Citat:
Ursprungligen postat av pepplez
En typuppgift är att jag har ett linjärt hölje W och ska finna det kortaste avståndet mellan höljet och en vektor u. Säg att höljet består av vektorerna
v1=(1 1 1 1) v2=(2 2 2 2) och att u=(3 3 3 3). Jag ställer då upp matrisekvationen AX=B där A består av (v1)^t och (v2)^t, X=(x, y)^t och B=u^t.
Denna ekvation är olösbar så jag ställer upp normalekvationen och löser ut X. När jag sedan, med mitt kända X, utför mltiplikationen AX, vad får jag då? Får jag verkligen den vektor i W som har det minsta avståndet till vektorn u? Jag tycker det verkar så när jag löser uppgifter, men kan inte förstå varför det funkar.
Ja. Minstakvadratmetoden kommer alltså ge dig en vektor X så att
((AX)_1 - B_1)² + ... + ((AX)_4 - B_4)²
är så litet som möjligt. Men om du tänker efter så är detta uttryck, enligt Pythagoras, precis kvadraten av avståndet från B till AX, så det är det du minimerar.
Om du tänker vidare ser du att AX = x(v1)^t + y(v2)^t, så för olika x och y parametriserar detta precis det linjära höljet W till {v1, v2}. Så när X varierar så tar AX alla värden i W.
Så vi minimerar över olika (x, y), ett uttryck som anger (kvadraten av) avståndet mellan AX och B. Det vill säga, vi minimerar över alla AX i W avståndet mellan AX och B. Så när vi har gjort det, kommer då förstås AX vara punkten på W närmast B.