Ghost - officiell tråd om det hemliga bandet från Linköping

Det jag minns av Gyllene Tiders återförening (tror att det var 2004). Gessle skulle få 24 miljoner och övriga fick 2. För de pengarna skulle de göra en kortare turné där alla medlemmar utförde samma arbete.

Viktigt att tänka på är att en kompositör får extra pengar just för att han/hon är låtskrivare. De får även pengar från t ex Stim för att deras låtar spelas på radio och andra offentliga platser. Att man sedan vill ha mer än övriga bandmedlemmar för att åka ut på turné och utföra samma arbete, då är det väl egentligen bara moralen som sätter gränser.

Jag förstår din jämförelse och jag tycker att den var bra. Skillnaden är kanske att Tobias hävdar att det inte fanns några pengar och det som kom in återinvesterades i bandet. Gessle är rikare än Joakim Von Anka.

Ja han är ett svin, fy fan...
Men detta går ju omöjligt att applicera på Ghost/TF, långt därifrån.

Ja, två helt olika lägen så men jag menade mer personen bakom och agerandet generellt. Att det inte fanns pengar i Ghost initialt är jag helt övertygad om så där tror jag Tobias har en poäng men sedan är ju frågan när det "vände" för de turnerade ju riktigt mycket och gastarna slet hårt så jag kan förstå deras frustration. Vi får se när det rättsliga avgörs.

Det var en jämförelse som handlade om att det ena gänget har bytt alla medlemmar medan det andra rullar vidare med samma ordinarie killar. En kul parallell så bara, inget tyngre argument.

Det var ändå en intressant jämförelse då Ghost hade kunnat gå samma väg med åtminstone några originalmedlemmar.

Ja, eller så var Ghost-gänget inte lika tajta vänner från början, d v s vi vet ju inte hur nära de var, var och en. Samma stad, och visst inom samma grupperingar kanske, men ändå inte barndomskamrater liksom? Gyllene Tider började ju mycket tidigare i sina liv så det går ju inte riktigt att få till en adekvat parallell.

Du har en poäng där.

Det är bara rätt så typsikt mattematik inom hårdrocken
Musiker bildar band + fula kontrakt + storhetsvansinne = stämningar och vänskap förstörs.
Verkar drabba de flesta Hårdrocksband som jag kan komma på, ' Medaljens baksida
Band får helt enkelt inte bli allt för mainstream eller bra.

Fast det går nog att hitta lika många "hoppat-av-av-andra-skäl" där också så du kan nog andas ut.

Den lilla erfarenhet jag själv har av att lira i diverse mer eller mindre seriösa band genom åren är att man umgicks lite mer med en/någon men det fanns också ett par till som man inte hade någonting alls gemensamt med mer än att man hamnat i samma band. Jag tror helt enkelt inte att det finns en mall för band där det alltid bygger på vänskap.

Läser du rock-bands-biografier? Där finns det precis alla möjliga varianter på hur band byggs och fungerar så jag tror, som sagt, inte att det alltid är fem barndomsvänner som sedan blir tokiga och vänder varandra ryggen liksom.

M

Min erfarenhet är att om det är fem barndomskamrater som skapar ett band så suger minst 2-3 av dessa så kraftigt att bandet knappt lämnar replokalstadiet eller i bästa fall släpper en eller ett par singlar... Att leta dugliga musiker både här och där till ett band startar tidigt om man vill att bandet ska komma nånstans.

Läser just nu Petty - The Biography, av Warren Zanes, som jag fick i födelsedagspresent av min kära hustru för ett tag sen.

Att läsa om hur det hela började för Tom Petty är nästan en carbonkopia på det som berättats om Ghosts startup och olika medlemsbyten o.s.v.

Nåt som är extra relevant för det vi diskuterar i denna tråd just nu är att när saker och ting så småningom börjar rulla för Tom Petty och Heartbreakers och man skaffar en manager (sidan 134). Jag citerar boken.

