Citat:
Ursprungligen postat av Rigel
Begreppet oändlighet är svårt att greppa och medför paradoxer som gör matematiker illa till mods, det finns matematiker som är övertygade om att det faktiskt finns ett högsta tal, når man dit och lägger man dit talet 1 så hamnar man på noll igen. Är det mer orimligt än att det finns en oändlighet? Den kände matematikern Kantor laborerade med olika sorters oändligheter där vissa var mer oändliga än andra..men den insikten hade tydligen ett pris, han hamnade senare på mentalsjukhus. Hur resonerar ni kring dessa begrepp?
http://www.youtube.com/watch?v=yBdau...eature=related
Illa till mods vet jag inte. Det enda skälet till att det är ett udda fenomen är att det saknar värde (och därmed position) och trots detta finns inom matematiken. Det saknar inte användning däremot, tvärtom.
Som en liten sidonotering är jag av åsikten att det krävs en implicit (eller explicit) användning av oändlighet i frågeställningen för att oändligheten även ska dyka upp i svaret - någon mer beläst matematiker får gärna motbevisa detta antagande.
Det man ska ha i åtanke när man talar om oändligheten är dock att det inte är något som pågår. Folk har ofta illusionen att oändligheten är ett slags tal som växer och växer utan slut. Det är inte korrekt tolkning. Ett tal med oändligt med decimaler är inte något som pågår; det finns redan oändligt med decimaler i dess decimalutveckling. Det finns inget slut, och det är inte för att slutet flyttar på sig så att säga. Detta är - som du säger - svårt att greppa.
BaalZeBub tar ett exempel som vilar på denna illusion. Oändligheten är inget man väntar på, den är redan oändlig och det har ingenting med tillväxt att göra. Däremot håller jag med om att oändligheter inte är något som dyker upp i verkligheten som realisationer; bara som en slags gränslöshet. Tiden skulle till exempel kunna vara gränslös men det kommer aldrig realiseras.