Citat:
Du tänker lite för dramatiskt. Det sk Arbetsplatsnätverket fanns och levererade in information som tyvärr allt för ofta kom att handla om sk "facklig opposition" dvs kplm(r) s arbetsplatsceller. En intern separat del fanns också som jagade t ex trotskister i Offensiv och höll koll i egna leden (politiker mm) där t ex OP uttryckte det tydligt att han ansåg att Säpo skulle hålla sig borta från det.
Arbetsplatsnätverket var en del av IB som ibland kallades sapo. Arbetsplatsnätverket avvecklades efter IB-avslöjandet men levde nog kvar dels som intern verksamhet (LO och Partiet) med samma folk dels under Elmer i en krigsorganisation som motsvarar det som kallas IB03 .
Elmer uppvaktade upprepat OP att återuppliva det i någon form då denne menade att Säpo som skulle sköta inrikes övervakning hade för dåligt kontaktnät ute på arbetsplatserna men det är mycket oklart om det fanns och det förnekades upprepat genom åren att man spionerade på svenskar i Sverige. Troligen odlade Elmer det vidare i hemlighet liksom han odlade andra kontakter sedan han formellt avgått.
Den interna kontrollen (t ex ministrar som frekventerade prostituerade med koppling till östlig underrättelsetjänst) som både Palme och företrädare för andra partier ansåg att Säpo skulle hålla sig ifrån vet vi inte så mycket om. Sannolikt handlade det om någon intern kader inom regeringskansliet och partihögkvarteret där det drogs ihop resurser på uppdragsbasis liknande det som skedde i Ebbeaffären och ganska troligt med likartade upplägg. Kan väl tänka mig att sådana som Schori, Dahlsten, Gradin kan ha hört till den kretsen med operativa uppdragstagare inom statsförvaltning och med IB-bakgrund för olika operativa uppgifter. Inte ens de på fältet behöver ha vetat vem de agerade för eller vilket det större syftet var. Det hör liksom till sakens natur.
LO hade säkert en egen organisation. Alla på borgen vissa att vissa utrymmen inte var säkra och att någon kunde lyssna (via buggar) där. Sannolikt lånades professionella resurser in för att göra det.
Arbetsgivarsidan hade sannolikt något liknande kopplat till samma organisation som ansvarade för information och propaganda. Vi vet ungefär vilka organisationer vi talar om där eller hur? Systematiskt lobbades det mot inte minst fackliga organisationer och även odlades mediakontakter.
Förutom detta hade S och andra partier underrättelseverksamhet riktat mot sina politiska motståndare. Personer som levererade insideinformation kring hur man resonerade internt i olika frågor etc. S hade efter många års maktinnehav folk inne på departementen. Internpost, tryckerierna, vaktmästare etc som levererade information även när de själva inte satt vid grytorna.
Det är fullt rimligt att anta att det fanns kontaktytor mellan dessa tjänster rent personbaserat. Logiskt att personer med sådana kunskaper och positioner t ex hade positioner i händelse av krig va SB.
När sådana som OF med förakt talar om Sapo handlar det troligen om sådana interna funktioner.
Problemet är att det inte bara fanns detta utan ett nätverk som fått "eget liv" baserat på missnöjda underrättelsepersoner som OF som kanske kunde locka till sig t ex sådana kontakter som Ebbe när denne hamnade i bakvatten. Deras aktivitet (kanske t ex Säpotrion) gick säkert inte obemärkt förbi och i ljuset av de underströmmar som det delvis gavs uttryck för i officersupproret samt mellan skål och vägg i de kretsarna kunde det inte lämnas utan åtgärd. Så vem skulle hantera det? Säpo? Nej knappast.
När OF mfl föraktfullt talar om Sapo kan det handla om de som på olika sätt försökte hålla koll på detta reella hot mot partiet, demokratin och i förlängningen rikets säkerhet på hemligt uppdrag av regeringskansliet och med t ex Säpos vetskap.
Det är alltså en djungel att veta vad som är korrekt och riktigt här. Förmodligen är dokumentationen minimal eller obefintlig.
Arbetsplatsnätverket var en del av IB som ibland kallades sapo. Arbetsplatsnätverket avvecklades efter IB-avslöjandet men levde nog kvar dels som intern verksamhet (LO och Partiet) med samma folk dels under Elmer i en krigsorganisation som motsvarar det som kallas IB03 .
