Citat:
Ursprungligen postat av
Saltkatt
Jag tänker inte säga emot epitetet "människokännare". Han kände människor så väl att han kunde utnyttja trasiga människors sämsta sidor, och dra in kosing för egen del på det (även om han tydligen dog rätt utfattig). Men vad är det för stort med det?
Det är förstås genomuselt att kränga överprisad heminredning också. Tycker du att det hade varit värre? Eller hade det också varit "stort"?
Jag dömer ingen. Carl såg en marknad, skapade något varaktig som gav både honom och andra klirr i kassan och som säkert uppskattades av kundgruppen. Precis som heminredningen gör för radhuskärringar, eller elbilarna för medelklasshipstrarna trots att beståndsdelarna till batterierna bryts av afrikanska barnslavar. Han såg sig chans och tog den och gjorde nytta för många på vägen. Det är stort.
Min jämförelse med heminredningen gällde snarare hur journalisterna och godhetsvänstern bemötte honom. Du vet lika bra som jag att det är där skon klämmer. Tjejmurvlarna betraktade honom som ”patriarkal” och ”en gris”. Hade han bajsat tjejerna i ansiktet privat men vigt sin karriär åt att spela in dokumentärer om hur bra det är på Kuba a la Michael Moore hade Lydia Cappuccino självt tagit emot urinstrålen över pattarna.