Mordet på Olof Palme - 28 februari 1986

Dessutom hade DK hävdat att de hade folk nära OP, vad som nu menas med det. Det kanske var WT-männen, men det skulle istället kunna syfta på personer i OPs bekantskapskrets.

Det känns som de hade en extrem övervakning den sista tiden. Och att ingen på Säpo någonsin skulle lägga sig i.

En liten grupp inom polisen och bland högerradikala kände till att statsministern skulle mördas, men resten av folket tycks ha sovit, för att citera en annan statsminister med betydligt mer smakfull hotbild.

Tycker att Ullas gubbar bevakande paret palmes förflyttning mot T-banan blir mer logiska övervakare än Leif Carlboms WT-spanare om man tänker sig buggning av lägenheten på Västerlånggatan.

Om du tittar på Mannen,Mordet,Mysteriet så kan du höra Sten Andersson berätta om tre namngivna SÄPO-män som han fått info om har övervakat Olof Palme, illegalt.

Han ger mycket detaljerade beskrivningar på vilka områden trion arbetar inom.

Intressant klipp om Colin Wallace, brittisk militär säkerhetsman , veteran från Ulster, som bl a varit med om att övervaka premiärminister Harold Wilson. Finns en del pandanger till stämningsläget mot Olof Palme som föregick MOP.

https://www.youtube.com/watch?v=9lGIWCEQXgQ

Apropå Harold Wilson så finns det en (tyckte jag) välgjord dramadokumentär om de hemliga tjänsternas aktioner mot Harold Wilson. Wilson själv fruktade tydligen en militärkupp.
http://www.youtube.com/watch?v=y6v1VxB5Lss

(Jag kan inte historien tillräckligt bra för att avgöra hur realistisk Wilsons bedömning var, men det tycks uppenbart att han verkligen fruktade en kupp).

Följande kommentarer av Jan Myrdal visar att även på yttersta vänsterhåll fanns en tydlig animositet mot Olof Palme.

Den mindre gemensamma säkerheten - Jan Myrdal FiB/K 1/85

"Strax före jul gjorde den nuvarande Olof Palme svensk inrikespolitisk sensation genom att i det finländska Hufvudstadsbladet ifrågasätta den svenska alliansfriheten om hans egen nu av andra skäl rätt impopulära ministär skulle ramla efter valet kommande höst.
I och för sig var det utspelet valtaktik. En slug öppning till årets valkampanj. Opinionssiffrorna för ministären Palme är dåliga. På en frasrik neutralitetsdebatt med allmän skrämsel kan ministären dock kanske lyckas behålla taburetterna. Men det var inte Palme som själv valt det kortet. Det hade spelats över till honom.

Olof Palme är ingen stor politiker. Det har han aldrig varit. Han är lättrörlig, men saknar verkliga kunskaper. Han är slug, men fåfäng och lättsårad; alltså användbar för den som ser honom för den han är och sköter honom rätt. Han är precis densamme nu som han var när äldre socialdemokrater för tjugofem år sedan med förakt talade om den unge arrivisten Palme och de andra gossarne bland partiets jeunesse dorée.

— Han kommer sig fram baktrapporna genom att göra sig omtyckt av åldrande herrar, som Alva Myrdal uttryckte det i Delhi.

Moderaterna tar honom dock på allvar. Men det är inte så märkligt. De tillhör samma skikt och är motspelare i samma traditionella spel om taburetter. Men att de spelar mot varandra är baraen ödets nyck. Hade karriärerna funnits högerut för trettio år sedan skulle Olof Palme klivit uppför de baktrapporna i stället för uppför de erlanderska. Ty visst kan Palme ryckas med av sina egna formuleringar. Det hör hans uppfostran till. Så uppför sig en Palme. Men han har aldrig haft annan övertygelse än den som den omgivande miljön gett honom.

Detta vet ryssarna. De minns hur amerikanarna handskades med honom när han var ung. De var ju med när han spelade amerikanernas kort mot dem. De vet hur man handskas med det slags politiker.
Det finns inget mystiskt med den ryska politiken gentemot Sverige. De vet hur svensk administrativ överklass skall tas. Ibland är den aktivistisk och tysksinnad och ibland gastande västlig men om Ryssland visar styrka blir den fredlig och talar om Karl XIV Johans politik.

