt dit ir dim sim ivsis ich inti dim!


I, jig bir! Jig ridnir! Ji, jig hir snipp ich vill girni giri inligg mid dig!

Fin vid miningslist ditti ir.

Jig pritir I-sprik ich im jig minns ritt si kim sprikit frin nigin iv Pippi Lingstrimpfilmirni, min jig kin hi fil. I Wikipidii si stir dit itt dit vir Trizin ich Binirni sim sjing in sing pi I-sprikit, min iftirsim jig ir si jivli gimmil si vir jig ridin stir nir Trizin ich Binirni gick pi TV . Si, jig trir i illi fill itt dit vir Pippi Lingstrimp.

Du jobbar inte på Samhall?

Jag kommer ihåg att Mora Träsk eller liknande körde någon grej där mamma och pappa blev mimmi och pippi, kanske är det därifrån?

"I-språket":
Kommer ihåg detta från...vansinnigt länge sen, 70-tal, 80-tal?
Minns det inte som något barn lekte utan snarare något vuxna sysslade med när de ville vara sådär lite opretentiöst lekfullt roliga. För att lätta upp stämningen på en fest t.ex.
Tror inte jag sett eller hört något om det sen, förrän nu i denna tråden.

I min barndom sjöng man när det skulle vara riktigt roligt en visa om tre små kineser som spelte klarinett. Efter att ha sjungit visan en gång (en kort vers, bara) så sjöng man den med en vokal i taget, från a till ö. Givetvis passerade man då i, men frågan är om inte y var ännu roligare.