Agatha Christie århundradets psykfall?

Ja vad tycker egentligen flashbackarna om denna kärring?
Personligen tycker jag hon är en tablettmissbrukande cp-kärring!
Jag blir så jävla lack så fort jag ser en dokumentär eller läser en bok med hennes nuna.
Tycker hon är något så jävla otroligt överskattad.
Vem fan vill läsa en pundarkärrings memoarer liksom?

Hon är riktigt grym. Har runt 20-25 böcker skrivna av henne som jag läst. Älskar dem allihop. Bäst är "Tio små negerpojkar". Klurig tant det där..

Varför detta agg mot Christie? Själv tycker jag väl att hon blandar och ger en hel del rent kvalitetsmässigt. Hon skrev ju extremt mycket så det är inte så konstigt.

t ex Tio små negerpojkar och morden på orientexpressen gillar jag mycket även om det är några år sen jag läste dem nu. Föredrar helt klart poirot framför miss Marple.

Kanske inget litterärt geni rent stilistiskt men hon ska ju ha respekt för att hon skrev bra mordgåtor och att hade som ambition att ge läsaren all information (även om det kanske inte alltid lyckades)

Sen har ju sålt en ofantlig jävla massa böcker med. Mest genom tiderna för en författare ihop med Shakspeare brukar det ju sägas även om det är rätt svårt att avgöra.

Jag har läst tre av hennes böcker. Tio små negerpojkar och Mordet på orientexpressen var båda riktiga höjdare, den tidigare en av de bästa böcker jag läst.

Sedan har jag läst Liket i biblioteket, som tvärtom var ett oerhört bottennapp. Jag vet inte om det var min inställning/stress när jag läste denna i min ungdom (Svenska B), men bra var den i alla fall inte. Jag gjorde dock bejublad redovisning när jag hade förbrett en toklång lista över alla karaktärer som förekommer i boken (överdrivet utdragen över fem ihoprullade A4).

Underligt random hat mot Agatha Christie. Var har du läst att hon var tablettmissbrukare?

I år (2016) är det 100 år sedan hon skrev sin första roman (The Mysterious Affair at Styles - En dos stryknin). Den gavs ut först fyra år senare dock.

Sammanlagt skrev hon 66 romaner som publicerades under en 60-årsperiod som i åtskilliga fall anses banbrytande genom en serie innovativa grepp i förhållande till rådande detektivromanskonventioner såsom

* komplicerade intriglager
* en förbluffande förmåga att ständigt lansera den "minst misstänkte"
* låta den skyldige berätta sin egen historia
* göra detektiven till den skyldige
* placera sympatierna hos en karaktär som till slut visar sig var den skyldige
* låstarummetmysterier

Svenska litteraturvetare brukar inte gilla genren i stort och måste de plocka ut någon författare väljer de i regel den som skriver sämst men vars språk uppfattas som "lyriskt" t ex Raymond Chandler som ofta inte ens kunde hålla reda på den intrig han själv skapat.

Agatha skrev kortfattat och undvek tegelstensformatet för att istället koncentrera på ovan och låta läsarens fantasi få fritt spelrum.

Chandler läser man ju för stämningen och miljöbeskrivningarna. Bra författare tycker jag även om intrigerna kanske inte är de bästa.

Agatha Christie är däremot duktig på intriger. Läste nyligen "Dolken från Tunis" som ju är en klassiker i sammanhanget. Smart konstruerad mordgåta. Tyckte att den var läsvärd även om karaktärerna kanske inte var de intressantaste

Förstår inte heller TS hat mot AG. Hon hör inte till de författare jag håller högst men hon är onekligen jävligt vass på det hon gör.

Agatha Christie...

För några år sedan såg jag en TV-serie baserad på en Christie-bok, "4.50 från Paddington". I en scen satt Miss Marple och drack te med doktorn, charming fellow, med småprat om obduktioner och blunt force trauma, och i nästa sekund sträcker hon sig mot kakfatet och säger: "Will you battle me for the last cream bun...?"

Yech.

Agatha Christie serverar våldet med småkakor.

Att hennes romaner ännu går att filmatisera är en sak. Men det finns ingen gåta med hennes verk, inget mysterium i vid mening. Allt är reverse engineering, baklängeskonstruerat, skapat utifrån att en viss person mördat någon och på det byggs ett MYSTERIUM, en MORDGÅTA. Ett visst TV-program försökte finna ut vad Christies gåta var, sett till hennes deckarverk, vad det var som var så lockande i dem -- men Paul McKenna som intervjuades i programmet sa att det finns ingen gåta, allt är mallat och baklängeskonstruerat som jag antytt.

Christie må vara skicklig. Att skriva en trivsam deckare är nu inget brott mot mänskligheten. Men detta att köra samma litterära reverse engineering i bok efter bok imponerar inte på mig.