Palme är dessutom som karaktär lätt att handskas med. Japaner och kineser iakttar det roat. Ryssarna ger honom ansikte internationellt. Det är Arbatovs uppgift. Han är en ryss som vet hur man handskas med fafang baltisk knapadel. Och Palme far därför inför publik luta sig mot den mäktige Arbatov och visa fram sig viskande i supermaktsryssens öra som om han vore en vän och riktig
jämbörding. Samtidigt visar de ryska generalerna och amiralerna inför världen att Sverige är en flugskit på världskartan. Och ryssarna har ju gjort upp med amerikanarna om viktigare länder än Sverige.

- 50/50?
- 35/65!
- Gott.
Eller:
- Var och en full rätt att sopa rent på sin egen bakgård!
Som det sades när det gällde Afghanistan. Och fredens Östersjö är ju — amerikanskt sett — redan ryskt innanhav. Om supermakterna var vår säkerhet vore vi redan sålda".

Nu kan väl Jan Myrdal och FIB/k-folket beskrivas som vänsterikoner men deras jakt på sovjetiska ubåtar och deras flört med näringslivsorganisationerna i början av 80-talet (Timbro ville t.o.m köpa upp FIB/k) diskvalificerar dem som talesmän för vänstern som sådan. Resten av vänstern må ha varit lika tokig men inte tokig på samma sätt. Dåvarande SKP (alltså inte det SKP som blev först VPK och sedan V) som först hette KMFL (idag finns ett tredje SKP!) var nedlusat med infiltratörer från allra första början. De tog över verksamheten mer eller mindre och deras hat mot OP är mindre ett vänstersymtom och mer ett näringslivs-Säpo-IB-FST-symtom.

JM har alltid varit en intellektuell baby, om än en ganska duktig författare.

Damen - M***** P***** - som träffade skandiamannen på Åland är tyvärr avliden. Nu finns bara en person kvar i livet som var med på detta spännande möte.

Tyvärr är det ofrånkomligt att det med tidens gång blir svårare och svårare att lösa MOP.

Olof Palme sköts 23:21:20. Detta har knappast ifrågasatts av någon annan än första polisen på platsen. Trots att man i förundersökningen skulle kunnat leda i otvetydig bevisning exakt på sekunden när skottet föll, har man varit märkligt svag i att visa på fakta.

Ett vittne (musiklärarens fästmö om jag minns rätt) tryckte på gröna OK-knappen på bankomaten i exakt samma sekund som första skottet avlossades. Man har alltså i Götabankens stordator en transaktion som är utförd exakt när mordet skedde. Genom att titta på denna sekundmärkta transaktion (banker är - om ni inte redan visste det - närmast anala i sin strävan att lagra transaktioner i tid med en exakthet av bråkdelar av sekunder) hade polisen kunnat tidsbestämma mordet till exakt sekund. Mig veterligen har man inte spårat denna transaktion alls. Däremot har man frågat musikläraren vilken tid det stod på kvittot...

Nåja, det var ett sidospår, låt oss anta att Olof Palme sköts 23:21:20.

Skandiamannen berättar i de första förhören att han stämplade ut 23:19. Men klockan gick enligt hans egna uppgifter en minut fel - egentligen stämplade han alltså ut 23:20.

I rättegångsförhöret har detta vuxit till att han stämplade ut 23:20, men klockan gick en minut fel, och därmed stämplade han alltså i verkligheten ut 23:21. På något sätt har han bestämt sig för att hans första version inte riktigt håller vatten.

Enligt Skandias säkerhetschef har man dock vid kontroll kunnat visa att klockan gick rätt. Någon felvisning var det alltså inte frågan om. Att klockan gick rätt berättar säkerhetschefen i förhör med polisen. Eftersom det knappast finns något skäl att i det här läget misstänka säkerhetschefen för att ljuga, innebär detta att det är bevisat att Skandiamannen fanns ute på Sveavägen 44 någon gång mellan 23:19:00 och 23:19:59.

