Asiatiska människor arbetar hårdare än andra.. ?

jag tror att den av förklaringen kan ligga till förkärleken för perfektion, vilket iofs försämras vid ett högre tempo, men det centrala är att göra sig absolut bästa och "vinna". sen har dom ju, precis som Jobbig säger, en mycket annorlunda företagskulturen, där företager omsluter sina anställda. det håller nu sakta men säkert på att luckras upp till timanställningar som här. dom har ju haft en väldigt egen form av marknadsekonomi, extremt expansiv externt och samtidigt väldigt nationell. men dom kan inte stå emot trycket längre.

dock så har vi en massa invandrare som inte är asiater som gör 16 tim/dag i sin lilla butik, är ju inte helt ovanligt direkt.

Jag kan bara svara för de länder jag har erfarenhet av; Kina, Taiwan, Korea, Japan. Där ser man att Korea (Sydkorea) och Japan är tämligen lika, medan Kina och Taiwan (som egentligen är Kina) också är tämligen lika inbördes.

I Korea och Japan är den prestigen som styr. "You must not loose face" En japan eller en korean är på jobbet före chefen på morgonen och stannar tills chefen har gått hem. Commitment är oerhört viktigt. Commitment betyder att visa vilja att bidra till företagets framgång, och det gör man genom att vara på plats så länge chefen är det. Om man sedan gör nåt vettigt eller ej under denna tid är någonting helt annat.

I de här länderna gör man heller ingenting utan att ha en uttrycklig order på att göra det från någon ansvarig. Om man gör det löper man ju risk att ställa till det för sin chef, och då har man sålt tasken åt räven.

Man säger heller inte emot en person med "högre rang" i någon bemärkelse offentligt. Denna "högre person" förlorar då ansiktet, och själv förlorar man framtidsutsikter. Man fattar av denna anledning inte beslut på sittande möten, utan man har beredande möten och beslutsmöten. Till de beredande mötena har säljfolk som jag tillträde, medan det bara är en liten krets som fattar beslut.

Den enda stora skillnaden mellan Sydkorea och Japan är drivkraften. Koreanerna försöker vara bättre än Japan, och Japanerna försöker vara bättre än resten av världen.

Summa: I Japan oc Sydkorea är folk jämt på jobbet, men de är fruktansvärt ineffektiva.

Kina och Taiwan är intressanta för sig. I fastlandskina är man produkter av ett totalitärt samhälsssystem med en oerhörd auktoritetstro. I Taiwan däremot är det möjligheten att tjäna pengar som driver och inställningen till auktoriteter - utöver uniformerade sådana - är pragmatisk. Det är bara resultat som räknas.

Begreppet loose face finns i Kina också, men jag upplever att man tar betydligt lättare på det. I en förhandling kan man dock lösa knutar genom att säga "Det begriper ni väl att jag inte kan komma hem till mina chefer med detta? Jag får ju sparken!" Detta begriper man och sätter sej i en förhandlingsrunda till.

Däremot jobbar kineser sådär lagom mycket i allmänhet. Betydligt mer än i Sverige, vi har ju 8 timmars arbetsdag, det har inte de.

Har jobbat med asiater på ackordsjobb.
Och jag kan konstatera följande.
Dom jobbade längre.. tog mindre raster och hade kort lunch.
Däremot jobbade dom inte hårdare utan låg lönemässigt som alla andra.

Några som jag däremot verkligen ser upp till när det gäller att jobba effektivt & hårt så är det tyskar !

Iof så talar jag nu om unga, friska tyskar som kommit hit till Sverige för att arbeta och tjäna pengar. Men hursomhelst, dom kör på 6 dagars arbetsvecka och jobbar även helgdagar. Och istället för att köra 8-timmars arbetsdag så jobbar dom tills dom uppnått sina mål oavsätt om det är från 08 på morgonen till 21 på kvällen.

Har iof alltid haft bilden av tyskar som ett arbetsamt folk.
Min mormors far arbetade med att bygga järnväg i Colorado. Och det fanns inga han såg upp till så mycket som tyskarna när det gällde arbete. Han beskrev dom som ett pålitligt, arbetsamt och redigt folk. Därför var han även nazist en bra bit in på 1930-talet. Sen när kriget startade blev han inte lika positivt inställd till den ovan nämnda ideologin.

