Lesbiska ur kulturetablissemanget, vilka är det?

Det slog mig härförleden hur belamrade de svenska tidningarnas kulturredaktioner är med androfobiska lesbianer. Ja, kanske gäller det hela kulturetablissemanget. På Strindbergs tid handlade det om en och annan, som Hanna Paj i Svarta fanor (Ellen Key i verkligheten) men numera tycks det vara regel snarare än undantag (som på UD generellt sett under historien, fast omvänt då). Kvinnliga tribader till kritiker recenserar och rosar kvinnliga tribader till författarinnor, och naturligtvis risar denna lesbian med ens den manliga författare som nu inte hemfallit åt queer- och genusteorier (fast inte ens då försäkrar han sig om en god recension ty en del av dessa sparvtuggare ser dem som infiltratörer som vill ta över kvinnorörelsen).

Så, vilka är de nu, dessa androfobiska lesbianer inom kulturetablissemanget?

Jag droppar ett namn:

Sara Stridsberg

Det är självklart fritt för spekulationer när säkra källor ej finns att tillgå.

Roy Anderssons dotter och Jan Guillous dotter är väl ett par och har barn och allt..donator var JG:s son tror jag

Typ alla tjejer mellan 20 och 30 som är delaktiga i ett radioprogram hos Sveriges Radio. Och i synnerhet hon som inte kan säga "r", inbillar jag mig.

Mian Lodalen har väl käkat en del skäggbiff genom åren om man säger så.

Famstår fö som både hysterisk, fanatisk och besatt av lesbianism, HBT, queerfrågor och statsfeminism.

Syns numera allt mindre i media och utanför sektlivet inom flatvärlden.

Introducerade nyblivna flatan Uppvik - hon var den dåvarande flickvännen (känd från någon av de första Robinsonårgångarna) till ett flatliv i storstaden - med fingermatsätande, kurdisk folkdans, manshat och segrerad södermalmsflatlivsstil.

Bördig från Jerusalem (Jönköping) och har flytt från en inskränkt och religös livsstil som "kvävde "henne.

Drar väl på med ett par till då (i dubbel bemärkelse): Hanna Hallberg & Hanna Nordenhök som kallar sig för poetissor och skriver manshatarartiklar i Göteborgsposten respektive Aftonbladet!

Författarinnan Louise Boije af Gennäs - började med att smaka gottestång - gick sedan över till skäggbiff och är nu tillbaka till gottestång igen.

Gemensam nämnare - Mian Lodalen (som själv tycks ha omvänt och förfört dussinvis med svartklädda och palestinasjalsklädda småtjejer som dragits in i Lodalens svarta hål av lesbianism och militant queerpropagerande)

Hade det varit en man som förfört småtjejer från landet i samma takt så hade det uppfattats som ett moraliskt tvivelaktigt beteende - när flatan Mian gör det så är det frigörelse, kamp, beundransvärt osv

Louise och Mian måste ha varit en match från helvetet - överklassflicka möter lesbisk radikal queervegan och det resulterade förstås i ett stormigt förhållande med utbyte av kroppsvätskor, smällande dörrar och gråt.

Boken "Stjärnor utan svindel" är väl på gott och ont en beskrivning av den fasen i Louise liv.

Nu tycks Louise ha återgått till den livsstil som en kvinna av börd rätteligen skall ha - tweedkjol, collier, vinkällare - Torekov på sommaren osv.

Mian - mager, rynkig, aggressiv, allt färre lyssnar eller bryr sig nu när ett snabbnummer över könsgränserna bara är ett ungdomshyss för lite billiga kickar.

Hon är verklig äcklig den där af Gennäs. Riktigt vidrig. Överklassflata som revolterade mot överklassnormerna och ordnade sen till ett konvenansäktenskap - allt talar för att han rider över hinder till häst, och det vet vi vad det innebär, nämligen att han förlorar olja då han släpper en fjärt - ty bröstarvingar måste ju finnas, för böfvelen!

* bumpar denna tråd som förtjänar bättre *

Vem är kvinnan som Stridsberg var gift med för ett par år sedan?