Jag vet inte med mig att hon var något psykfall. Hon skrev extremt många böcker och under en trist sommar då jag var ensam i främmande land med lite pengar, köpte jag mängder av billiga pocketnoveller och plöjde. Det var då jag upptäckte skillnaden mellan de deckare som hon har lagt ner jobb på och de som hon bara skrev.

Innan hade jag i tidig ålder läst "Tio små negerpojkar/Sen var det ingen" och det är en liten roman som jag alltid har älskat. Har läst den säkert fem, sex gånger vid olika tidpunkter i livet. Vet inte vad det är. Tycker att den är smart, fängslande och med ett rikt persongalleri. Dessutom, till skillnad från andra av hennes böcker, faktiskt tänkbar som "detta skulle vara möjligt på riktigt".
Tio personer/främlingar avskurna på en ö, ingen detektiv, bara skräcken när en efter en börjar dö utan att de hittar någon annan på ön.

"Spegeln sprack från kant till kant" (Miss Marple) är ännu en som jag tycker är underhållande kvalitetsläsning, liksom "Döden vid Nilen" (Poirot).

Det som tilltalar mig mest är hennes förmåga att skapa intressanta karaktärer. Jag skulle aldrig avfärda henne som en dussinförfattare.

Jag läste en gång Agatha Christies memoarer. Hon sa bland annat att hennes bästa ögonblick här i livet var när hon fick dricka te hos drottningen. Många engelsmän sägs drömma om detta, vaket eller om natten, och för Agatha Christie gick det hela i uppfyllelse. Jag kan bara glädjas åt detta, har inget ironiskt att säga om det.

Annars talar hon i memoarerna mycket om problem med tjänstefolk, svårigheten att få ta på "decent people" i efterkrigstidens England. Hon har inte mycket att säga om skrivandet per se. Men det kanske är sunt, skapandet sker ju ofta undermedvetet, så hos stora som mindre stora författare.

Det slår mig att jag sällan läst ut någon Christie, fastmer har jag sett dem på bio och TV. "Döden på Nilen" från tidigt 80-tal, var inte den soldisigt skön, med David Niven och Peter Ustinov, templet i Karnak och Mia Farrow och den andra bruttan som var så tjusig... Och alla dessa Hercule Poirots med teaterbrytning, det skulle vara så förr, har man inte kommit ifrån det litegrann... jaja, han är belgare, på något sätt måste det visas men... Och så "N eller M" med Francesca Annis som Tuppence, rivigt spionkrigsdrama nästan som "De 39 stegen"... ja...

Poirot är systematiker, miss Marple är tankspridd, den förre analytisk, den senare intuitiv. Men båda lyckas, vilket kan visa på att såväl reduktionism som holism kan nå till målet -- eftersom båda ändå i sista instans torde förlita sig på något utomrationellt, något undermedvetet som till slut får alla bitarna att falla på plats. En god natts sömn verkar i bådas favör.

Det var från sin första make hon hade namnet Christie. Han sa innan de gifte sig: "Du får aldrig klaga eller gnälla, jag tål 'et inte!" Kanske började Agatha trots allt göra detta, för de skilde sig efter ett tag. Men apropå den viktorianska-georgianska erans undfallande, lojala kvinnoideal sa hon att det var ändå inte så att männen styrde, på ytan kanske men den ideala makan på den tiden sa bara till sin man:

"Naturligtvis har du rätt. Men har du tänkt på att..."

Denna samtalsmetod är generellt mycket effektiv. Det kallas kultivering, gentlemannaskap.

Kollegan Sayers' "The Nine Taylors" har jag också sett, den gick på TV på 70-talet. Mest minns jag svåröversättligheten i titeln, ska ha hetat "De nio målarna" på svenska, kanske syftande på knekt-dam-kung i kortlek. Vad är förresten en "taylor", kan inte hitta't i någon ordbok, kanske är det en klockringare...? Gåtor, gåtor, sånt som kriminalstoryn lever på - låt vara att den alltid måste lösas, annars känner sig läsaren lurad - men nog symboliseras gåtfullheten i sig rätt bra med den avbildade boken ovan, "Why didn't they ask Evans?" Också den gick på TV. Har glömt varför de inte frågade denne Evans, men trots det lever titeln kvar som "instant poetry".

Det där var lite märkligt skrivet. Pundarkärring!??


Den boken heter "The nine tailors".



https://en.wikipedia.org/wiki/The_Nine_Tailors

Vad ska man säga om Christie? En rätt anonym dam egentligen som verkar haft en förkärlek för tiden med tjänstefolk. Förmodligen rätt konservativ dam sin karriär till trots. Habil som författare, oöverträffad som mordgåteskapare och en bra berättare i största allmänhet. Men jag skulle bra gärna vilja veta varför hon försvann den där gången på tjugotalet. Var det för sätta dit sin otrogne make för mord?