vad föreställer detta konstverk?

vi behöver få reda på era tankar om detta konstverk av Jackson Pollock, tack på förhand!!

länk till konstverket:

http://jacksonpollockstudy.com/imgs/woodhorse02.jpg

-säger som Picasso sa,gröna färgen är slut,så då får jag ta rött istället...

Kuggfråga. Att ett hästhuvud använts i ett kollage betyder inte nödvändigen att kollaget föreställer detsamma / ens ett sådant. (Ledtråd: icke-föreställande konst) Pluspoäng till läxan kan ges om ni seriöst försöker bena ut emotionellt & intellektuellt. DollarMaker har djupt rätt.

The Wooden Horse (1948)

Min personliga åsikt är att Pollocks kreationer inte är skapade för att förmedla en känsla. Med det jag vet om Pollock så tror jag att hans konst mer var ett avbördande av ett kreativt flöde, sen namngav han tavlorna efter känslan som han själv fick av den färdiga skapelsen, eller känslan medans han jobbade med den.

Jag känner inte igen just den där tavlan, kanske kan det bero på att jag alltid tyckte bättre om dom som inte var riktigt lika abstrakta. Exempelvis "Mural", "Masqued Image", "Composition with oval forms" osv..

Den där ger mig faktiskt bara känslan av att vakna upp bakfull och inse att man har magsjuka åxå.

Jackson Pollocks "The Wooden Horse" är en samhällskritisk kommentar som betrakar oss, de mänskliga arbetarmyrorna, ur ett snedställt perspektiv. Målningen berättar en brutal men väsentlig historia om hur vi alla sitter orubbligt fast i detta skoningslösa ekorrhjul som i folkmun kallas samhälle, samtidigt som vi undermedvetet konstant strävar efter det sanna ljuset. Den tar med oss på en hängivet deterministisk resa genom tid och rum men behåller samtidigt båda fötterna på jorden då dess rent estetiska inre inte häver sig nämnvärt från den egentligen skrala omgivningen.

Det gulaktiga fältet i mitten kan för den kulturella barbaren te sig som en banan, men är konstnärens skri på hjälp och reson i en till synes meningslös vardag, där den intellektuelle inte får psykologisk gengäld för sina insikter. Samtidigt som det kallar på hjälp, kallar det på människan. Endast hon förmår, med sin innersta empatiska förmåga, smida en hand som kan dra upp oss ur djupet.

De röda strecken värnar om oss, om vår framtid, om vår dåtid. Deras karaktäristiska kontraster mot den bruna avgrunden vaggar oss in i en förhoppning om att det verkliga hoppet lever. Men de varanar oss samtidigt för det falska som lurar i samhällets fördolda vass, likt en igel vid en badbrygga. Pollock höjer en varningens finger till oss, pöbeln.

Det svulstiga, angulära hästhuvudet i brunt är en ofantlig dröm i sig. Det gnäggar, det talar. Det lurar, det bedrar. Det skrattar, det gråter. Det gråter över en svunnen värld och en värld som aldrig funnits. Alltings ofantlighet stegrar sig i dess skugga och fylles dess svarta konturer med en spartansk ångest, majestätiskt symboliserad i dess sanna animaliska form. Vi vet inte var djuret kommer ifrån, eller vart det är på väg. Men känner dess syfte, ett syfte som får konstverket att pulsera av rigoröst konkretiserad sinnesnärvaro.

De vita strecken löper till synes hänsynslöst över berättelsens alla hörn. De inte bara symboliserar, utan bokstavligt talat skapar en tilltro till var människas förmåga att resa sig och se saker och ting för vad de egentligen är. De skapar förvåning och ilska där de obekumrat vrider och vänder förbi sanningen. Men de avslöjar och identifierar även det falska, det motbjudande, på ett sätt som skänker en känsla av sällan skådad gemytlig kommunikativ närvaro hos betraktaren.

Symbiosen av målningens samtliga element skapar en värdegrund som ingen dödlig kan förneka. Den besmyckar den mörka grundens ursprungliga intighet med hoppet om den mänskliga samhällsförpliktelsens frigörelse; den draperar dess vämjeliga antydan till slaveri i en brundoftande säck vars öde knyts ihop under en tapper springares oborstade hovar.

Herregud ! Det där var det roligaste jag läst på länge, skrattar fortfarande, du borde bli komiker. Sjukt bra!

Får mig att tänka på frukost...

Du gjorde min dag.

/\ This

Pang bom MVG på nolltid.