Petty och bandet blir anmodade att skaffa en manager , valet faller på Elliot Roberts som sköter Joni Mitchell och som hjälpt Neil Young sen 1967. Elliot Roberts och David Geffen hade startat ett managementbolag ihop när dom bara var "kids". Elliot Roberts kom in runt album nummer 2 för TP och Heartbreakers, vi turnerade jättemycket och hade massor av "momentum" enligt Petty. det första Elliot Roberts gjorde var att han satt mig ner vid ett bord och sade att - du kan inte ha den här dealen där du ger alla en lika stor del av kakan , därför att det kommer att bli ett stort problem inom en inte alltför avlägsen framtid , du kommer att känna dig bitter och utnyttjad. Jag har traskat den här vägen fram med band förut.
Det exploderar till slut och alla sticker åt olika håll.Det kommer att krascha hela bandet. Du måste göra det NU! - Det han sade lät vettigt för mig - men inom bandet skulle ju ingen gilla det jag lade fram för dom.Några skulle förstå och några skulle såsmåningom förstå och några grymtar fortfarande.

Det var Toms vision jag hade respekt för - insisterar Elliot Roberts på - inte bandets vision. Så jag ville ge all makt till Tom - precis som vi gjorde med Neil Young. Jag tror inte på delat "ansvar" när det gäller band.Jag tror på den som har bäst ansvar och bäst vision. Trummisen och bassisten var aldrig kallade till möten etc.Dom hördes aldrig av förutom när det gällde att spela in eller åka på turne.

Så varför ska alla ha lika stor del av kakan - när Tom ger upp alla sina dagar och nätter , skriver i princip alla låtar och det allra mesta av bandets succe ligger på hans axlar? Petty gick med på Elliots sätt att tänka. Gör det nu , ta tag i det som måste göras och ta tag i dom medlemmar som bli pissed off - så kanske du överhuvudtaget har ett band om 10 år. Om du inte agerar så har du snart inget band alls.

Mike Campbell (gitarristen och Toms huvudvapendragare) berättar: Visst det gjorde ordentligt ont på det mötet. Men var jag beredd att lägga av? Nej pengarna skulle ju trots allt bli bra och vi skulle ändå bli rika vi hade ju succen bakom hörnet + jag älskade att jobba med Tom.

Så långt boken om Tom Petty - det här problemet med vision , ansvarsfördelning , vänskap och pengar är ju alltså lika gammalt som det överhuvudtaget funnits "musik-band" av nån sort.

Kanske borde Forge ha varit tydligare - när det började gå bättre. En del möten och offers hade dom ju trots allt på den gamla tiden - nåt som vad jag förstår förkastades av dom gamla medlemmarna då. Men man kan trots allt inte dela på hela kakan rakt av när det bara är en av medlemmarna som bär huvudansvaret för möten , intervjuer ,vision, komponerande etc , etc.

Bra analogi och jag gratulerar dig till din härliga svengelska. Det stämmer nog ganska väl för hur det ser ut i vårt fall. TF har både utvecklat och räddat konceptet/bandet/projektet. Stämmer också med mina egna erfarenheter från annat håll: det är alltid någon som tar tag i det och driver det framåt, jobbar hårdare och står för det kreativa tänkandet. Är inte de andra lojala och stöttande så går det i stöpet - förr eller senare. Det är ett givande och tagande. Och upphovsmannen måste alltid hedras i processen. Utan dennes insats finns det helt enkelt inget.

Kan nästan svära på att det inte fanns mycket pengar i Ghost i uppbyggnadsskedet och att TF återinvesterade i stort sett allt som kom in på utveckling - för att de skulle kunna bli något. Han lyckades, måste vi ändå konstatera såhär i efterhand.

Ghoulsen har givetvis bidragit och de ska vara stolta över det. Men inget varar för evigt, tydligen. Så nu måste Ghost fortsätta framåt (rättegången måste klaras av på bästa sätt, helst med en förlikning, givetvis).