Det allra första jag fick lära mig i gitarrväg var på musiken i högstadiet. Jag minns det som igår. Alla i klassen fick en varsin gitarr, sen visade läraren hur man tog ett D, ett G, och ett A7. Allting väldigt enkelt. Tex så tog vi G genom att bara sätta ett finger på 3:e bandet på höga e-strängen, och struntade helt i de två tjockaste. Och sen fick vi spela:
D - D - D - D
G - G - D - D
A7 - G - D - A7
Om och om igen, och så lattjade han på pianot. Sen visade han att man med dessa ackord kunde spela Idas Sommarvisa, så det fick vi prova på. Jag tyckte det var störtkul och blev verkligen förvånad över att det var så "enkelt" att spela gitarr. En sån speciell känsla att för första gången i sitt liv känna att man har kontroll och att man faktiskt bidrar med sitt plinkande. Jag frågade honom sen om han kunde vissa något mer ackord. Då lärde han mig Em. Sjukt ballt. Sen gick jag hem efter skolan och tog fram gamla farfars-gitarren och kollade upp massa ackord på nätet. Resten är historia.
Så det är mycket möjligt att på en timme lära någon, som aldrig hållit en gitarr förut, spela på riktigt. Och jag tror det är en mycket bra början. Folk drar ju sig från instrument just för att de tror att det tar sån lång tid att komma igång och att man måste träna 5 h varje dag i 5 år bara för att inte göra bort sig totalt. Det där med att peka ut gitarrens delar känns ju extremt ointressant. Det är ingen som bryr sig om sånt. Jag kan knappt själv delarnas namn.