Citat:
Ursprungligen postat av
PooSausage
Programledaren Kvartoft bra som vanligt.
Expertpanelen lämnar mig likgiltig.
Tråkiga medlemmar. Inövade politiskt okontroversiella svar. Alla har en karriär att tänka på. Leif GW Persson hade redan sitt på det torra och kunde därmed "ta ut svängarna".
Christoffer Carlsson, relativt OK men föll inte mig i smaken.
John Franco, gjorde det sämsta intrycket. Verbalt obegåvad.
Johanna Björkman, lite väl mycket "ambitiösa kvinnan"-stuket men helt klart bäst på att formulera sig.
Att ta in en musikjournalist (Fredrik Strage) och låta han beskriva ett gammalt brottsfall var värdelöst. Tycker överlag att "Veckans brott" ska handla om dagens Sverige, dagens brottslighet, dagen problem/utmaningar men gärna historiska fall som fortfarande är olösta.
Att låta en psykiatriker beskriva fiktiva brottskaraktärer var ingen höjdare alls. Verkligheten överträffar dikten som man säger. Hoppas att detta inslag inte blir långvarigt.
Strage skrev ett långt genomarbetat reportage om Sjösalakvinnan i sin bok "Fans", så han är antagligen en av de nu levande personer som är bäst insatt i det fallet.
Annars håller jag med dig om programmet i sig. Beträffande historiska kriminalfall och nu alltså fiktiva brottskaraktärer tycker jag att det alltid är något som har "skavt" lite med programmet. Det där med brott som "underhållning" snarare än information. När man nu blandar in "fiktiva karaktärer" förstärks detta intryck än mer. Liksom först ett reportage med någon som relativt nyligen fått sin son ihjälslagen och sedan ser man Lennart Jähkel sjunga opera för att "lätta upp" lite. Jag tycker faktiskt att det känns lite respektlöst mot alla de färska brottsoffer som finns i Sverige...
För min del hade de "lite lustiga" inslagen gärna kunnat försvinna helt och hållet. Jag tycker att programmet i stort har ett alldeles för "muntert" anslag. Det känns ibland som att man lika gärna hade kunnat titta på Go kväll eller Sportspegeln.