Elmer uppvaktade upprepat OP att återuppliva det i någon form då denne menade att Säpo som skulle sköta inrikes övervakning hade för dåligt kontaktnät ute på arbetsplatserna men det är mycket oklart om det fanns och det förnekades upprepat genom åren att man spionerade på svenskar i Sverige. Troligen odlade Elmer det vidare i hemlighet liksom han odlade andra kontakter sedan han formellt avgått.
Den interna kontrollen (t ex ministrar som frekventerade prostituerade med koppling till östlig underrättelsetjänst) som både Palme och företrädare för andra partier ansåg att Säpo skulle hålla sig ifrån vet vi inte så mycket om. Sannolikt handlade det om någon intern kader inom regeringskansliet och partihögkvarteret där det drogs ihop resurser på uppdragsbasis liknande det som skedde i Ebbeaffären och ganska troligt med likartade upplägg. Kan väl tänka mig att sådana som Schori, Dahlsten, Gradin kan ha hört till den kretsen med operativa uppdragstagare inom statsförvaltning och med IB-bakgrund för olika operativa uppgifter. Inte ens de på fältet behöver ha vetat vem de agerade för eller vilket det större syftet var. Det hör liksom till sakens natur.
LO hade säkert en egen organisation. Alla på borgen vissa att vissa utrymmen inte var säkra och att någon kunde lyssna (via buggar) där. Sannolikt lånades professionella resurser in för att göra det.
Arbetsgivarsidan hade sannolikt något liknande kopplat till samma organisation som ansvarade för information och propaganda. Vi vet ungefär vilka organisationer vi talar om där eller hur? Systematiskt lobbades det mot inte minst fackliga organisationer och även odlades mediakontakter.
Förutom detta hade S och andra partier underrättelseverksamhet riktat mot sina politiska motståndare. Personer som levererade insideinformation kring hur man resonerade internt i olika frågor etc. S hade efter många års maktinnehav folk inne på departementen. Internpost, tryckerierna, vaktmästare etc som levererade information även när de själva inte satt vid grytorna.
Det är fullt rimligt att anta att det fanns kontaktytor mellan dessa tjänster rent personbaserat. Logiskt att personer med sådana kunskaper och positioner t ex hade positioner i händelse av krig va SB.
När sådana som OF med förakt talar om Sapo handlar det troligen om sådana interna funktioner.
Problemet är att det inte bara fanns detta utan ett nätverk som fått "eget liv" baserat på missnöjda underrättelsepersoner som OF som kanske kunde locka till sig t ex sådana kontakter som Ebbe när denne hamnade i bakvatten. Deras aktivitet (kanske t ex Säpotrion) gick säkert inte obemärkt förbi och i ljuset av de underströmmar som det delvis gavs uttryck för i officersupproret samt mellan skål och vägg i de kretsarna kunde det inte lämnas utan åtgärd. Så vem skulle hantera det? Säpo? Nej knappast.
När OF mfl föraktfullt talar om Sapo kan det handla om de som på olika sätt försökte hålla koll på detta reella hot mot partiet, demokratin och i förlängningen rikets säkerhet på hemligt uppdrag av regeringskansliet och med t ex Säpos vetskap.
Det är alltså en djungel att veta vad som är korrekt och riktigt här. Förmodligen är dokumentationen minimal eller obefintlig.
Den djupt rotade misstron mellan SAP och SÄPO är en schism som lätt glöms bort när det kommer till att tolka MOP. hade anfrätt båda sidorna en längre tid och det fanns fanbärare för saken i båda organisationernas led. Om vi i tråden kan se SÄPO som inblandade i MOP så kan även företrädare inom SAP se det och såg det säkerligen "tydligare" 1986.
Det fanns finns inget förtroende mellan SÄPO och SAP och så mördas Olof Palme. Att företrädare inom SAP då skulle ändra uppfattning om SÄPOs syn på OP och delta som en icke aktiv part är för mig ytterligt osannolikt. Båda organisationernas agerande ska belysas även med kontexten av den djupa schism som fanns. Aktiviteter hos den ene eller den andre inom ramen för MOP kan ha sin grund i schismen och behöver inte nödvändigtvis ha sin grund i Mordet.
