Citat:
Visst, man kan låsa fast sig vid hur omvärlden såg ut 1986, kalla kriget, Berlinmuren intakt m m men de flesta saker som händer i de högre sfärerna är redan bestämda i stort sett ett årtionde tidigare. Sovjetunion var på dekis redan några år tidigare på 80-talet. Det var ingenting som skulle bestå och inte heller alla andra instanser som Warszawapakten heller. Få kunde se in i framtiden och veta vad som komma skulle men givetvis satt ju vissa i världseliten på solid information vad som garanterat inte skulle bestå och vara kvar.
Var har vi Sverige i allt detta? Jo, det är knappast överdrivet att påstå att Sverige är det landet i västvärlden som förändrats mest de senaste dryga 30 åren. Det finns knappast något annat land som kommer i närheten av den försämringen som skett här. D v s inte bara den demografiska sammansättningen (etnicitet) utan hur myndigheter fungerar, digitalisering, utfasandet av kontanter, demontering av välfärd och skyddsnät, vård, omsorg, skola m m. Vi skulle kunna säga samma sak om de senaste 20 åren för 10 år sedan (2008) och de senaste 10 åren för 20 år sedan (1998). Sverige är ett experimentland och det är här globalismens idéer testas på en levande befolkning först. Befolkningen ska sakta men säkert formas och indoktrineras till att det ska bli sämre och mer likt resten av världen för att visa solidaritet. Att eliten aldrig påverkas är ingenting som skam belysas eller diskuteras. Det är hur arbetar- och medelklassen har det som ska utvärderas och sedan implementeras i andra regioner, med våld och hot om så behövs. Detta är ingen konspirationsteori, jag har levt igenom allt. Du har säkert också gjort det.
Du skriver också "Vem som helst som var bildad fattade 1990 att gemensam marknad och europeisk solidaritet mot inbördes krig i Europa måste vara samma sak, dvs en ”fästning Europa” (för ”globalisterna”). Det var ett projekt som alla politiskt och historiskt medvetna partier kunde enas om". Ja du, av någon anledning anser schweizare, norrmän och islänningar att det kanske inte är så bra att lyssna på "bildade" brottslingar. Speciellt inte med Grekland i färskt minne och vad som komma skall med Italien. Det som ibland ser ganska bra ut på pappret brukar sällan bli bra i praktiken.
Var har vi Sverige i allt detta? Jo, det är knappast överdrivet att påstå att Sverige är det landet i västvärlden som förändrats mest de senaste dryga 30 åren. Det finns knappast något annat land som kommer i närheten av den försämringen som skett här. D v s inte bara den demografiska sammansättningen (etnicitet) utan hur myndigheter fungerar, digitalisering, utfasandet av kontanter, demontering av välfärd och skyddsnät, vård, omsorg, skola m m. Vi skulle kunna säga samma sak om de senaste 20 åren för 10 år sedan (2008) och de senaste 10 åren för 20 år sedan (1998). Sverige är ett experimentland och det är här globalismens idéer testas på en levande befolkning först. Befolkningen ska sakta men säkert formas och indoktrineras till att det ska bli sämre och mer likt resten av världen för att visa solidaritet. Att eliten aldrig påverkas är ingenting som skam belysas eller diskuteras. Det är hur arbetar- och medelklassen har det som ska utvärderas och sedan implementeras i andra regioner, med våld och hot om så behövs. Detta är ingen konspirationsteori, jag har levt igenom allt. Du har säkert också gjort det.
Du skriver också "Vem som helst som var bildad fattade 1990 att gemensam marknad och europeisk solidaritet mot inbördes krig i Europa måste vara samma sak, dvs en ”fästning Europa” (för ”globalisterna”). Det var ett projekt som alla politiskt och historiskt medvetna partier kunde enas om". Ja du, av någon anledning anser schweizare, norrmän och islänningar att det kanske inte är så bra att lyssna på "bildade" brottslingar. Speciellt inte med Grekland i färskt minne och vad som komma skall med Italien. Det som ibland ser ganska bra ut på pappret brukar sällan bli bra i praktiken.
Det hade varit trevligt att svara fullständigare på detta men det skulle dra iväg in i OT.
Jag ville ändå peka på ditt ”dynamiska” sätt att vända på saker så att det passar dig.
Å ena sidan talar du om att saker i de högre sfärerna, som Warszawapaktens upplösning, bestäms tio år i förväg, av en upplyft elit någonstans, å andra sidan antyder du att ”norrmännen” och ”schweizarna” är smarta och på något sätt kan välja efter eget gottfinnande. Inte bara är norrbaggarna och schweizarna oväntade nationella enheter, synbarligen utan eliter som bedrar dem, utan de har klurat ut något och haft förmågan att genomföra detta, medan Sveriges elit bedrar sitt ”folk”.
Så ser inte verkligheten ut. Det skulle gå att dra en hel rad faktorer som gör Schweiz o Norge till geostrategiska, finansiella, topografiska och demografiska, historiska, lingvistiska, ”bilaterala” och andra undantag, som gör dem unika. Faktum är att alla länder är unika i dessa avseenden på sitt sätt, och inte kan på ett enkelt sätt generaliseras. Processerna är långsamma och i vissa avseeenden förutsägbara, men på samma sätt är ett icke-medlemskap i EU av Schweiz inte samma sak som att de är EU-fientliga eller står utanför den europeiska gemenskapen. Vilket en fjortonåring kan klura ut genom att titta på en karta.
Vad som kan generaliseras är att (många) europeiska nationalstater med eller utan bilaterala allianser men utan övergripande och kodifierad gemensamhetspolitik faller i krig inom sex till åtta månader, då ländernas ekonomi ändå är interdependenta, och försvagade ekonomier med hög arbetslöshet av någon anledning alltid trycker pengar, tillverkar vapen och ställer arméer på fötterna. Vem vill svälta ihjäl när man kan slåss om saken?
Maktordningen i Europa ska man inte ta lätt på. Det gjorde man inte före 1986/1989 heller. Eller ännu mindre så. Att Palme tillhörde ”det förflutna” är naturligt, men såvitt jag kan bedöma hade han nog hanterat en övergång han också. Eller röstats bort eller trätt tillbaka. Det är så vi brukar sköta saker.
I alla händelser så måste man skifta från ”självhushållningsekonomi” till ”omsättningsekonomi”, för att använda lite hemsnickrade uttryck. När man lämnar alliansfriheten mellan maktblocken och träder in i EU på EU:s villkor.
Enligt min mening lever vi i en närmast ideal värld just nu (ta i trä) — kallakrigseran var verkligen ingen dans på rosor. Men just därför vill väl inte folk riktigt förstå att maktbalansen är skör. ”Experimentet” kunde sett annorlunda och värre ut... Tacka försynen att du lever nu och gör det bästa av det. Palme gjorde sitt till vårt välstånd.