När jag pluggade i Spanien umgick jag av nån anledning främst med asiater (Japan/Sydkorea). Dessutom har jag haft ett längre förhållande med en tjej från Taiwan. Min erfarenhet är att de har en helt annan inställning till arbete och ledighet. Hårt arbete och fina utbildningar går före allt annat. Är man ledig över helgen eller rentav skulle ha sommarlov nån månad så drabbas man av akut ångest över att man borde förbereda sig inför nästa termin istället för att lata sig. Asiater har överlag hög arbetsmoral. Dock menade mina vänner att det skiljde sig markant mellan olika länder och har alltså inget med de sneda ögonen att göra .

Det skulle vara intressant att följa upp hur dessa människors syn på livet förändrades efter tiden med mitt inflytande (som nästan uteslutande måste anses ha varit av dålig karaktär, hehe). Jävligt kul kulturkrock var det iallafall mellan min "jobba-så-lite-som-möjligt-för-pengarna"-livsstil och deras "don't-lose-face"-dito. Den har lett till många intressanta och utvecklande diskussioner.

Jepp, denna erfarenhet har jag också. Har själv jobbat med asiater som istället för att gå hem som normala människor satt och sov på sina kontorsstolar klockan 19.00, eftersom det vore otänkbart att gå hem före chefen.

En del av fliten kommer i alla fall i vissa fall av att asiaterna tror att det finns guld och gröna skogar i västerlandet och satsar alla stålar på att utbilda en son och skicka honom till t ex USA. Eftersom en av buddhismens största dygder är trohet mot föräldrarna är det sedan självklart att huvuddelen av lönen ska skickas tillbaka till hemlandet. Därför måste denne stackare jobba jävligt hårt för att få nåt över till sig själv förutom mat och husrum. Kan ju också vara en orsak.

Forskare och sånt som kommer till Sverige brukar se detta som världens chans att ta sig framåt i livet så de brukar också jobba jävligt hårt för de vill inte försitta chansen, liksom.

Personligen tycker jag att det verkar som om asiater har lättare för att lyckas i Sverige än folk från t ex mellanöstern. Vad det beror på kan man ju debattera.

Ödmjukhet, respekt och tacksamhet kanske är bakomliggande faktorer som oftare är mer framträdande hos asiater än hos folk från Mellan-östern.

Jag tror till viss del också att deras flitighet är något som tränas fram väldigt tidigt. I en del asiatiska länder kan man lätt gå i skolan 10-12 timmar om dagen, i grundskolan och gymnasiet då alltså. Skulle inte det ordinarie schemat vara så fullspäckat så fixar föräldrarna lätt till så att barnen har att göra hela dagarna med extrakurser på kvällarna. Man går också betydligt snabbare fram än i den svenska skolan och med mer...hmm...disciplin...eller aga som det heter på svenska. Efter skolan följer ofta värnplikt och den svenska lär te sig som en lek i jämförelse. Sedan tillbaka till universitetsstudier, där man har 5 heldagar i veckan och inte som här, någon halvdag hit och dit och med alldeles för mycket fritid
Tro fan att asiaterna oftast har ett högre flås uppe när de kommer ut i yrkesvärlden än vad vi har.

Om man ser till IQ-mätningar är asiaterna världens intelligentaste människor, följda av europeer och sedan amerikaner. (Lustigt nog är amerikaner sämre på att prestera på IQ-mätningar än europeer, trots att det är mer en del av deras kultur än vad det är en del av den europeiska kulturen)

Om detta kommer sej av att de (asiaterna alltså) kör så förbenat hårt hela skoltiden eller vad det är vete fasen.

Det jag däremot vet är att jag inte är speciellt imponerad av dem på det individuella planet. Jag tycker att jag träffar på färre riktigt smarta personer där än vad jag gör i Sverige, och de är ändå såpass många fler, en vecka med kundkontakter i Asien är så mycket intensivare än en dito vecka i Europa.

Som kollektiv är de däremot starka. De är urbota kollektivister lika mycket som amerikaner är individualister. De enda som har en chans mot dem är de som finner en starkare blandning av individ och kollektiv - det som vi är bra på i Europa.

Sen spelar det inte så stor roll hur hårt man arbetar. Det är summan av individen och kollektivets insats som räknas.

När jag gick i skola ihop med asiater fick jag för mig att de vinner mycket på att de är grymma på utantill-inlärning. Deras skolsystem kräver att man lär sig väldigt mycket information utantill. Sådant som förståelse är inte lika viktigt som i den svenska skolan. Fast å andra sidan tror jag att få länder lägger så stor vikt vid förståelse inför uppgifterna som vi i Sverige. Det handlar mer om rena resultat.