Skandiamannen gick sedan söderut, snabbt. Fram till reklamskylten och Götabankens skyltfönster, där han kollar klockan, är det 40 meter. Räknar vi med normal snabb promenadtakt tar det 20 sekunder att gå den sträckan. Från Götabankens skyltfönster fram till mordplatsen tar det 10 sekunder, inklusive koll på klockan tar det kanske 20 sekunder.

En promenad på 60 sekunder således, från entrén till dekorimahörnan.

Skandiamannen är därmed framme vid dekorimahörnan någon gång mellan 23:20:00 och 23:21:00.

Hans promenadväg från Sveavägen 44 är spännande. Från entrén går han ut mot yttersta kanten av trottoaren. Där går han fram till reklamskylten. Från reklamskylten sneddar han sedan in mot skyltfönstret strax innan avfasningen vid dekorimahörnan.

Detta är hans egen beskrivning, men kusligt lik för att inte säga identisk, med musiklärarens beskrivning av mördarens promenad.

Skandiamannens promenad är alltså identisk med mördarens, både till tid och rum. Han var på plats en till en och en halv minut innan skotten föll.

Låt oss se vad vi har:

Skandiamannen...
- ljuger för polisen redan tidigt i utredningen
- fortsätter att ljuga även i rättegången två år senare
- fanns på plats sekunderna innan mordet på mordplatsen
- försvann från mordplatsen efter mordet
- hade signalement identisk med mördaren
- rörde sig på samma sätt som mördaren
- sprang in i gränden utan att någon sett honom
- identifierade som enda person vittnet Lars vid en konfrontation, trots ett avstånd på 100 meter, baracker, mörker
- var ute på stan fram till strax efter 21:00
- hade signalement identisk med WT-mannen på Gamla Stans tunnelbaneperrong
- hade eventuellt motiv att mörda
- hade eventuellt närhet till personer som hade vapen
- rörde sig eventuellt i samma kretsar som två olika personer som ca 10 dagar innan mordet varnade för ett förestående mord

De tre sista punkterna lutar jag mot en enskild uppgiftslämnare. Då jag inte lyckats få detta bekräftat från ytterligare källor, får jag reservera mig med att kalla detta för obekräftade uppgifter.

Inget av detta enskilt gör Skandiamannen till mördare. Men vid en bedömning av alla fakta ihop så leder detta tankarna till scenarior som borde intressera en mordutredare.

Jag vill alltså vara tydlig: jag pekar inte ut denna man som mördare av Olof Palme. Men han var där innan mordet. Han såg ut som mördaren. Han hade enligt obekräftade uppgifter motiv. Han hade sannolikt tillgång till vapen. Efter skotten var han borta. Han ljuger om sina förehavanden.

Snaran börjar väl tightas till lite i alla fall. Det finns ett par lösa trådar kvar att nysta i. Det kommer nog inte att leda så mycket längre, men kan jag bara få fram ytterligare källor på EAP, Palmehatet, och bekantskapen med personer med vapentillgång så är det nog så löst som det kan bli.

Skulle vara bra om någon som kände M***** P***** kunde bekräfta. Har trots ansträngningar inte kunnat själv.

Håller i stort sett med om allt från Moplp ovan, speciellt ang data när Helena Ls uttag skedde, data som säkerligen än idag finns bevarad i något arkiv med tämligen exakt tidsangivelse.

Det enda jag inte håller med om är att det inte finns någon anledning att misstro säkerhetschefen på Skandia, en f.d säpopolis som dagarna efter mordet ordnade fram "tipspengar" till Milan Heydenreich som skulle ha hjälp Tommy Lindström att skaffa fram stulen konst, och som också skulle ha varit en av dem som tiggde pengar av Alf Enerström för att mörda OP.

(FB) Mordet på Olof Palme - 28 februari 1986

I övrigt, LPs vittnesmål går inte ihop med att SE stod nära direkt efter mordet, eftersom hon såg CP stå där. Men om man inte automatiskt skriver 'mördaren' i singularis blir pusslet mindre motsägelsefullt.

Och hur skall M***** P***** utläsas? Här talar vi väl klarspråk?!